Kulturdag med mamma del 2

Bilden har jag lånat från riksteatern.se

På kvällen efter utställningsbesöket åkte familjen i samlad trupp till Dieselverkstaden i Nacka och gick på teater. Vi såg Jag ringer mina bröder. Det var Riksteatern som gjorde några dagars stopp i Stockholm på sin turné. Salongen var utsåld och förväntningarna sprakade i luften. Jag hade sett fram emot föreställningen sedan jag läste boken i december. Och vilken föreställning det var sen.

Skådespelarna gestaltade precis de karaktärer som jag hade i huvudet vid läsningen av boken som pjäsen bygger på. Samspelet i ensambeln och den kontakt de fick med publiken gjorde det hela väldigt berörande och gav en känsla av äkthet. Det var mer än en föreställning. Det kändes så levande och samtida. Det är inte nödvändigt att ha läst boken innan du ser föreställningen. Det hade inte mamma och min syster och de tyckte väldigt mycket om pjäsen ändå.

Jag tycker att scenen var så skickligt gjord, där en sorts bur står på mitten av rummet och där väggarna består av ljusstrålar. Jag levde med Amor och de andra karaktärerna hela föreställningen och pendlade mellan en känsla av hopplöshet och förtröstan. Om ni har möjlighet att se denna pjäs på en teater nära er tycker jag att ni ska se den ögonen böj.

Och nej vi är inte rädda!