Ungdomsbokens vara eller icke vara

Lotta Olsson skrev i Dagens Nyheter den 16 mars om att det är dags att skrota ungdomsboken. Det är ändå inga ungdomar som läser ungdomsböcker skriver hon. Unga idag läser tydligen böcker för vuxna, det ges ut färre ungdomsböcker jämfört med böcker för yngre barn och de som uppskattar ungdomsböcker är sådana som jag (läs 30åring). Lotta påvisar statistik över hur många böcker som ges ut och hur de säljs men efterlyser en kartläggning på vad unga faktiskt läser. Hon beskriver att hon frågar unga i sin närhet och sådana kommentarer göra mig alltid mycket skeptisk. Anledningen till detta är att det vanligaste är att folk inom media-/kultursektorn är vita medelklasspersoner som umgås med personer som sig själva, därför blir det sällan representativt när de göra sådan här gallupundersökningar bland folk i sin närhet. Nåväl, en undersökning av vad unga faktiskt läser kanske kan vara bra och användbart. Jag tänker att ett bra tips till att få reda på vad ungdomar faktiskt läser kan vara att prata med bibliotekarier speciellt de som jobbar på ungdomsbibliotek. De har närhet till läsande ungdomarna på ett helt annat sätt än förläggare, bokhandlar eller föräldrar har. För viss kan föräldrar köpa böcker till sina barn men jag tänker att de ungdomar som själva går och lånar böcker ger en bra fingervisning om vad ungdomar som läser tycker och tänker. 

Lotta föreslår även att ungdomsböcker ska brytas loss från barnsegmentet och lyftas in som ung vuxen i vuxensegmentet. Detta är något som Ada Wester på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget i sitt svar till Lotta på Svensk Bokhandels webb motsätter sig. Hon menar på att detta kommer att göra att ungdomsböckerna försvinner ännu mer i mängden än de redan gör. Det kommer minska recensionerna och tappa utmärkelser etc. Jag håller med Ada, det är inte en vettig väg att gå. Däremot får gärna ungdomsböckerna separeras från barnböckerna bättre och det ska bli väldigt intressant att se vad exempelvis Augustprisets framtid innehåller nu när Förläggarföreningen äntligen öppnat upp för diskussion om de olika kategorierna.

Ada gav även en förklaring till minskandet av ungdomsböcker och det är att vi har kommit förbi boomen som kom med Hungerspelen, Cirkeln och Divergent. Då var det fler vuxna som hittade till ungdomsböckerna och det blev relevant att prata om crossover. En effekt av att detta högtryck har gått ner har resulterat i att färre böcker för unga vuxna ges ut, till mitt förtret. Det gavs förra året ut 249 ungdomsböcker i jämförelse med 685 bilderböcker, 341 faktaböcker, 358 kapitelböcker och 310 mellanåldersböcker. Det säljs fler barnböcker än på länge och i detta segment är det ungdomsböckerna som säljs minst/gått ner i försäljning. Som sagt inte så konstigt när boomen har gått ner och det ges ut färre böcker för de åldrarna.

Om Lotta hade skrivit den här krönikan för 15 år sedan, när jag var tonåring så hade jag kanske hållit med henne. Då läste jag och mina jämnåriga vuxenböcker fast vi var ungdomar. Men förklaringen till detta var att vi liksom hade läst oss ur utbudet av ungdomsböcker. Idag upplever jag att det finns betydligt fler titlar att välja mellan, de håller en mycket hög kvalitet och det finns en närhet även till den engelska utgivningen på ett sätt som det inte gjorde när jag var ungdom. Och då kommer jag att tänka på en annan aspekt som varken Lotta eller Ada lyfter och det är själva begreppet ungdomsbok. Att statusen för ungdomsboken är låg är väl ingen hemlighet eller något vi behöver debattera. Jämfört med böcker för vuxna förlorar ungdomsboken i alla lägen, i synnerhet när det gäller utrymme för recensioner och liknande. Vad anser unga om benämningen ungdomsbok? Är det en etikett som är viktig endast för oss vuxna och speciellt de vuxna som arbetar med att kategorisera böcker (bibliotek och bokhandel)? Är det fler unga som kommer att intressera sig för en bok om den benämns som YA eller ung vuxen än som ungdomsbok? För i grund och botten handlar detta om att unga idag läser mindre, punkt. Det är ett problem och något vi behöver jobba med. Spelar det någon roll vilka böcker de unga kommer att intressera sig för när vi arbetar läsfrämjande?

En anledning till att jag tycker att ungdomsböcker är viktiga att läsa när en själv är ungdom är att böckerna kan visa dig att det finns fler som du, som känner så som du känner, som har liknande erfarenheter som du och att det inte är en vuxen som ser tillbaka och förnuftigt säger att allt kommer att ordna sig. I en ungdomsbok kan du spegla dig och det är viktigt när identiteten fastslås mer. Därför är det viktigt att ungdomsböcker har en bred representation både vad gäller huvudkaraktärers utseende, ursprung, vardag och ambitioner för att nämna några exempel. Det finns idag ungdomsböcker som riktar sig till en äldre del av barnsegmentet så det är inte stopp efter högstadiet i böckers handlingar. Ungdomarna behöver inte ha så bråttom att växa upp och göra allt som vuxna gör. De kan gott och väl försjunka i en ungdomsbok och vara ungdom för en stund. Det som jag och mina jämnåriga hade svårt för när vi var unga, vi ville till varje pris bli vuxna så snabbt som möjligt. 

Jag själv nämner ytterst sällan att det är en ungdomsbok när jag boktipsar till vänner och kollegor. Detta för att det är många som rynkar på näsan och kommenterar att jaha det är en bok för ungdomar och jag kontrar med att det är en bra bok och dess kategorisering inte bör skrämma bort någon. Men här i bloggen benämner jag ofta om det är en ungdomsbok eller inte och det är för att det ska komma med i trafikloggar och på sökmotorer, för att visa att titta här det här är en bra bok och visst den klassificeras som ungdomsbok. Jag gör det för att dra mitt strå till stacken att försöka få en jämvikt i vilka böcker som lyfts upp i det offentliga rummet. Och jag tänker mig att min publik som jag talar till är vuxna och för dem är det viktigt att veta vilken typ av bok det är.

Med detta långa inlägg vill jag alltså säga att jag inte håller med Lotta, det är inte dags att lägga ner ungdomsboken. Jag tycker att Ada kommer med vettiga motargument. För egen del så tycker jag att ungdomsboken är viktigare än någonsin men att vi även bör prata med ungdomarna som är målgruppen direkt och inte över deras huvuden. Vi bör även titta på själva problemet med att unga läser mindre. Och till sist önskar jag som vanligt att ungdomsboken får den status den förtjänar och separeras från barnböckerna, står för sig själv och hyllas för sin förträfflighet utan att klumpas ihop med vuxenböckerna.