Release me del 1

Ikväll är det dags för del 2 av vårens säsong av Release me på Kulturhuset Stadsteatern. Men jag tänkte skriva om del 1 som var för en månad sedan. I vår är det en ny programledarduo i form av Malin Jacobson Båth och Hugo Lavett. Det här ett litteraturprogram om så vill, som jag under de tidigare säsongerna höll väldigt kärt och som jag riktigt längtade efter. Därför är det smärtsamt att jag numera inte alls känner att det lockar. Jag kan vara snabb och döma här och ska därför gå igen ikväll för att se om det tog sig och blev bättre. Min kritik i försämringen bygger jag på två saker:

1. Tonen och känslan
Det tog inte lång tid in i första tillfället för mig att sakna de förra programledarna Jenny Lindh och Oscar Ekström. De brann verkligen för både böckerna och formatet på Release me. Tyvärr och det var så synd så var de nya programledarna stela, väldigt journalistiska och distanserande. Jag fick ingen känsla för varken författarna eller deras böcker vilket var smärtsamt för vanligtvis vill jag läsa allas böcker efter ett besök på Release me. Att en av programledarna dessutom verkade mer intresserad av att pilla på sin surfplatta än ställa frågor hjälpte inte direkt.

2. Avsaknad av tema
En av de saker som höll ihop de tidigare säsongernas olika delar var samlandet kring teman. Författare bjöds in för att deras verk kunde knytas till ett tema och på så vis fick vi en dimension till till deras böcker. Jag tycker att det är väldigt synd att detta nu försvunnit, på så sätt har Release me blivit ett i mängden där aktuella författare får prata om sina böcker. Där har vi redan liknande format i form av Babel, Lundströms bokradio, Gomorron Sverige etc. Och det vore så synd om Release me tappar in särart som var så bra.

Ikväll ser jag fram emot att lyssna på poeten Jenny Wrangborg som skrivit Vad ska vi göra med varandra? ges ut på Ordfront och Alexandra-Therese Keining som ger ut 14 på Lilla Piratförlaget. Och jag håller tummarna på att känslan är där ikväll.