Min kompis Rebecca fullkomligt älskar Sara Stridsbergs böcker. Jag har inte läst en enda bok av henne. Men det hindrade inte mig från att fråga Becca om hon ville gå och lyssna på Stridsberg när hon skulle vara med i På djupet på Kulturhuset Stadsteatern. Så den 8 april var vi där och lyssnade på Sara Stridsberg i samtal med kritikern Ingrid Elam.
Det var säkerligen ett väldigt bra och intressant samtal. Men mig tappade de rätt tidigt. När samtal av den här typen blir finlitterära, det samtals om symbolik och dras referenser till klassiker jag inte läst eller hört talas om känner jag mig alltid så dum och obildad. Jag satt mest och önskade att det skulle ta slut så jag kunde få gå hem och läsa en bok som jag förstod utan att behöva läsa in en massa saker. Det hela rotar sig i ett bildningskomplex jag vet men det är svårt för mig att kunna ta till mig och njuta av den här sortens samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.