Bilden har jag lånat från wahlstroms.se |
Tårar i havet handlar om en stor förlisning av ett fartyg under slutskedet av Andra världskriget, en förlisning som har hänt på riktigt men som väldigt få vet om och detta trots att det var fler som dog än under Titanics förlisning. Detta är dock fiktion och huvudpersonerna (de är fyra stycken) kommer alla från fyra olika länder men hålls samman genom att samtliga länder är indragna i kriget och det är länder förutom Tyskland självt så länder kringliggande Tyskland. Från början är de alla på en typ av flykt var och en för sig men med tiden vävs deras historia samman och vägarna korsas. Det är Joana, Florian, Emilia och Alfred. Den sistnämnda hade jag så svårt för och hans kapitel skummade jag bara. De andra tre däremot ville jag läsa mer om. Jag hade velat ha ännu mer om deras tidigare historia och deras hemligheter. Med korta kapitel var drivet i boken stort och det gick fort att läsa, det växlade hela tiden och vi fick se historien ur deras olika perspektiv.
Förutom Joana, Emilia och Florian finns det flera fina bikaraktärer som jag verkligen tyckte om och vars öde jag levde mig in i och greps oerhört av. Miljöbeskrivningen är också en stark del av boken. Det går lätt att leva sig in i de miljöer de vistas i, hur det ser ut, luktar och känns mot huden. Det är en bok som förutom att vara en fin och givande läsupplevelse skulle fungera perfekt i undervisning på högstadiet och gymnasiet. Här får vi ytterligare ett perspektiv på kriget, som inte handlar om att vara gömd på en vind, vistas i en skyttegrav eller i ett koncentrationsläger.
I boken finns det mycket tragik men även ljus och hopp. Vänskaper som växer fram, uppoffringar som görs och kärleken mellan främlingar är så vacker. Huvudkaraktärerna är så unga med dagens ögon sett men då var de kanske lite mer vuxna både för att du växte upp snabbare förr och för att de befann sig mitt i ett krig som tvingade dem att växa upp än fortare. Tårar i havet är en bok jag verkligen tyckte om. Det är inte bara det att den lärde mig något om historien. Den är bra litterärt för där en faktabok bara ger mig en bild av hur det hela gick till får jag i det skönlitterära mer, här får känslorna plats, tankarna om vad som hänt och ska hända känns levande och det är som om jag vandrar med med längst deras resa. Läs den!
Imorgon är det jonssonsbookworlds tur i stafetten och igår skrev Aldrig Bara Ord. Tack för att jag fick vara med i stafetten B. Wahlströms. Du som bor i Stockholm bör inte missa när Ruta Sepetys kommer till Stadsbiblioteken den 18 oktober.
Jag gillade också bikaraktärerna, de gav ännu lite mer till den redan mycket bra berättelsen.
SvaraRaderaJag är lite nyfiken på hur du kom fram till betyget 3 (och inte högre pga bra recension) på goodreads? Visserligen vet jag inte vad du tänker att sjärnorna betyder, men om jag hade skrivit din recension hade jag gett fler stjärnor.
Jag ger inga böcker en femma (lång historia) så en fyra för mig är en riktigt riktigt bra bok, väldigt få får en fyra av mig. Så en trea är en stabilt bra bok och det här är en stabilt bra bok. Jag hade inte sett att Goodreads hade förklaringar till sitt stjärnsystem fören i våras och då har jag använt andra kriterier än dem sen jag började använda Goodreads och orkar nu inte göra om alla mina recensioner så jag fortsätter med mitt egna betygssystem.
RaderaJag håller med om att det är svårt att ge femmor. Har inte heller följt goodreads förklaringar, såg dem först i veckan...
RaderaÄlskar bikaraktärerna! Och ja visst läser man som i ett rus.
SvaraRaderaSkopoeten, Klaus och Ingrid var mina favoriter och jag sörjer så det som händer dem.
RaderaJa, visst var miljöbeskrivningarna fantastiska. När de var på det stora godset, och upptäckte vad som hänt där tidigare, då kunde man verkligen se framför sig den oätna soppan på bordet med hinnan ovanpå, och känna lukten från övervåningen. Hemskt. Det var många, många sådana beskrivningar. Om du skummade avsnitten om Alfred, missade du då vändningen i hans brev till flickan han var kär i? Jag tyckte att det var ett av de starkare avsnitten i boken, när man insåg hur deras relation såg ut, egentligen.
SvaraRaderaKul med bokfrukostar! Jag blir litet avundsjuk på dig som bor i Sthlm och kan vara med om sådant. Bokfrukostarna kanske förresten inte är för allmänheten, utan bara för vissa speciellt inbjudna, eller hur går det till?
Jag måste nog ta och gå tillbaka och läsa hans delar i boken med andra ord :-)
RaderaOftast är det så att du måste ha fått en inbjudan till bokfrukostar för att få gå. Oftast är det bibliotekarier, journalister och bokhandlare som bjuds in samt bloggare. Vi som på olika sätt sprider ordet om nya böcker.
Vilken fin recension! Och håller med, visst känns det här som en bok som verkligen skulle passa bra i t.ex undervisning i högstadiet eller gymnasiet (eller kanske känner jag bara så för att jag vill att typ alla ska läsa den hehe), eftersom man, som du säger, fick se en annan sida av kriget. Man fick se de civilas sida, eller hur man ska säga - man fick liksom se hur de stora massorna också levde. För mig kändes det som en ganska viktig del av boken, att den visade att det inte bara var de som hamnade i koncentrationslägren eller soldaterna som slogs ute på fältet som blev drabbade. Det var så väldigt, väldigt många fler. Ett krig påverkar så otroligt många i en sån stor omfattning och tycker om att boken tog upp det!
SvaraRaderaTack snälla du! Jag tycker att det var oerhört lärorikt att få just det här perspektivet på kriget. Det gav mig en större förståelse för hur det hela gick till och hur det drabbade så många fler grupper än vad vi kanske annars får läsa om.
RaderaHåller med om att boken är skriven så bra så att man verkligen lever sig in i den!
SvaraRaderaJag har inte läst något av henne tidigare men såg att du hade det och gillat även dessa så det lovar gott.
Radera