torsdag, juni 20

Carlstensveckan

Bilden har jag lånat från wahlstroms.se




Till min stora besvikelse insåg jag rätt snabbt att jag är för gammal för Carlstensveckan av Johanna Schreiber. Det tog bara några sidor att komma fram till detta och jag blev så ledsen för jag ville verkligen gilla den här boken. Det är inte det att det är en dålig bok, jag var bara inte målgruppen den här gången. Förvisso kände jag solen skina, hörde havet, kände pirret och kunde leva mig in i hur det är att bråka med kompisar, känna av grupptryck och sukta efter någon jag tycker om. Precis det som Ebba i boken går igenom och upplever när hon är på seglarläger på sommarlovet mellan årskurs åtta och nio. Men för mig föll boken på en sak, kanske är jag överdramatisk men jag hade svårt att släppa det under läsningen, och det var vikten vid just vikt och utseende.

Jag vill verkligen inte moralisera om vad ungdomsböcker bör innehålla och vad som är bra och inte i en ungdomsbok. Dessvärre blir det nog så att jag gör det den här gången ändå. Redan på första sidan analyseras karaktärerna utifrån hur de ser ut och så fortsätter det sedan. Det är vikter, kroppshyddor, former, ansiktsdrag och de bedöms som bra eller dåliga ingen får bara vara utan att först gåtts igenom utseendemässigt. Det är väl här jag själv spelar en stor roll i hur boken läses. Jag är inte längre 15 år och har kanske glömt hur det var. Kanske var det så att utseende och vikt spelade en så stor roll i mitt och mina kompisars liv. Kanske är det jag som blåser upp och läser in mer i den här aspekten än vad som faktiskt finns där. Hur som helst så var det ett hinder under min läsning och det gör att jag inte kunde tycka om den här boken så oförbehållsamt som jag önskat.

Tack B. Wahlströms för recensionsexemplaret

5 kommentarer:

  1. Boktjuven Ingerun21 juni 2013 10:32

    Jag reagerade på samma. Det är mycket yta, utseende och att vara cool/rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var synd, för jag hade svårt att släppa det och njuta av boken i övrigt.

      Radera
  2. Ibland blir man så ledsen när man inser att man vuxit ur böcker för yngre, det är en av anledningarna till att jag drar mig för att läsa om Tordyveln flyger i skymningen.
    Det var främst denna fasansfulla utseendefixering som gjorde mina tonår makalöst jobbiga. Eller kanske brydde folk sig egentligen inte om hur jag såg ut, kanske var det bara jag som gjorde det? Jobbigt var det iallafall. Så skönt att det gått över! Nuförtiden vill jag bli otjock (en intressant och störandde tanke är att jag kände mig tjock som tonåring men nu försöker jag gå ner till den vikt jag hade då. Det måste ju innebära att jag inte alls var särskilt tjock då heller), men det är inte främst pga. utseendet utan pga. hälsan (eller så lurar jag mig själv igen), men min personliga utseendefixering känns mycket sundare nu än för 10-15år sedan. (Oj, lång mening! Många parenteser blir det idag.) Något som känns bra är att jag insett hur cool jag faktiskt är, och jag har upptäckt att när folk väl lär känna mig (tar ca 1 år) så inser även de detta. Jag är inte så pjåkig ändå! :D Uhm, skriver jag babbliga kommentarer hos dig nu igen? Ska sluta nu.
    På tal om något annat; vet du vad? Jag har fått paket! :D Tackotackotacko! ^^

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag borde städa, det är därför jag skriver så korta kommentarer ;) Tackhej!

      Radera
    2. Det där med vikt är nog något som alltid finns i våra liv oavsett ålder. Men jag tycker inte att det borde vara så mycket av kritiserande och bedömande av just vikt och utseende i ungdomsböcker. Det räcker med att ungdomarna själva tänker på det.

      Vad bra att de kom fram. Hoppas du tycker om den.

      Radera