lördag, juni 22

Återkomst

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna
Jag tog med min lillasyster och åkte till Riksteatern i Hallunda och såg en föreställning som heter Återkomst. Vilken föreställning det var sen! Jag satt helt trollbunden och var nära till tårar flera gånger. Föreställningen handlar om två syskon, de är födda i Iran och uppväxta i Sverige dit de var tvungna att fly med sin mamma. Pappan stannade kvar i Iran och nu har sonen återvänt för att ta hand om honom. Pjäsen handlar om hur systern kommer till Iran från Sverige för att försöka få sin bror att följa med tillbaka hit. Under hennes vistelse tillbaka i Iran behandlas frågor som härkomst, hem, tillhörighet och familj. Och även om jag själv inte har flytt utan är född här i Sverige så kände jag så väl igen frågor som identitet, etnicitet, tillhörighet och hur en familj inom sig kan ha helt olika syn på dessa frågor.

Jag tycker att det är så uppfriskande att se nyskrivna föreställningar och har märkt att klassiker är svårare att ta till sig (förutom de i härlig modern tappning som Den unge Werthers lidande). Det som jag verkligen uppskattar är när det är nyskrivet svenskt och när det behandlar saker som berör många. När vi tar oss ifrån klassiker eller en väldigt smal föreställning om vad det här landet är och hur dess invånare är och ser ut. Att tvingas fly, att själv vara född och uppväxt här men ens föräldrar/förälder har flytt/flyttat hit är något som många av vårt lands invånare har som komponent i sin egna historia. Det är också komponenter som spelar roll i ens identitetsbyggande och sin självbild. Konst och kultur för mig är med och målar upp en bild av vilka vi är och genom att ta del av detta kan saker och ting i ens liv få en ny mening eller förståelse. Därmed tycker jag att föreställningar som Återkomst är ett sådant vackert inslag i kultursverige. Den säger oss något om hur det är att bo här, vilka det är som bor här och hur vi kan förstå varandra. Återkomst borde dels spelas runt om i landet så att alla kan se den, och allra helst på platser där invånarna kanske inte ser det som självklart att gå på teater. Dels borde den spelas på de riktigt stora scenerna, de kan må bra av att visa lite nyskrivet och ge en annan bild än den av vit medelklass. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar