Jag ringer mina bröder

Bilden har jag lånat från bokus.se

Den andra läsningen förra helgen var den senaste boken av Jonas Hassen Khemiri som heter Jag ringer mina bröder. Jag tycker att Jonas är en fantastisk författare och minns när jag började läsa Ett öga rött. Det gick inge vidare för jag klarade inte av sättet den var skriven på, det gick inte hand i hand med språkpolisen i mig. Så istället lyssnade jag på ljudboksvarianten av boken och då gick det så mycket bättre. Därför var jag så glad den här gången att jag kunde läsa boken själv och att språket och jag klickade. Det här är en stark berättelse som tar mig tillbaka till den är händelsen för två år sedan. Jag minns att jag likt huvudpersonen Amor kände mig iakttagen och efter ett ärende på stan höll mig borta från city och folkmassor i en vecka för det var så jobbigt med folks blickar.

Boken handlar om Amor och dygnet kring bilbomben i centrala Stockholm. Hur han ringer och blir uppringd. Det är både nutid och dåtid som varvas samtidigt som han tar sig fram i huvudstaden. Boken är inte särskilt lång, bara 127 sidor men ändå hinner så mycket bli sagt. Det är en stark roman som jag tycker visar på hur det är att vara Den andre i dagens Sverige och att samtidigt vara eller vilja vara en del av landet.

Om ni vill fortsätta frossa i Jonas Hassen Khemiri tycker jag ni ska läsa hans novellix Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog. Eller varför inte lyssna på uppläsningen av hans krönika med samma namn som den här boken, Jag ringer mina bröder. Kolla in hans hemsida där det finns både video- och ljudklipp. Själv kommer jag gå på hans På djupet-samtal den 13 mars nästa år.