De två sista

Innan Londonresan var jag och såg de sista föreställningarna på två suveräna föreställningar. Den första var Den unge Werthers lidande på Stadsteatern Skärholmen. Den andra vad Our Golden Girl på Dramalabbet. Det är så synd att det inte finns fler föreställningar för båda två var så himla bra.

Bilden har jag lånat från stadsteatern.stockholm.se

Den unge Werthers lidande är i den här föreställningen förlagd till nutid. Dessutom bor de tre huvudrollerna Werther, Albert och Lotte i en och samma lägenhet och denna lägenhet är scenen, väldigt skickligt gjort måste jag säga. Historien är densamme (Werther blir kär i Lotte, som i sin tur är kär i Albert och Werther blir olycklig och lider) men den känns ändå så modern och relevant. Jag är för övrigt helt tagen av skådespelarna i den här föreställningen som alla tre är briljanta (Lotte- Caroline Söderström, Albert- Robert Fux och Werther- Jonas Nilsson). Jag skrattade väldigt mycket när jag såg den, för lite farsinspirerad känns den. Och det gör det hela ännu mer tragiskt på något vis, hur ensam Werther blir men också hur självupptagen han är. Jag måste tillbaka till Stadsteatern Skärholmen och se fler föreställningar. Där fokuserar de på teater för barn och unga och verksamhetsledaren (och i den här föreställningen tillika regissören) Carolina Frände var och talade på Barnkultursymposiet i mars.
Det här är den andra varianten av romanen med samma namn som jag ser i år. Den första var en dansteater på Dramaten i januari.

Bilden har jag lånat från dramalabbet.com

Our Golden Girl är en nyskriven pjäs till skillnad från Den unge Werthers lidande, och den handlar om kön, offentlighet och självbestämmande. Som utgångspunkt och nav i föreställningen finns löparen Caster Semenya. Det är en otroligt stark föreställning och går under huden och lämnar kvar en känsla av avsmak och där egenvinningen och mediedrev kör över en ensam individ och dennes värdighet på något vis. Här är sceneriet uppmålade löparbanor där skådespelarna springer, stretchar och vandrar fram och tillbaka på. Jag slogs återigen av hur viktigt kön är idag och hur det privata är politiskt och allt utom privat. Som vanligt superkul att se teater på Dramalabbet som varje gång jag varit där visar aktuell och relevant samtidsteater.