tisdag, augusti 20

Ett arabiskt vemod

Bilden har jag lånat från bokus.se
 Det var första gången som jag läste något skrivet av en författare med rötter i norra Afrika. Men det är garanterat inte sista gången för Abdella Taïa tog mig med storm om boken Ett arabiskt vemod. Det var även första gången som jag läste något utgivet av Elisabeth Grate Förlag, även på den punkten inte sista gången. Och ger de ut fler böcker i den här stilen kommer de lätt att bli ett av favoritförlagen. Boken kan ses som till viss mån självbiografisk och trots sin tunna omfång 111sidor är den full med berättande. Den handlar om kärlek, självrespekt, att älska och att sörja, familjen och att flytta. Boken börjar med att tolvåriga Abdella nätt och jämt undkommer en gruppvåldtäkt och sedan är bollen i rullning och historien tar sin början. Jag känner så mycket ömhet för Abdella både som liten pojke och vuxen man. Han är både skör och stark och har en historia om går rakt in i hjärtat på den där stillsamma sättet.

Jag är väldigt sugen på att läsa hans nya bok Frälsningsarmén som Enligt O skrev om häromdagen.

8 kommentarer:

  1. Det är så kul att läsa om alla böcker du läser. Få lite tips och sånt. kram kram till dig fina du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du får ut något av att läsa min lilla blogg :-) Kram till dig också

      Radera
  2. Och jag som har trott att det här är en tung och svår bok ... Verkar som att jag missbedömt den. Kanske även jag skulle våga mig på något ur Grates utgivning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan verkligen rekommendera boken även om den är lite tung i sitt ämne men den är på samma sätt så fin. Vill läsa mer från Grate helt klart.

      Radera
  3. Den verkar vara ett slag i magen, och liksom fin på samma gång. Sådana böcker kräver eftertanke och tid, även om de är korta. Så verkar det vara med böckerna från Grate. Bra tips!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det och det behövs tid för att läsa den även om den är tunn för det är mycket innehåll.

      Radera
  4. Frälsningsarmén är en mycket bra uppföljare. De är separata romaner men hänger ihop i språk och självbiografi. Spännande med en ung arabisk man som skriver om homosexualitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska verkligen läsa den boken också.

      Radera