torsdag, januari 3

Jag är rädd för "vuxenböcker"

Som ni ser har jag ett gäng böcker står i mina bokhyllor här hemma. Det obekväma är att de flesta av dem (eller nästan alla om jag ska vara ärlig) är olästa. De är dessutom inte de enda, jag har en trave står på golvet vid sängen och en full papperskasse uppe på garderoben också. Jag köper mycket böcker (mest second hand men ändå) och det är ofta efter att jag läst/hört om dem. Att läsa bokbloggar, bokmagasin och boksidor i kulturtidningar ger ofta ett sug efter böcker. Mitt problem är dock att jag inte läser dem. Eller så här är det skönlitteratur för vuxna är de som förblir olästa. Det finns två typer av böcker som jag inte har ett problem att sluka och det är ungdomsböckerna och chick litt-böcker. Anledningen till att jag nästan aldrig läser annat är att jag är rädd för dem.

Motiveringar likt: "åh språket är så vackert i den här boken" eller "jag kunde se de här och de här sakerna där under ytan" får jag att stänga öronen och tänka att synd där förblev den där boken oläst. Jag tänker att det där kommer jag aldrig att förstå och en känsla av detta är ogörligt kommer krypandes. Jag är inte en person som bryr mig om språk i en bok. Jag vill ha en bra story resten är ointressant. Vackra formuleringar är inte det som står överst på listan av kvalitéer hos mina favoritböcker. Jag kan inte det där med att se saker som inte skrivs på näsan på mig så dubbla budskap förstår jag inte. Känslan av att jag är korkad avskräcker mig alltid när jag tar fram en av de där böckerna jag har ståendes. Det betyder inte att jag tycker att ungdomsböcker eller chick-litt är sämre böcker. Det är bara det att jag kan läsa dessa böcker. Konceptet för en chick-litt är givet från början och drivet i ungdomsböckerna gör att jag lätt kommer in i dem.

Det är likadant med teater. Om jag inte ser det kritikern i morgontidningen skriver om en förställning tar jag för givet att det är mig det är fel på och att jag inte förstår föreställningen. Jag har en tro att allt har en kärna/en mening som det är meningen att jag ska förstå. Om jag inte ser det en bokrecensent beskriver om en bok är det jag som inte förstått. Detta gör att jag är rädd för att läsa vissa typer av böcker för när jag hör om dem verkar historien lockande men jag är för rädd för att inte förstå att jag hellre avstår. Men jag köper med mig boken hem i hopp om att en dag ha blivit så klok att jag också kan läsa den. Dessvärre ger de fulla bokhyllorna mig dåligt samvete och jag önskar att kom ur detta tillstånd. För vad jag förstår är många av de böcker jag har här hemma helt fantastiska.

13 kommentarer:

  1. Haha! Klart att du inte är korkad. Jag kan också vara rädd för vuxenböcker men inte för att jag antar att det är fel på mig - utan för att jag hatar tråkiga böcker! Och det är just det jag är rädd för. Plus att jag i gymnasiet tvingade mig själv att läsa så fruktansvärt många krångliga böcker varav jag egentligen bara uppskattade en liten del. Jag vill ha en bra handling och bryr mig inte om språket. Ibland kan jag tycka att språket är fint, men det spelar ingen större roll för mig.

    SvaraRadera
  2. Usch när jag läser mitt svar nu tycker jag att det låter raljant - det var inte meningen. Jag letade förgäves efter en "delete" knapp. :)

    SvaraRadera
  3. Haha! Det finns inget som heter korkad i boksammanhang, men visst kan det bli lite litteraturpretto ibland. Under en litt.vet.kurs jag gick för många år sedan så sa en föreläsare att "om en bok inte tilltalar dig så är det inte dig det är fel på utan författaren som helt enkelt har misslyckats med att förmedla sitt budskap till dig." Tänkvärda ord! Jag läser nästan bara vuxenlitteratur och tycker inte alls att den är tråkig (undantaget vissa böcker förstås ...). Ungdomslitteratur och crossover har sin charm, men jag tycker inte riktigt att dessa böcker ger mig lika mycket. Jag lägger dock ingen värdering alls i det, var och en läser det den tycker bäst om tycker jag. Ingen snobbism. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är nog att jag inte ens vågar läsa boken så jag vet inte om den tilltalar mig eller ej. Måste ta mig förbi det där mentala hindret jag har satt upp för mig själv.

      Radera
  4. Så tråkigt att du bär med dig den sortens känslor. Jag är en sån som bara läser. Ibland uppfattar jag symboler och underliggande budskap, ibland inte och jag känner mig inte sämre för det. Jag läser för lusten att uppleva och upptäcka och det tycker jag att du också ska göra. Skit i måsten eller vad andra tyckt. Go for it!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar! Jag hoppas att det blir en ändring snart.

      Radera
  5. Jag har också lite svårt för böcker med bra språk eller hur de nu beskriv på kultursidorna. Ibland läser jag någon sådan och överlever men fattar inte alltid vad kritiken handlar om. I övrigt så spenderar jag glatt min förtroendetid (10 timmar i veckan) med att läsa ungdomsböcker eftersom jag ju då faktiskt jobbar :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit Emma och tack för din kommentar!
      Vad härligt att få läsa en massa bra ungdomsböcker i jobbet :-)

      Radera
  6. Jag kan känna igen rädslan för vuxenböcker. Jag är så totalt insnöad på ungdoms att jag har svårt att se hur jag ska ta mig ur det ibland. Men det är ett så trevligt träsk att vara fast i!:)

    Inte ens när jag läste mer vuxen var det någon "svår" litteratur, mest kärleksromaner och chick lit. Jag vill inte heller sitta och undra över vad som händer under ytan.

    Kanske ska jag kolla närmare på listan med böcker som fått ALEX-priset, det vill säga vuxenböcker som tilltalar ungdomar, för att smyga in mer vuxenlitteratur i kosten.
    (Igelkotten har jag börjat på en gång, men kom inte så långt...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh de böckerna ska jag också ta och kolla upp. Kanske kan vara ett sätt att ta mig ur min rädsla. Det konstiga är ju att när jag väl var tonåring läste jag ju bara vuxenböcker.

      Radera
  7. Hmm, det här inlägget har gått mig förbi. Mysko :/
    Ofta blir jag småilsk (eller irriterad, snarare) när jag hör folk prata om böcker och analysera dem sönder å samman. Men även om inte formuleringen på sidan 75 fick mig att tänka på den där gången en ryss tänkte omstörtande tankar, eller om en flirt med gamla Lasse Berghagen-låtar i tredje stycket på sidan 365 gick mig helt förbi, så kan jag ju ändå trivas med boken. Jag kan gilla den av helt andra anledningar och tycka att de som analyserar allt som skitnödiga litteraturstuderande (no offense, om nån känner sig illa träffad) bara förstör för sig själva. Men kan ofta sakna det där drivet som är lättare att hitta i ungdomsböcker. Vuxenböcker som gör det tråkigt att läsa är inte värda tid och ork.
    Och mysig proppfull bokhylla! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. De där tre bokhyllorna har utökats med en till, mycket större som även den blivit proppfull. De har en tendens att föröka sig böcker. Numera är jag inte rädd för vuxenböcker och har lärt mig att stänga av när det är någon som går igång och överanalyserar en bok.

      Radera