Lucka 10: Världens viktigaste kyss

På en filt under ett träd i Hagaparken i somras läste jag Världens viktigaste kyss av David Levithan. Som bekant är Levithan en favoritförfattare för min del och jag gillar verkligen hans stil att skriva på men också hur han ger mig som läsare ett sätt att se på världen som möjlig. I den här boken får vi träffa Harry och Craig. De har varit ett par men är numera bara kompisar (vilket en av dem är mer nöjd med än den andre). De har bestämt sig för att slå världsrekord i att kyssas, vilket är på 32 timmar ståendes. I boken får vi följa dem både innan och under själva kyssandet.

Det som jag tycker är finast med Världens viktigaste kyss är den kör av röster som berättar historien i nutiden och sin egen historia. Här får jag starka vibbar av Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Kören med röster är män som levde förr, som var homosexuella och ger oss en historielektion i hur det har varit att vara homosexuell. De berättar om hur det var när HIV och AIDS kom och hur det drabbade dem och de de älskade. De förklarar för oss hur det ens är möjligt att två unga män står och kysser varandra på skolgården och hur detta sänds live över hela världen.

Jag tycker oerhört mycket om huvudkaraktärerna Craig och Harry med, det är inte bara kören. Det beskrivs så fint hur det är att göra något så galet som att stå och kyssa någon i 32 timmar. Kyssen är i sig sekundär. Världens viktigaste kyss handlar också om kärlek, familj och vänskap. Utöver Harry och Craig får vi följa andra personer som på något sätt kan kopplas samman med dem eller deras kyssande. Det är hjärtskärande att läsa om självhat samtidigt som det finns pirr och fina känslor som nyförälskelse. Levithan är en mästare på att beskriva känslor att få sådant som annars ses som utopi att framstå som en verklighet vi redan lever i.

Det här är en viktig, fin och ytterst läsvärd bok. Jag kan varmt rekommendera den och tänker att den funkar fint både u undervisning på högstadiet och gymnasiet och som bokcrirkelbok. Personporträtten ger en mycket att prata om och det är en historiebeskrivning som bara flyger fram samtidigt som den lär en massor.

Personligen gillar jag inte alls det svenska omslaget så därför visar jag det fina engelska också. Det svenska känns för vagt och trist. Lite tillrättalagt och försiktigt. Det är en stark bok och det engelska omslaget signalerar det på ett mycket bättre sätt enligt mig.