Gul utanpå

Det är så mycket som är lika. Det är så mycket som är olika. Jag har svårt att finna orden. Det är lätt att den här texten bara handlar om mig och inte boken jag just har läst.Jag vill inte att det blir som Madonnas tal på Michael Jacksons begravning. Det som skulle vara ett hyllningstal men som bara handlade om henne själv.

Boken Gul utanpå av Patrik Lundberg handlar om honom själv och hans sökande efter tillhörighet. Han adopterades från Sydkorea som spädbarn och växte upp i Sölvesborg. Flyttade till Malmö i hopp om att där får smälta in men med blandat resultat. Efter en ordväxling på en fest på fyllan bestämmer han sig för att åka tillbaka till Sydkorea. Och i boken får vi följa med honom på den resan. Det är en detaljrik och intim skildring av en av hans livs viktigaste resor.

Det jag har lättast att identifiera mig med är känslan av rotlöshet och att själv se sig som något men av andra på grund av sin hudfärg tas för någon annan. Hur gärna du bara vill vara dig själv, ditt förnamn men främst ses som din etnicitet, eller förväxlingen med ens hudfärgs etnicitet. Att ha ett svenskklingande namn och en uppväxt som varit fast förankrad i det svenska samhället. Men att gång på gång få frågan om sitt egentliga ursprung. Sorgen att inte tillåtas tillhöra är så smärtsam och i boken så på pricken beskrivet.

Jag har sett flera kommentarer om varför detta är en ungdomsbok. Den kan väl läsas av vuxna också? Finns det inte en risk att vuxna inte hittar till den om den placeras i ungdomsboksfacket? Jo vuxna kan också läsa den och ja det kanske finns de som kommer att missa den om den nu klassas som ungdomsbok. Men för mig är det viktigt att det är en ungdomsbok. Jag önskar så att den här boken hade funnits utgiven när jag var tonåring och som mest försökte hitta mig själv. Jag hoppas innerligt att den här boken hamnar i händerna på unga som är adopterade, som själv har invandrat till Sverige eller som är född här men har minst en utländsk förälder. Då främst icke-vita ungdomar.

När det gäller kultur har jag ofta kunnat känna igen mig. Det kan vara en låt som talar till en känsla jag har. En kvinnlig roll på teatern som påminner mig om den ojämlikhet jag utsätts för som kvinna. Eller en karaktär i en film som är från landet och nu bor i storstan som jag kan identifiera mig med. Men sällan har jag i svensk kultur varit med om att jag får identifiera mig utifrån aspekten som icke-vit, hur det kan kännas och upplevas.

Och även om jag själv inte är adopterad finns det många beröringspunkter mellan mitt liv och Patrik Lundbergs. Det är därför hans bok är så viktig. Den ger tröst och en vetskap om att det finns fler som har gått igenom samma sak som jag har. Det hade varit till en ännu större tröst i mina tonår och därför är jag glad att detta är en ungdomsbok. För det sista som får hända är att den känns otillgänglig för ungdomar. Sen är det ju inget som hindrar vuxna att läsa den och det tycker jag verkligen att de ska för det är en historia som berör oavsett ålder. Tack Patrik Lundberg!

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret.