True Blood

Bilden har jag lånat av cdon.se

Jag har varit sjuk sedan i onsdags. Jag orkar inte läsa några böcker just nu så jag varvar högen med tidningar och lite vampyrer. Jag ser säsong fyra av True Blood. Vad jag dock glömmer hela tiden är att inte äta samtidigt.

Ordning och lättillgänglig reda

Eftersom jag alternerar mellan tre olika datorer dagligen (två hemma och en på jobbet) är det inte alltid lätt att komma åt mina favoritbloggar. Jag har längre prenumererat på bloggar i bokmärkesform. Men det blev för jobbigt att synka dessa på de olika datorerna när det hela tiden tillkom nya bloggar som jag vill följa. Jag är medveten om att det finns flera sidor som kan hjälpa mig att hålla koll på de bloggar jag vill följa. Jag har dock inte fallit för någon av dem. Sen hittade jag det sätt som min kära vän Mrs E använder sig av, att ha dem i en lista på bloggen där det syns när en blogg har uppdaterats. Nu kan jag lätt komma åt mina favoriter oavsett vilken dator jag sitter på.

Ps. Jag är fortfarande sugen på fler tips på bra och intressanta bokbloggar. So hit me! Ds

Bokblogga

Den här boken kom med posten idag, Konsten att bokblogga. Jag har varit sugen på det en längre tid, men jag vill inte att den här bloggen bara ska bli en bokblogg. Jag har för mycket saker jag vill blogga om för att begränsa den till det och vill inte ha flera olika bloggar. Ska bli spännande läsning ikväll.

Svamp

Min snälla mamma har plockat och torkat svart trumpetsvamp och lagt i en fin burk och gett mig. Jag älskar svamp, speciellt nu under höst/vintern. Den här ska jag göra soppa och stuvning av. Och de frysta gula kantarellerna blir det omelett och svampmacka av.

Barista del två

Bilden har jag lånat från bokus.se

I veckan lånade jag med mig andra delen i Denise Rudbergs serie Baristas. Jag tyckte om första boken och det faktum att hon gjorde porträtten av unga killar så nyanserat och icke-stereotypt. Även om killarna gråter och vill krypa upp i mammas famn när livet går dem emot så är jag inte lika förtjust i den här boken som i den första. Johanna Lindbäck på Bokhora tyckte att första boken gick för fort och att det var svårt att få grepp om karaktärerna. Det höll jag inte med om då men när jag läste andra boken stämma jag in i det hon tyckte. Det gick på tok för fort och jag fick inte alls samma känsla som vid läsningen av första boken. Vi slängs in i handlingen (några månader efter där första boken slutade), gänget drar till fjällen, där händer det tråkiga saker, de åker hem. Svisch! Så lätt var det dessutom att beskriva den här boken och vad den handlar om. Det är fortfarande Ruben, Nicholas och Ludvig som är i fokus, de är inte lika mycket på Pronto som i första delen. Men de har fortfarande problem med tjejer, är närmre vänner än i förra och känner en massa känslor. Ska bli spännande och läsa del tre när nu den kommer.

Medicin mot regn

Ute regnar det och inne har de inte satt på värmen än. Jag känner mig frusen och redigt trött idag. Som botemedel mot detta har jag dragit på mig mina sockor jag fick från min bokvän, mumsar choklad och läser senaste numret av ViLäser som kom med posten idag. Värmande förutom detta är nyheten om att Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur. Jag satt på jobbet och såg livesändningen på SVT och kollegerna hoppa till när jag skrek rakt ut och klappa händerna. Dessutom fällde jag en tår eller två av glädje. Det är han så värd, och Ä N T L I G E N känns sammanfattande och bra.

Det är okej att känna

Den här filmen snubblade jag över på Facebook för ett tag sedan. Den heter Det är okej att känna, och är viktig och så gripande. Går rakt in i hjärtat gör den och jag tänker ofta på personerna i filmen. Hur har de det nu och hur mår alla de andra 800 mellan 16 och 30 som varje år drabbas av cancer? Låten i filmen är gjord och framförd av talangfulla the Glass Child och heter I Will Lead You Home.

Gå in och läs med på ungcancer.se

Kapitulera omedelbart eller dö

Bilden har jag lånat från bokus.se

Det här är en av de finaste böcker jag läst, Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling. Boken handlar om Mary och hennes bästa vän Lovely. De är tonåringar och är helt fantastiska. De är ömsom i fantasin (London i framtiden) ömsom i det vi andra skulle kalla verkligheten. De refererar till saker i färger och varvar engelska uttryck på ett så härligt sätt att jag verkligen kan känna igen mig. För ibland är inte svenskan det bästa språket att beskriva något på. Som färger till exempel, vad sägs om följande: poison green och perverse pink.

Samtidigt som jag sitter och ler åt deras fina vänskap och allt smart de säger (som exempelvis vad de skulle säga om de mötte Håkan Hellström och andra kända) så är det bitvis smärta, ångest och tårar. Lovely har panikångest som de benämner som Yngve. Marys mamma har träffat en ny man och Mary känns osedd och undanskuffad. De har de problem som andra unga har, att de vill bli sedda och bekräftade, föräldrar och skolan som är allt utom rolig, festande och så det där med pojkar och sex.

Jag är verkligen inte en människa som hänger upp mig på språket när jag läser böcker. Det behöver inte vara vackra meningar och formuleringar hit och dit för att jag ska falla platt. Men i den här boken är det ett fantastiskt språk. Det känns på riktigt och samtidigt trollbinder det mig med sina finurliga formuleringar. Näsling är fenomenal helt enkelt. Det här är inte en bok i mängden och som bör läsas för att förstå vad jag försöker säga.

Akutläsning

Jag pausar mitt i min nuvarande bok för mina reservationer från biblioteket har kommit in och de bara måste jag läsa NU. Andra delen i Barista-serien av Denise Rudberg och Johanna Lindbäcks senaste Välkommen hem. Som vanligt bara älskar jag bibliotek och möjligheten att låna böcker gratis.

Burk till te från min bokvän

Vilket sammanträffande att jag i helgen hittade den här fina teburken (köpte den på Norrköpings Stadsmuseum). För jag fick ju ett så gott te av min hemlige bokvän. Det åkte ner i burken för det bevarar smaken mycket bättre än att det är kvar i påsen. Burken är så söt och smaken på teet mycket gott, en perfekt kombination med andra ord.

Paket från min hemlige bokvän

Idag när jag kom hem låg det ett paket i mitt postfack. Det var från min hemlige bokvän. Jag rusade upp plocka undan all packning från helgen hos min syster och öppnade. Och i paketet låg så fina sockor (som jag verkligen behövde på mitt kalla golv), mumsigt te och choklad samt boken till en av mina favoritfilmer. Det var Anna Gavaldas bok Tillsammans är man mindre ensam. Ska bli så spännade att se om den är lika fin som filmen. Tusen tack fina bokvän för paketet.

Så klockrent

Jag fick den här fina broschen av min syster när jag var som värst nere i mitt uppskjutandeträsk. Numera jobbar jag istället för att plugga och då skjuts det inte alls upp lika ofta då jag har ett helt annat ansvar nu gentemot fler än som tidigare bara mig själv. Men när det gäller disken så är det ett område där jag fortfarande skjuter upp så det stänker om det. Jag hatar verkligen att diska och samlar ofta och gärna på mig berg med disk som det sen så bär emot att ta tag i.