Yayoi Kusama

En av de största sommarutställningarna i Stockholm i år har helt klart varit Yayoi Kusama på Moderna Museet och Arkitektur- och Designcentrum. Det är en väldigt prickig och selfievänlig utställning som är tillgänglig även för den museieovana besökaren. Jag var på en mycket bra pressvisning för utställningen i juni och har sedan dess varit och sett utställningen ytterligare två gånger (tre gånger totalt) och planerar att gå en gång till innan den stänger.

I luftiga, välplanerade rum samsas stora uppblåsta ballonger/bollar, en pastabeströdd catwalk, speglar, uppstoppade penisar och gigantiska tavlor med små små prickar på med mera med mera. Det är en utställning som du kan se både med kunskapen om vem Kusama är och hur hon går tillväga i sitt skapande och se helt utan förförståelse och bara ta prickarna för vad de är. För egen del tycker jag att det ger en extra dimension att fått den grundliga introduktionen till Kusama som curator Jo Widoff gav under pressvisningen.

Inne hos Moderna är majoriteten av verken men de som är inne hos ArkDes går inte av för hackor. Vi kan börja med de verken. Där går du genom en mörk liten tunnel in i ett rum med stora risslampor som skiftar färg hela tiden. Det sitter speglar på väggarna och på golvet finns vatten som gör att det hela reflekteras så fint. Väl utanför detta rum är ett vitt rum med trägolv fyllt av runda klot. Här vill jag ömsom börja rulla runt på kloten och ömsom springa runt i gångarna som gjorts. Detta enkla verk känns ändå väldigt magnifikt. Tänk att ha sådana klot utplacerade hemma? Kuriosa är att kloten är kopior av de klot som konstnären gjorde till och sedan sålde under Venedig Biennalen år 1966.

På Moderna då är det som sagt stora tavlor som samsas med statyer och främst stoppade fallossymboler på trappstegar, i en roddbåt och som långa maskar i en vägg fylld med lådor. De stora prickiga tavlorna går det att titta på hur länge som helst och varje gång har jag sett något nytt eller blivit än mer förundrad över hennes tålamod att en efter en måla dit dessa prickar. Det finns två rum med speglar som gör att du kan se konsten från flera vinklar och du får en mycket häftig upplevelse med att antingen stå i ett hav av prickar eller att omges av dem från golv till tak. Tänk att det går att göra så mycket med prickar, så enkelt och samtidigt så uttrycksfullt.

Till skillnad från vissa andra av museets tidigare stora kända utställningar är det så smakfullt avgränsat den här gången. Det är inte överfullt i utställningssalarna, vi som besökare tillåts få tid att ta till oss utan att överväldigas. Den påminner på så sätt om två andra av mina favoriter, den med Hilma af Klint och den med Nils Dardel. Det blir nästan som Ernst Kirchsteiger skulle säga det: "I det enkla bor det vackra". I det här fallet stämmer verkligen less is more. Ni som har möjlighet tycker jag verkligen ska ta er och titta på utställningen. Den pågår till den 11 september.

Se curator Jo ge en introduktion till konstnären Kusama och utställningen.