fredag, december 25

Lucka 22: Vad läser barnen egentligen?

Svenska Barnboksinstitutet är en ständig källa till information och lärdomar. Jag tänker tillbaka på det tillfälle i början av maj när det var temakväll i serien Tema Barns Läsning och det handlade om vad läser barn egentligen? Det var ett panelsamtal med två bibliotekarier (Amanda Stenberg - bibliotekspedagog på Tio Tretton Kulturhuset Stadsteatern och Sofia Malmberg - skolbibliotekarie, Adolf Fredriks musikklasser), en bokhandlare (Ebba Billengren - Bokslukaren) och en förlagsperson (Marta Hedener-Hagman - utgivningschef på B Wahlströms förlag) som var moderator. Panelen delade med sig av sina erfarenheter av att jobba med barn, bokköpande vuxna och barns läsande.

De pratade bland annat om otåliga läsare som inte har tålamod till en bok i en serie på engelska kommer i översättning och då hellre läser boken på engelska och vikten av tilltalande omslag. Ett tips var att inte säga lättlästa böcker, det tycker inte barnen är särskilt lockande, utan säg hellre en spännande bok som går lätt att läsa. Vi fick veta att Kamratposten innehåller en hel del boktips (vilket jag minns från när jag var liten och läste KP). Barn drivs av igenkänning, de lockas av det de läst förut och det kan vara en förklaring till att serier med många delar har trogna läsare. Då vet barnen på sätt och vis vad de får. En aspekt som lyftes var problematiken med vithetsnormen, i och med att inga böcker ska plockas bort utan endast läggas till är det svårt att tillgodose ett mer mångfacetterat bestånd när det inte ges ut böcker i den utsträckning som skulle behövas för att få en mer balans. Marta från B. Wahlströms bekräftade detta genom att säga att på det förlaget får de inte in manus från personer som rasifieras.

Amanda från TioTretton berättade att deras besökare inte kan författare till böcker i lika stor utsträckning som de kan titlarna och att biblioteket utgår ifrån att barnen ska hitta bland hyllorna snarare än personalen. Ebba från bokhandeln Bokslukaren pratade om vilket ansvar det är att sälja barnböcker och att vuxna som kommer in och köper böcker till barn mer som regel än undantag utgår ifrån barnets ålder när de väljer bok. Då brukar personalen där fråga vad barnet läste sist istället för att gå på hur gammalt barnet är. Och många frågar om högläsning och lämpliga böcker för detta. Vi fick lära oss att samma beteende gäller på bibliotek, där barn är mer öppna när det gäller boktips än vuxna, barn är mer ute efter exempelvis en spännande bok att läsa. Vuxna tenderar att fråga bibliotekarier om vad som är lämpligt för säg en 12 åring att läsa. Det som slår högt när ett barn får boktips är om den som tipsar om boken själv har läst den nästan oavsett om den vuxne gillade boken eller inte. 

Två avslutande aspekter som jag tyckte var intressant var att det inte går att prata om barns läsande utan att också prata om vuxnas läsning och att många vuxna nojjar över våld och sex i böcker men inte alls ställer samma krav på film och serier. Båda dessa aspekter finns det anledning att återkomma till.

Här kan du se själva samtalet i sin helhet.

2 kommentarer:

  1. Vilket intressant samtal det verkar vara! 12-åringar kan ju vara väldigt olika, både vad gäller mognad, men självklart även när det gäller intressen. Det borde barnboksköpande vuxna tänka på. Tur att bibliotekarier och folk i bokaffärer vet det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du har möjlighet tycker jag att du ska titta på hela samtalet, de sa en massa intressanta saker. Och jag håller verkligen med dig om mognad och intresse och att det borde vara vägledningen vid boktips snarare än ålder.

      Radera