fredag, april 19

Kulturhelg med mamma del 3

Bilden har jag lånat från lundlund.com
Föreställning nummer två helgen då mamma var här sågs på Dramaten. Det var Lars Noréns pjäs Som löven i Vallombrosa. När jag var på öppet hus på teatern i februari presenterades den här föreställningen. Jag visste inte mycket om den mer än att den skulle vara rysligt lång (vilket var felaktigt för jag hade missuppfattat hur lång den skulle vara). Från att jag satte mig i stolen (vi hade otroligt bra platser också lyckosamt nog) svischade tiden förbi och helt plötsligt var det dags för paus. Jag skrattade i stort sett hela föreställningen igenom. Det var otroligt mycket igenkänning hos karaktären Lena spelad av Stina Ekblad. Hon är storasystern, martyren som det är mest synd om och självcentreringen är hysteriskt rolig. Jag är verkligen så som syster, min familj höll med när vi pratade om detta i pausen. Vad handlar då pjäsen om? Kort skulle jag säga att detta är vad den handlar om:

Döende fader, syskonrivalitet, kärlek, förvirring, svek, längtan efter närhet, ett sommarhus som ska säljas, teater/skådespeleri/pjäsförfattare, psykiatri och mentalsjukdomar, farväl, sår som inte läkt och försoning. 

Jag kan mycket varmt rekommendera den här föreställningen. Den har enligt uppgift spelats förr och dessutom visat på tv. Jag tyckte om hela ensemblen och tycker att de var väldigt samspelade. En annan sak som var intressant var färgerna på deras kläder och den symbolik som gick att läsa in där. Där vissa karaktärer hade en viss sorts färg och hur detta kom att avspegla vilken position de hade. Det finns en viktig detalj kring föreställningen som jag inte kan skriva ut för det skulle förstöra men jag kan säga så här mycket, det är briljant gjort och skapar en perfekt förvirring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar