onsdag 13 mars 2019

Låt oss prata om romanceböcker


Jag tänkte att vi skulle prata om romanceböcker. Jag tipsar om mina favoriter, vilka subgenrer jag gillar kontra inte gillar och till sist om att jag stör mig på att jag skäms för att prata om att jag läser romance. 

Vad har ni för relation till romance som genre och om ni gillar det vilka är era favoriter?

11 kommentarer:

  1. Tack för tipsen, Johanna. Alltid fint att få råd av en läsare med erfarenhet.

    Läsning är en självklar och stor del av mitt liv men min relation till romance är obefintlig. Har funnit att läsning, precis som så mycket annat här i livet, ofta följer regeln att ju mer du är beredd att anstränga dig ju mer får du ut. Som icke läsare av romance har jag fått intryck av att romance är ett slags "fast food", instant gratification, men inte något att ta med sig på färden.

    MEN har börjat fundera, litteratur skriven av kvinnor för kvinnor om kvinnors villkor - varför förkastas den? Varför är det något vi ska skämmas för? Det om något är en anledning att läsa, att forma mig/sig en egen uppfattning.

    Tack för dina initierade och väl underbyggda kommentarer.






    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla för din kommentar. Romance likt chick litt har oförtjänt låg status just för att det är litteratur skriven av kvinnor för kvinnor. Men i mångt och mycket har det stora likheter med deckare som har en helt annan status. Det är inte ett mord som ska lösas men en relation, den dramaturgiska bågen är densamma.

      Radera
    2. Tanken hade inte slagit mig men din jämförelse slår huvudet på spiken!Precis så är det ju.

      Och inspirerad av din blogg har jag läst contemporary romance. Hittade The Wedding Date av Jasmine Guillory på bibblan. Förutsägbart? Ja. en lite långsökt konflikt/vändpunkt och tror att en fjärdedel av texten beskrev hur det dracks vin och åts. Men en bok som fick mig på gott humör. Gav samma känsla av välmående som äta årets första glass ute i vårsolen. Säg den deckare som har förmågan att göra det!

      Tack för inspirationen.

      Radera
    3. Vad roligt att du testade. Och just den boken eller snarare författaren är jag sugen på att läsa. Hört mycket gott om henne just för att hon har personer som inte är vita med i sina böcker.

      Radera
    4. Alltid roligt att vidga läsvyerna!

      En av de saker jag tyckte om med Guillorys bok var att det var två personer som var attraherade av varandra och en av dem var vit och en var svart. Tänkte när jag läste att det skulle varit intressant om läsa mer om det men fokus var på deras romantiska relation.

      Men det var en av de saker jag uppskattade när jag tänker efter, att de fick vara två människor som förälskade sig först och främst.

      Radera
  2. Älskar välskriven romance!

    SvaraRadera
  3. Till skillnad från dig hade jag min romanceperiod i tonåren. (Även om jag vacklar i romancebegreppet, var går gränserna?) Jag slukade Danielle Steels episka kärleksromaner och Nora Roberts något sexigare, mer contempo. Jilly Cooper, unkna Harlequin från 70-talet, Sigge Stark, Barbara Taylor Bradford, Catherine Cookson... Sen blev jag liksom mätt på det och jag vet inte om jag skulle klara av att gå tillbaka idag, men jag har inte gjort något seriöst försök. Nu har jag fått några tips om jag skulle vilja testa!

    Sen kan man argumentera att jag visst läser romance fast i form av fan fiction. Det är samma fokus på sex och relationer (fast M/M så jag missar hela grejen med kvinnlig lust och sexualitet) och fyller dessutom samma funktion för mig som du pratar om med romance. Det är andningshålet när jag läser så kallad riktig vuxenlitteratur. Lätt att sluka både kortare och längre berättelser. Lätt att klicka hem till läsplattan. Skämmigt att redovisa i lässtatistiken (och då var det ändå bara mitt eget anteckningsblock jag hade problem med! första året jag läste fic såg det ut som jag inte läst ett dugg trots att jag förmodligen läste lika mycket, eller mer.) Inte något att blogga om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att många har haft en romanceperiod i tonåren. Jag är sen to that party med andra ord men kan också förstå om du är mätt på den genren. Precis som jag kan bli en aning mätt på ungdomsböcker numera om jag läser för många i rad. Har liksom överkonsumerat dem i ett par år och behöver nu blanda upp med annat.

      Fan fiction är sannerligen mer demokratisk och mångfacetterat när det gäller kärlekshistorier. De är mer progressiva än romance i bokform. M/M romance är det bristvara på tex. Svensk romance är mer progressiv än amerikansk men det är när det gäller bifigurer. Kärleksparet är ännu rätt traditionellt.

      Radera
  4. har du sett denna avhandling om romance:
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2018/05/enahanda-lasning-avhandling-om-romance.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det har jag inte så tack snälla för tipset. Ska genast kolla upp den.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.