5. En kokbok

Det är inte ofta som jag lagar mat utefter ett recept i en kokbok. Men en riktig bibel hemma hos mig är Vår kokbok. Där finns grunden till väldigt mycket mat.

4. En tidning

Hur skulle jag kunna välja bara en tidning? Är det något jag överkonsumerar så är det tidningar. Det är kulturmagasin, politiska tidningar, mode- och inredningstidningar och kundtidningar. En bokhylla är full med tidningar och det dräller av olästa både här och där i hemmet. Jag önskar att jag prioriterade att läsa dem lite oftare så det inte vore så många på hög i olästhögen som det är nu.

Huset mittemot

Bilden har jag lånat från bonniercarlsen.se

Huset mittemot av Alex Haridi var inte alls vad jag trodde att den skulle vara. Och tur var väl det för det blev en mycket mer angenäm läsupplevelse. Min föreställning var att det var en bok med övernaturliga inslag och åt fantasyhållet. Men jag fick fel, tack och lov för det är verkligen inte min genre, det är en thriller med intressanta personporträtt.

"Den nittonde oktober 1992 cyklade Jonathan Andersson hem från skolan. Han åt sitt mellanmål och gjorde sina läxor. Sedan gick han upp på vinden och hängde sig. Han var bara tretton år gammal". Så börjar boken och det går inte att lägga ifrån sig den fören sista sidan är läst. Även om boken inleds med beskrivningen av Jonathan så handlar boken främst om Joel. Han är även han är tretton år, men boken utspelar sig i nutid så han är lika gammal nu som Jonathan var då 1992. Joel bor i huset mittemot huset som Jonathan hängde sig i. Vi får följa med Joel på hans upptäcktsfärd av det öde huset, hans skoltid, umgänget med kompisen Kalle och så ensamstående modern och storasystern Sofia.

Huset mittemot har ett väldigt fint språk och jag är en person som inte brukar uppehålla mig vid språket i en bok. Här flyter det på som en porlande bäck och historien griper tag i en väldigt snabbt. Kompisen Kalle är den som gör historien trovärdig för mig. Han är en jobbig typ men också så typisk tretton år och han gör att boken känns som en ungdomsbok och inte ung vuxenbok då huvudpersonen Joel är så brådmogen. Varje person i boken är så skickligt framskriven och jag insåg ungefär halvvägs hur mycket jag intresserade mig för alla karaktärer och inte bara Joel och Jonathan. Storasystern, Sofia, är sexton år och verkar ha ett sådant mörker och smärta inom sig och jag tycker det är intressant att hon får vara som hon är i en bok för 12-15 åringar. Jag vill inte skriva för mycket vad det är med henne för det förstör läsningen lite då.

Det var mycket igenkänning vid läsningen. Huset mittemot utspelar sig i en liten fabriksort som numera inte är var den en gång var. Det finns ett ställe där alla ungdomar på orten samlas på kvällar och helger, där de super till och lindrar sin tristess över att växa upp på en ort där inget händer. I den här boken är det en kulle där de hänger och super till. Det fanns även på min uppväxtort ett hus som var känt för att det var ett hus där någon tagit livet av sig och som numera är lite likt ett spökhus där ingen längre bor. Dessa saker gjorde att jag inte behövde anstränga mig särskilt mycket för att komma i stämning och få ramarna för berättelsen klart för mig.

Jag återgick under läsningen till att bli 13 år och kunde lätt förflytta mig till den tiden i livet. Men så slänger Haridi in en freestyle och ett kassettband och vips blev jag mitt vuxna jag igen. Jag gick i flera dagar och tänkte på detta att det finns en sak som skiljer mig från dagens ungdomar och det är att jag vet vad en freestyle är och hur en sätter i ett kassettband i den för att lyssna på musikens om finns på bandet medans de inte vet då de växt upp med musiken digitalt i mobilen i princip. Detta är en så finurlig blinkning till vuxna läsare som kan känna igen sig i den detaljen om det nu ens är tänkt att vara en blinkning eller om jag tolkar in för mycket här.

Jag tycker att boken funkar väldigt bra från 12 år och uppåt och lika bra för unga som för vuxna. Det var spännande väldigt länge, inte bara historien om Jonathan utan även personerna runt Joel. Det enda som grusar omdömet något är att jag hade önskat att slutet hade få vara lite längre och mer förklarande, det gick lite väl fort där på slutet. Men det är en läsvärd bok som jag sannerligen rekommenderar. Avslutningsvis måste vi uppehålla oss vid det vackra omslaget. Det är så fint och så passande till historien. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig det hemma på väggen. Måtte de behålla det till pocketutgåvan.

Detta inlägg var en del av den bloggstafett som äger rum denna vecka i Bonnier Carlsens regi. Igår bloggade Sagan om sagorna och imorgon är det Boktkigs tur. 

3. Läser just nu

Denna bokhög är det jag läser just nu. Och jag kallar den för läsa ut påbörjade böcker-högen. Det är Det finns råttor överallt utom på Antarktisk av Sara Beischer, Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit och Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Jag är lite mer än halvvägs igenom dem alla men andra böcker har kommit emellan. Nu påbörjas inget nytt innan de är utlästa.

Bloggträff hos Bonnier Carlsen

Den 25 maj var jag på bloggträff på Bonnier Carlsen tillsammans med ett gäng bloggare och författarna Jo Salmson och Alex Haridi. Jo är aktuell med boken Stjärnstenen (första delen i en planerad serie) och Alex med sin debutbok Huset mittemot.

Vi kom till förlaget och bjöds på goda scones, te och småkakor. Längst ett långbord satt vi sedan och lyssnade på författarna i samtal med Alexandra (hon bloggar på Alex Bokhylla) som praktiserade på förlaget. De pratade om sina böcker och skrivprocesser och vi fick möjlighet att ställa frågor. Bland det roligaste med att gå på bloggträff på ungdomsförlag är att det alltid brukar vara väldigt blandade åldrar på oss som kommer. Jag tycker att det är extra roligt när jag får höra målgruppen (alltså ungdomarna) prata om böckerna som omväxling till samtalen jag har med mina vuxna kompisar om ungdomsböcker. Vi har ju ändå en viss distans till tonåren numer och det är då roligt att höra vad ungdomarna tycker som åldersmässigt i alla fall står nära karaktärerna i böckerna.

Vi fick höra om Alex resa från översättare av tv-manus till att sedan bli manusförfattare för Skilda världar och hur han fick inspiration till boken. Han visade oss även den fyllda mappen med inspirationsmaterial och synopsis till boken och den visar på gediget förarbete.  Jo berättade om hur det kommer sig att hon skriver under pseudonym (hon arbetade på Bonnier Carlsen och antog ett annat namn när hon skickade in sitt manus för att de inte skulle veta att det var hon). Hon berättade även om sina tidigare böcker och vad serien som inleds med Stjärnstenen handlar om. Jag som inte ens gillar fantasy blev lite sugen på att läsa boken.

När vi gick hem och hade hunnit med att ta oss en titt på redaktionens lokaler där vi var under kvällen fick vi en gedigen och lyxig goodiebag med oss hem. Den innehöll Jessica Schiefauers nya bok När hundarna kommer, nyutgåvan av Efter Alaska (hette tidigare Var är Alaska? då på Berghs förlag) av John Green, De tysta stegen bakom av Jonna Björnstjerna och Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom samt katalogen med höstböckerna.

Det var en väldigt trevlig kväll, tack så mycket för att jag fick komma Bonnier Carlsen. Den här veckan kommer vi vara några stycken som kör en bloggstafett om böckerna som var i fokus på bloggträffen. Så här ser schemat ut:
 

2 juni       Rebeccas Bokblogg- Bokintresse

3 juni       Sagan om sagorna

4 juni       Sincerely Johanna

5 juni       Boktokig

8 juni       Booze'n'books

9 juni       TinaElisabeth

10 juni     Photosandbooks

11 juni     Livet med en Tom

12 juni     Bokbesatt

2. Ett bokmärke

Är det något som är paradoxalt så är det mitt förhållande till bokmärken. Jag köper fina bokmärken på resor jag gör, får i present och samlar på ett speciellt ställe så att jag lätt ska kunna ta ett när jag behöver. Om jag använder dem? Nej, jag tar det som finns nära till hands. Det kan vara ett kvitto, ett visitkort eller vad som nu finns inom räckhåll när jag behöver ett. Och det är aldrig något av de fina bokmärkena jag har. Något som aldrig aldrig händer är att jag viker hundöron. Det är absolut förbjudet och jag kan nästan börja gråta när jag lånar böcker på biblioteket och det är hundöron vikta, för så gör en bara inte.

Junipriset 2015

Bilden har jag lånat från su.se Fotograf: Eva Dalin

Junipriset var för mig ett okänt pris fram tills för några veckor sedan. Det är ett pris som delas ut av Junibacken och som går till en person/organisation som gjort en betydande insats för barn- och ungdomskulturen. Prissumman är på 100 000kr och priset delades ut första gången förra året (då gick det till Lennart Hellsing). I år går priset till en av mina stora idoler, Karin Helander. Karin är verkligen en förkämpe för barn- och ungas rätt till kultur och hon var i flera år föreståndare vid Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet. Stort grattis till dig Karin! Du är verkligen inspirerande.  

Juryns motivering lyder:

Genom sin öppna hållning, breda erfarenhet av föreläsningar och skrifter samt inte minst sin klokhet, har Karin Helander inspirerat ett stort antal studenter, forskare och barnkulturutövare.Karin Helander har, i sin egen forskning, bland annat gjort en exposé över myterna om den goda barnkulturen genom tiderna där hon suddar bort nyttighetsaspekten i barnkulturen på 2000-talet och istället lyfter den inre delaktigheten; hur omvälvande, stark och viktig en kulturupplevelse kan vara för en människa.

I juryn sitter:
Björn Edlund, VD Junibacken
Kristina Axén Olin, styrelseordförande Junibacken,
Berit Svedberg, kulturdirektör Stockholm stads kulturförvaltning
Marianne von Baumgarten, bl a chefredaktör Opsis barnkultur

Priset delas ut på lördag under Junibackens barnkulturfestival (som pågår både lördag och söndag).

Startfältet för bloggstafetten om sommarböcker

Bilden har jag lånat från Sofies bokblogg

Nu på söndag kör Sofiesbokblogg, jag och några bloggare till en bloggstafett om sommarböcker. Vi är totalt 13 bloggar som deltar. Så här ser startfältet och tiderna ut:

8:00 Sofies bokblogg

9:00 SincerelyJohanna

10:00 Västmanländskansbokblogg

11:00 Bokstaden 

12:00 The World I Live In

13:00 Sagan om sagorna 

14:00 Breakfast book club

15:00 Lady Library

16:00 Hannah 

17:00 Agnesbokblogg

18:00 Inuti en bok 

19:00 Bokintresse

20:00 Bokbeate

21:00 Sofies bokblogg

Det var väldigt skoj när vi fick listan med bloggare och tider igår för jag fick genast ett gäng nya bloggar att bekanta mig med. Hoppas att ni vill följa oss på söndag.

1. Jag och min favoritbok

Idag är första dagen på Bokhoras fotoutmaning. Under 30 dagar kan den som vill lägga upp bilder som är relaterade till böcker och läsning. Temat för dagen är jag och min favoritbok. Jag har valt Jellicoe Road av Melina Marchetta. Det är en fantastisk bok som jag läst flera gånger (både på svenska och engelska). Boken har ett speciellt upplägg där du inte förstår vad som händer de första säg 50-100 sidorna men när du väl gör det går det inte att sluta läsa.

Om ni vill hänga på utmaningen ser schemat ut så här:

Två tips om ungas läsning- imorgon 26 maj

 

Imorgon kan du som bor i Stockholm gå till Kulturhuset och träffa representanter från Praesa som är årets ALMAvinnare.
Kl 18.00 -19.30 kommer det att vara ett samtal som är gratis och öppet för alla.

Det är ett samtal mellan verksamhetschefen Carole Bloch och koordinatorerna Ntombizanele Mahobe och Malusi Ntoyapii och författaren och juryledamoten Mats Kempe. Obs samtalet hålls på engelska.

Om du inte bor i Stockholm eller inte kan gå och lyssna på Kulturhuset så visar Kunskapskanalen årets upplaga av Bokprovningen från Svenska Barnboksinstitutet kl 16.00-18.00. Men misströsta inte om du inte hinner titta live för det avsnittet kommer att ligga på URPlay i 6 månader och ur.se i fem år.

Nära till aldrig- tredje träffen

Näst sista träffen i Sofia Fritzon och min bloggbokcirkel om boken Nära till aldrig av J.A Redmerski och till idag har vi läst till och med sidan 333. Och det blir ett kort inlägg för min del och detta för att ni ska slippa mitt klagande över saker jag stör mig på. Andrew och Camryn fortsätter sin bildfärd ner till Texas men även sin katt och råttalek. Vi får lära känna dem båda lite mer och får glimtar från deras förflutna. Bästa vännen, eller föredetta bästa vännen, Nathalie dyker upp i historien igen. De stannar till lite längre på et ställe och där börjar de även att sjunga och spela musik tillsammans och jag fick ett väldigt sug efter The Civil Wars när jag läste.

Jag fortsätter att störa mig på Andrews knäppa "jag måste äga Camryn" grej och hela deras kärleksrelation är seg och inte särskilt trovärdig. Relationerna i den här boken känns inte så välbearbetade och grundliga vilket gör att jag har svårt att tro på de vändningar historien tar och saker Anderw och Camryn säger och gör. Det går lätt att läsa men det är inte en historia som griper tag eller engagerar mig.

Nästa vecka är sista träffen och då sammanfattar vi. Väl mött då.

Födelsedagstävling

Idag är det min födelsedag och det tänkte jag fira med en liten tävling. Jag lottar ut två fina ungdomsböcker. Det är Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long och Du föll och jag för dig av Lina Stoltz. För att vara med och tävla behöver du endast lämna en kommentar till det här inlägget. Och vill du få en extra lott delar du tävlingen på din blogg/i sociala medier (lämna en länk till din delning med din kommentar). Tävlingen avslutas om en vecka, den 28 maj kl 20. Lycka till!

Firandet av PUNKTmedis 10 år

Bilderna är tagna av och tillhör mig, SincerelyJohanna

Jag har ju helt glömt att blogga om 10 årskalaset för PUNKTmedis som fyller år i år. Jag var där på lördagen när de hade firande i form av författarsamtal med tre ungdomsboksförfattare. Bibliotekarien Alle Eriksson samtalade med Patrik Lundberg, Sandra Beijer och Gunnar Ardelius. Det hela började med att de läste ur sina aktuella böcker. Patrik läste ur Onanisterna (om 90-patten), Sandra läste ur Det handlar om dig (chattscenen) och Gunnar läste ut Vill ha dig så illa (alldeles i bokens början). Sedan pratade de om vad det var som fick dem att börja skriva och Patrik sa att en bok inte alltid behöver vara viktig att det räcker att den underhåller. Jag tycker det är väldigt intressant i relation till ungdomsböcker och moralpanik över vissa ämnen.

Gunnar pratade om att det finns en typ av prestationshets i vuxenblivandet och hans bok utspelar sig precis efter studenten (precis som Patriks). Han menar på att det inte finns en rak linje i hur en blir vuxen. Och den delen tycker jag personligen är superintressant när den skildras i ungdomsböckerna. Det är också delvis därför jag fortsätter att läsa ungdomsböcker fast jag nu kan räknas som vuxen, för jag upplevde att det inte fanns lika många böcker på det temat när jag var tonåring.

Sandra berättade att hon fastnar i tonåren när hon ska skriva. Hon tycker att det är spännande att utforska hur det är att vara 15 år men är innerligt glad att hon inte längre är 15 år. Gunnar och Sandra har mejlväxlat och det finns och läsa om på hennes blogg, länk. Patrik berättade att Håkan Hellström har räddat hans liv och hur viktig hans musik var och är. Och jag minns så väl hur Håkans första skiva är som soundtracket till mina tonår (jag var sådär 15-16 när den skivan kom) och jag slungas alltid tillbaka till den åldern när jag hör den skivan än idag.

Författarna fick frågan om ungdomslitteratur alltid måste innehålla kärlek. Gunnar sa nej på den frågan men sa att de måste innehålla relationer av något slag. Sandra berättade att hon både vill läsa om och skriva om kärlek.

Det var ett väldigt fint samtal som trots att det var en timme tog slut alldeles för fort. Jag kan varmt rekommendera deras böcker och håller tummarna för att de ses i en panel snart igen.

Radioteater, det nya svarta

Jag har blivit helt såld på Radioteatern i Sveriges Radio P1 just nu. Jag har dessutom lyssnat på flera föreställningar den senaste tiden. Därför tänkte jag tipsa om två uppsättningar som jag lyssnade på för några dagar sedan och de är perfekta för de är endast ca 30 min långa.

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Den första är No limit skriven av Alejandro Leiva Wenger. Den handlar om ett tjejgäng som återses. När de var unga var de kickers, aggressiva, coola, våldsbenägna tjejer. En av karaktärerna gör en återblick och intervjuar de andra om hur det verkligen var när de var unga och vad som egentligen hände med en av dem som försvann.

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Den andra är Hemmakväll med Gruppen. Den utspelar sig på valkvällen och hur ett gäng tjejer inväntar valresultatet. Dessutom är det insprängt fakta på sina ställen, som Sveriges koloniala historia. Det är lite föreställningen X på Unga Klara över den. Men jag gillar Gruppen så det kan jag ta.

Jag trodde inte att jag skulle gilla radioteater så mycket som jag gör. Det är ett fantastiskt sätt att ta till sig teater och inte bara för de som inte kan se en teater från en scen. Radioteatern gör dessutom så mycket bra nyskrivet och det gillar jag, när klassikerna trängs på teaterscenerna i stan just nu. Jag lär återkomma med fler tips.

Främlingen på Stadsteatern Skärholmen

I ett par minimala badbyxor och med sådana där löparskor med tår spelade Jonas Nilsson monologen Främlingen i en stor sandlåda på Stadsteatern Skärholmen i Stockholm. Pjäsen handlar om Meursault som är en rätt avtrubbad kille som inte bryr sig om särskilt mycket här i livet. Inte ens när hans mamma dör visar han några känslor. När han sedan utför och anklagas för ett brott är det ingen som tror på hans oskyldighet då han är så likgiltig att han inte kan vara annat än iskall och skyldig.

Jag är så imponerad av skådespelare som klarar av att göra monologer. Du har ingen annan på scen som kan hjälpa dig att komma ihåg vad du ska säga härnäst eller fylla ut om du glömmer bort/kommer av dig. Jonas Nilsson hade en otrolig scennärvaro (trots sig feber som vi fick reda på efteråt). Även om jag inte läst boken som pjäsen bygger på, Främlingen av Albert Camus, så kunde jag ta till mig föreställningen. Den kändes både samtida och aktuell och intressant som ungdomspjäs. Boken utgavs 1942 men dess teman var ändå brännande aktuella.  Det var några ungdomar i publiken den kvällen jag var och såg föreställningen och det var intressant att se hur de reagerade på vissa scener. Pjäsen tar upp frågan på vilka grunder vi dömer andra människor. Och jag tänker mig att ungdomar ofta kan tas för ointresserade, likgiltiga och så vidare av vuxenvärlden. Om vi då tar det i beaktning när vi ser föreställningen så blir det en intressent analys av Meursault och hans öde. Är han som vilken inåtvänd och nonchalant ungdom som helst? och hur ska vi döma hans handlingar och beteenden. Jag hade hemskt gärna hört ungdomar analysera föreställningen. Imponerande av Jonas Nilsson som inte bara spelar monologen, han har även skrivit dramatiseringen från bok till pjäs, gjort sceneriet och kostym samt regisserat sig själv.

Det här är tydligen världens bästa barnböcker

Idag publicerade SVT Kultur nyheten om att världens bästa barnböcker har utsetts. Det är brittiska litteraturkritikern Jane Ciabattari på BBC som fått i uppdrag att ta fram en lista på de bästa barnböckerna genom tiderna utgivna på engelska. Resultatet blev det här:

1. EB White – ”Fantastiska Wilbur” (1952)
2. CS Lewis – ”Häxan och lejonet” (1950)
3. Maurice Sendak – ”Till vildingarnas land” (1963)
4. Lewis Carroll – "Alice i Underlandet” (1865)
5. Louisa May Alcott – ”Unga kvinnor” (1868)
6. Antoine de Saint-Exupéry – ”Lilla prinsen” (1943)
7. AA Milne – ”Nalle Puh” (1926)
8. Roald Dahl – ”Kalle och chokladfabriken” (1964)
9. Ursula K Le Guin – ”Trollkarlen från Övärlden” (1968)
10. Madeleine L'Engle – ”Ett veck i tiden” (1962)
11. Laura Ingalls Wilder – ”Lilla huset på prärien” (1935)

Jag kan förstå att listan ser ut som den gör när hon har att förhålla sig till att det ska vara böcker utgivna på engelska. Men att rubriceringen hos SVT blir världens bästa, som om det anglosaxiska är världen. Min enda kommentar är suck. Suck för att det är sådant fokus på det anglosaxiska, europeiska och vita författarskapen jämt. Och suck för att det bara är gamla böcker som kom med på hennes lista. Jag hade gärna sett en lite mer blandad lista, både vad gäller var författaren kommer ifrån och när böckerna gavs ut. För kom igen det här kan väl inte bli sista ordet och den slutgiltiga listan över världens (just det världens) bästa barnböcker?!

Bara läsa romance/romantik?

För ungefär ett år sedan började jag läsa romance på allvar. Jag var inne i en sjukt stressig och tung period och samtidigt som jag var väldigt trött och sliten ville jag inte sluta att läsa. Min räddning för att hålla uppe läsandet blev romance. Det var litteratur på precis den nivå som jag klarade av att ta in. Under våren och sommaren förra året läste jag väldigt många böcker inom romance/romantik. Jag hade romantikvecka här på bloggen, inte bara en utan två gånger. Mitt läsande av romantiska böcker slutade inte i somras utan jag fortsatte att läsa dem men numer blandar jag upp dem med andra typer av böcker. Även om jag inte skäms för att jag läser romance lika mycket som jag gjorde i början så har jag tyvärr inte lyckats skaka av mig den skamkänsla jag har.

Bilden har jag lånat från svb.se

En person som uteslutande läser romance och romantik är Carolina Oikarinen som Svensk Bokhandel har gjort en intervju med. Carolina läser sedan fyra år tillbaka endast romantiska böcker från mästerförlaget på det planet, Harlequin. I intervjun pratar Carolina bland annat om varför hon endast läser böcker från Harlequin och vilka favoritförfattare hon har.

Harlequin har ett ”tantsnusk”-rykte. Hur ser du på det?
   – Jag tycker inte att det stämmer. Det beror kanske på vilken Harlequin-genre man har läst. Det finns en serie som heter Passion, men man kan ju välja någon av de andra serierna om man inte gillar den. Jag fick väldigt mycket reaktioner från äldre kompisar när jag började läsa Harlequin: ”Jaha, ska du läsa det där? Gud vad snuskigt”. Det tyckte jag var jättejobbigt så jag försökte gömma vad jag läste i en tidning eller en annan bok. Men sen tänkte jag att, ”nä, det är ju inte så”, så det gör jag inte längre.
Du läser bara Harlequin. Varför då?
   – Jag blir aldrig besviken. De levererar alltid. Varför ska jag läsa något annat om jag inte vet om jag blir nöjd? Ska jag chansa på en bok som jag inte vet någonting om, när jag har Harlequin där jag vet exakt vad jag får?
(från intervjun i Svensk Bokhandel)

Ni kan läsa intervjun i sin helhet här, länk. Själv läser jag helst böcker från serierna Silk eller Romantik. De känns inte allt för överdrivna och könsrollerna är inte allt för uppåt väggarna. Och det har jag sagt förut men den feministiska sidan av mig får jag lite stänga av när jag läser romance. I alla fall när jag läser amerikansk romance för den är allt för ofta stereotyp i sina könsrollsskildringar.

Bilden tillhör mig, SincerelyJohanna

Förra veckan var jag på bokrelease för Simona Ahrnstedts nya bok En enda hemlighet. Det var knökfullt på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Nästan alla i publiken var kvinnor och kvinnor i min ålder och uppåt. I signeringskön var det många som boktipsade varandra om andra böcker inom genren. Simona kallas ofta för Sveriges romancedrottning och det kan jag skriva under på. Det är inte så många författare som skriver romance i Sverige. Jag passar på att återigen tipsa om Iza Melody Frost eller som hon heter egentligen Sofia Fritzon och hennes noveller Vardagserotik som var de som fick mig att börja läsa romance förra våren.

Nära till aldrig- andra träffen

Jag höll helt på att glömma vår träff i bokcirkeln om boken Nära till aldrig av J.A Redmerski som jag och Sofia Fritzon läser. Vi har nu läst två fjärdedelar och det är dags att prata lite om det vi läst. Under läsningen den här veckan pendlar jag mellan att vilja sluta läsa och fortsätta. Jag fortsatte men det finns saker med storyn som jag har svårt för. Det förefaller sig som om jag hela tiden jämför boken med Underbara helvete. Och nu har jag kommit på vad det är som skiljer dem åt. Böckerna har samma upplägg, snygg och smart tjej och snygg och våldsam kille. Det som dock skiljer böckerna åt är kärlekshistorien. I Underbara helvete störde jag mig på våldet och tyckte att det var överdrivet. Men jag kunde se bortom det för att kärlekshistorien var så stark och övertygande. I Nära till aldrig finns den inte där på samma sätt. Det puttrar på i för sakta tempo för att jag ska fångas av den. Camryn och Andrew trevar sig fram för länge innan det händer något.

I veckans avsnitt har det hänt en hel del runt dem, som har med Andrews familj att göra och de har även slutat åka buss och åker nu bil ihop istället med en ny färdväg. De bor på olika motell längst vägen och jag tycker om själva roadtrip-avsnitten men så kommer vi till scenen där Andrew tar en vändning som jag varken köper eller gillar. Han framstår som en toppenkille och har alla de attribut som Camryn gillar. Men så snurrar han runt och vill helt plötsligt inte ha sex med Camryn för då måste hon låta honom äga henne. Jag känner bara nej kom igen, nu får det vara nog. Han är alltså inte bara våldsam han är dominant också. Och detta på ett sätt som jag varken tycker funkar eller gillar och boken tappar mig ännu mer.

Vi får se vad som händer nästa vecka men det känns som bäst för boken att det tar sig för annars riskerar det här att bli en blek kopia till Underbara helvete och dess våldsamma inslag känns förlåtna då den kärlekshistorian fångade mig mer. Nästa vecka läser vi till och med sidan 333. Väl mött då.

Stora bokbytardagen 16 maj

Bilden har jag lånat från storabokbytardagen.se

Imorgon är det dags för den årliga Stora bokbytardagen. Då kan vi byta böcker med varandra i stort sett överallt. Så passa på att gallra i dina bokhyllor och byt bor böcker du inte vill ha kvar och gör på så sätt plats för nya böcker som du är sugen på att läsa. I år är bokbytardagen på en lördag så för oss som brukar byta på jobbet och som inte jobbar helg gäller det att vara lite påhittig. Du kan läsa mer om dagen och se vilka registrerade platser som finns för bokbyten och se filmer med boktips på hemsidan. Stora bokbytardagen finns även på Facebook och Twitter. Jag ska gå på Operan imorgon och tar nog med mig någon bok dit.

Nominera till nya Läsambassadören

Bilden har jag lånat från kulturradet.se

Just nu går det att nominera personer som du skulle vilja se som den nya Läsambassadören. Nuvarande läsambassadör är Johanna Lindbäck och det är hennes efterträdare som ska utses för perioden 2015-2017. Uppdraget som läsambassadör går ut på att verka för att barn och unga ska få tillgång till litteratur oavsett bakgrund. Det handlar praktiskt bland annat om att inspirera vuxna att främja ungas läsning, delta i det offentliga samtalet om litteratur och läsning. Det är Kulturrådet som ansvarar för Läsambassadören men uppdraget är väldigt fritt att själv vara med och utforma. Följande kriterier finns för att få bli läsambassdör (så tänk på dem när du nominerar):

• vara författare, illustratör eller tecknare
• vara en engagerad läsfrämjare
• ha möjlighet att nå ut och skapa förtroende hos en bred målgrupp
• ha förmåga att arbeta självständigt

Skicka in ditt förslag tillsammans med en kort motivering till lasambassador2015@kulturradet.se senast den 1 juni. Sedan tar en jury vid och det är de som bestämmer vem det är som ska utses. Juryn består av:
Daniel Boyaciouglu, poet
Daniel Sjölin, författare
Elin Lucassi, tecknare, handläggare, Kungliga biblioteket
Lars H Gustafsson, barnläkare och författare
Nina Frid, handläggare, Kulturrådet
Sannah Salameh, programledare, konstnär
Sara Lafolie, bibliotekarie, Myndigheten för tillgängliga medier
Sofia Gydemo, bibliotekarie, Svenska barnboksinstitutet

Vi får veta vem den nya Läsambassadören blir på Bokmässan i september. Nu ska jag ta mig en riktig funderare på vem jag ska nominera.