Igelkottens elegans

Bilden har jag lånat från bokus.se

Portvakten Reéne är en utåt butter och tvär dam som inte tycker om att umgås värst mycket med folk. Men bakom lyckta dörrar förkovrar hon sig i kultur av olika slag. Hon döljer detta för omvärlden med en dåres envishet. I samma hus bor Paloma, hon ska snart fylla 13 år och då ska hon sätta eld på familjens våning samt ta livet av sig. Hon är överintelligent och tycker även hon om att hålla sig undan sällskap. Så flyttar herr Kakuro in i huset där Reéne jobbar och Paloma bor och allt kommer att ändras.

Igenkänningsfaktorn i boken Igelkottens elegans av Muriel Barbery  var hög i den här boken och jag kunde tro det eller ej känna igen mig i en vuxenbok. Reéne älskar kultur men hon känner att den delen av sig själv ska hållas dold. Även om jag är öppen med att jag högaktar kultur i alla dess former kan jag ändå känna igen hur jag håller tillbaka med denna information. Speciellt då jobbet ligger jag lågt där det så ofta kommer kommentarer och pikar när jag berättar om en utställning jag sett, en bokrelease jag varit på eller en föreställning jag tyckte om. Men jag känner också igen mig i hur kultur kan trösta, lyfta upp, muntra upp, stimulera och vara otroligt vackert.

Jag tyckte om miljön som beskrivs i boken. Allt från Reénes lilla portvaktslägenhet till den stora svulstiga våningarna, vari en av dessa bor Paloma i och i en annan herr Kakuro. Det hela känns väldigt franskt, bohemisk och jag kan nästan höra musiken från en sådan där karusell med hästar som åker runt och upp och ner spelas i bakgrunden. Jag la ifrån mig boken fler gånger då jag inte ville att den skulle ta slut.

Paloma och hennes självmordstankar samt tron att hon är överintelligent får inte så mycket utrymme i boken och även om jag inte tycker att just denna del av berättelsen är superintressant skulle jag gärna ha läst mer om henne och hennes utveckling hon går igenom. Detsamma gäller herr Karkuro, han kommer in i berättelsen för sent och jag hade velat att han om Paloma och Reéne hann umgås mer innan boken tar slut.I övrigt är det här en bok som bäst beskrivs som mysig och fin och hur den visar på att vi inte alltid är de vi utger oss för att vara och att en person kan ha flera lager.

Om resten av Sekwas utgivning är lika fin som den här kommer jag vara ett fan för resten av livet för det här var så bra läsning!