Något jag aldrig gjort förut

Bilden har jag lånat från dramaten.se

För lite sen var jag och min syster på teater, på Dramatens stora scen närmare bestämt. Vi var uppklädda

och förväntansfulla och skulle se Den goda människan från Sezuan. Sist vi var där såg vi den utsökta Natten är dagens mor. Det var bra platser och ljuset släcks, nu kör vi. Men så efter inte ens 10 minuter tappade de mig. Jag fick inte alls någon känsla för det över huvud taget. Resterande första akt fick jag kämpa mot sömnen som kom smygande. När vi så nådde paus var jag beredd att krypa ur skinnet. Jag tittade på min syster som har en förkärlek för komplicerade och abstrakta pjäser (vi tycker sällan likadant om samma pjäs) hon mmmade och hmmmade och sa att njo det var väl bra. Jag försökte försiktigt säga att jag inte alls tyckte om det och efter att vi båda varit som katter runt het gröt sa jag till slut att det här var verkligen inte min kopp te. Då sa hon att åh vad skönt att jag inte var ensam om det och att hon inte heller tyckte om den. Då bestämde vi oss för att göra något jag aldrig gjort förut, vi gick därifrån. Vi löste ut våra kappor och sen drog vi oss sakta mot utgången. Det var nog ingen som märkte oss. De andra besökarna hade fullt upp att köa till toaletten, köpa ett glas vi eller läsa programmet. Men ändå kändes det som att skolka från skolan när vi med raska steg tog oss bort från Nybroplan och in mot city igen. Så som ni kanske förstår nu är Den goda människan från Sezuan inte en pjäs jag kan rekommendera. Skådespelarprestationerna var undermåliga och berörde mig inte alls. Det var inte storyn, för jag har sett pjäsen förut på en annan teater och tyckte då hemskt mycket om den. Men så är det väl ibland att allt inte kan beröra och vara fantastiskt.