Brun utan sol

Teateråret 2013 har sannerligen börjat bra med två kanonföreställningar redan. Förra veckan var jag och min syster och såg B.U.S!- Brun utan sol på Södra Teatern i Stockholm. Det är en förställning som gick rakt in i hjärtat och igenkänningsfaktorn har nog aldrig varit så hög. Jag skrattade och grät mig igenom hela föreställning. Aldrig har jag sett en föreställning som behandlar att vara just brun utan sol i Sverige. På scen står Vivian Cardinal, Gladys del Pilar, Fransesca Quartey, Kayode Shekoni och Blossom Tainton och regin står Josette Bushell-Mingo för. Här berättar fem starka och vackra kvinnor om hur deras föräldrar träffades, hur det var att växa upp som icke-vit, hur de blev tonåringar och till slut vuxna. De varvar grymma musiknummer med personliga historier som trots generationsskillnaden till mig och min syster hade kunnat vara historier från våra liv. Det verkar som att den här vintern kommer präglas av kultur om att hitta sig själv som ickenormativ. Jag är så glad och tacksam för det. För när jag växte upp fanns inte Patrik Lundbergs bok eller föreställningen B.U.S! Och det här är helande för den lilla Johanna inom mig som så länge kände sig fel, ful och ovärdig. 

Jag tycker att ni ska gå och se föreställningen om ni bor nära något av de stopp som är kvar (läs mer vilka de är här, länk). De har avverkat norra Sverige och reser nu söderut. Speciellt ska vuxna icke-vita, föräldrar till barn med en blandad etnisk bakgrund och unga med en blandad etnisk bakgrund gå och se den. För de är en helt fantastisk föreställning. Nu torkar jag mina tårar som rinner ner för kinderna när jag skriver det här av alla minnen och lyssna på den låt som berörde mig mest- India.Arie och hennes I'm not my hair. Ni kan här se ett klipp från föreställningen som innehåller samma låt.