Bilden har jag lånat av bokus.se |
Jag fullkomligt älskade den när jag läste den första gången förra hösten så jag hade ett bra utgångsläge vid omläsningen. Jag hade inga problem att hänga med trots att den då var på engelska så jag tänkte att omläsningen inte skulle ge något nytt förutom att det skulle gå fortare att läsa nu när den var på svenska. Jag hade dock väldigt fel på den punkten, för vilken fantastiskt översättning Katarina Kuick har gjort! Det stora försprånget jag hade den här gången var att de där kursiverade styckena som jag inte alls förstod fören sisådär 100 sidor in sist nu förgyllde berättelsen från allra första början den här gången. Något jag inte minns att jag gjorde förra gången var att gråta när jag läste, men den här gången föll tårarna i en stilla ström mest hela slutet av boken och det var så vackert skrivet. Historien i sig är ju densamma men den stora behållningen jag hade den här läsningen var översättningen och vilket lyft den gav boken.
Historien då om jag ska ta den kort, går ut på att beskriva huvudpersonen Taylor, internatskolan hon går på, Hanna som tar hand om henne och de andra flickorna på det elevhem hon bor på och som försvinner tidigt i boken, det krig som utspelar sig mellan kadetterna (som kommer till området en gång per år på fältläger), de som bo i stan och internateleverna. En av kadetterna heter Jonah Griggs och han är ljuvlig och det är jag inte ensam om att tycka och han kommer att spela en stor roll i boken. Och så är det den där parallellberättelsen som är skriven i kursiv stil som är lite av ett mysterium om du läser boken för första gången.
Efter den här omläsningen älskar jag boken ännu mer och kan verkligen rekommendera er att läsa den både på engelska och svenska för det är en utmärkt berättelse oavsett vilket av språken du läser den på. Perfekt för alla åldrar oavsett om du är ungdom, ung vuxen eller vuxen. Och eftersom det är supersvårt att skriva en rättvis recension så kan jag bara avsluta med att säga läs den själva så förstår ni vad jag menar!
Lite trivia:
- Vi Läser utnämnde den till årets bästa ungdomsbok i sitt senaste nummer.
- Jag fick tipset av förlaget på deras facebook-sida att det finns en blogg om arbetet med översättningen av boken, länk.
Jag var orolig att något av tjusningen skulle försvinna vid omläsning för att mysteriet var borta, men på nåt sätt kändes den nästan bättre andra gången. Och tårar! Som jag grät andra gången jag läste!
SvaraRaderaMen jag har bara läst på engelska än så länge så jag vet fortfarande inte hur Kuick översatte the mullet brothers... :)
Hej vad roligt att du tittar in här Maria. Jag kommer vilja läsa om den igen, troligtvis på båda språken, då det är en fantastisk bok som bara växer för varje gång.
SvaraRaderaJag har lånat båda upplagorna på biblioteket så jag kan inte slå upp hur The Mullet Brothers översattes tyvärr.
Det är bara bra att du inte kan kolla - då får jag ännu en anledning att läsa den själv! :)
RaderaHehe :-)
RaderaJag känner väldigt starkt för Jellicoe road jag med. Jag minns att jag tyckte den var så svår att komma in i, det tog lång tid innan jag fastnade, men när jag gjorde det gjorde jag det ordentligt. Gud vilken bokupplevelse. Jag satt på Gotlandsfärjan och bara slukade :)
SvaraRaderaJa första gången jag läste förstod jag inte mycket de första hundra sidorna. Och du har rätt det går liksom inte att sluta läsa den, det enda rätta är att sluka allt på en gång :-)
RaderaFortfarande inte läst, den står något avvaktande på önskelistan. Vet inte varför men har fått för mig att jag inte kommer falla lika tungt som de flesta (alla?) har gjort. Det som är bra med låga förväntningar är iaf att man brukar bli positivt överraskad. Kanske tar jag mig an den nångång snart :)
SvaraRaderaIntressant att du tror att du inte kommer gilla den. Blir spännande att se sen om du läser den va du tyckte.
Radera