Livets outgrundliga mysterier

Bilden har jag lånat från adlibris.se

Det har blivit min tur i bloggstafetten, anordnad av Sofies Bokblogg, som handlar om bästa sommarboken. Mitt tips på bästa sommarboken är Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz. Döm inte boken efter dess omslag (som jag verkligen inte gillar) för detta är en fantastiskt fin berättelse. Förutom att det är en bra bok utspelar den sig dessutom majoriteten av tiden under sommaren och huvudpersonens sommarlov.

Boken handlar om Aristotle, kallad Ari, och hur han en dag under sommarlovet när han är femton år träffar på Dante och hur hela hans liv förändras efter det. Det är varmt, Ari är uttråkad och går till poolen i området där han bor. Där träffar han på Dante som frågar om han ska lära Ari att simma, de blir kompisar omedelbart och vi får därefter ta del av deras underbara vänskap. Dante är allt som Ari inte är. Dante pratar om saker och ting, han pratar om känslor och han gråter men främst så hatar han att ha skor på sig. Ari å andra sidan är arg, på vad vet han inte riktigt. Dessa två unga killar har en händelserik sommar, i ett gränsland mellan att vara barn och att bli vuxen. Och det är denna coming of age-historia som griper tag i mig. Den är så fri från klyschor och känns ärlig rakt igenom. Vissa saker med handlingen kan jag såklart inte avslöja men just detta beskrivande av gränslandet mellan vuxen och barn som fascinerar mig och att det är 80-tal för med sig en förklaring till varför vissa saker blir som de blir.

Aris familj består av, förutom han själv, en mamma och en pappa, två äldre tvillingsystrar och en bror som ingen pratar om längre. Mamman och Ari är nära och har en bra dialog, medan pappa är krigsvetaren från Vietnamkriget och introvert. Dante å andra sidan är ensambarn men en annorlunda relation både till sin mamma och pappa mot vad Ari har till sina. Familjerna har präglat båda killarna på olika sätt och när de blir en del av vandras liv får de även bekanta sig mer med den andres familj och får då även bättre företeelse för varandra. Båda två är lite av enstöringar i skolan och det här med att ha en vän är inget någon av dem är vana vid. Och jag blir rörd bara vid tanke på hur fin deras vänskap är och hur mycket den betyder för dem båda.

Historien utspelar sig som sagt på 80-talet men det är inget som jag tänker särskilt mycket på, jovisst det finns inga mobiler eller sociala medier som annars i dagens ungdomsböcker men förutom det så är livet för en femtonåring på 80-talet och en femtonåring idag inte helt olika varandra. Karaktärerna är skickligt utmejslade och det gäller både huvudpersonerna Ari och Dante men även deras familjer. Jag får en så stark känsla av att detta är verkliga personer och när boken var slut hade jag som sorg i flera dagar. För nu var historien slut och jag skulle inte får hänga mer med dessa fina killar. Språket i boken är helt fenomenalt bra, det flyter fram likt en porlande bäck och jag njöt så av de fina formuleringarna. Så översättaren Emö Malmberg har gjort ett riktigt bra jobb med översättningen. Hela boken flyter på fint. Jag skulle bara läsa något kapitel i den här boken i min slalomläsning med en annan bok men Livets outgrundliga mysterier är inte en bok du lägger ifrån dig fören den är utläst. 

Detta kan mycket väl vara årets bästa bok och jag vill att alla ska läsa den. Den är i samma klass som Jellicoe Road, The Fault in Our Stars och Eleanor & Park som alla ligger på min topplista över absoluta favoriter. Jag tycker att alla ska läsa Livets outrgundliga mysterier, om det är i sommar eller inte är inte så viktigt. Men jag varna för att ni både behöver ostörd lästid och ett gäng pappersnäsdukar nära till hands.

Efter mig är det Västmanländskans bokbloggs tur och innan mig var det arrangören själv, Sofies Bokblogg.