Igår var min syster och jag på Stadsteatern x2. På eftermiddagen såg vi Gengångare. Åh vad bra den var. Från första stund sög den tag i mig och jag var helt fast och tyckte så mycket om det jag såg. Jag är väldigt förtjust i Helena Bergström när hon gör teater och Gerhard Hoberstorfer är en av mina absoluta favoriter på Stadsteatern.
Pjäsen handlar om Helene. Hennes älskade och ende son Osvald är hemma från utlandet för första gången på två år. Så finns där tjänsteflickan Regine som det inte finns en okomplicerad historia kring. Hennes far snickare Engstrand, om han nu verkligen är hennes far. Pastorn Manders som ska hjälpa Helene med hennes snart invigda barnhem. Om det inte bara vore för... Full av spänning, intriger och kärlek, både besvarad och obesvarad är detta en underbar pjäs. Den bästa jag sett i år och med på listan, bästa någonsin.
På kvällen var vi sedan och såg Pride. Aldrig har jag sett så många män i publiken på en och samma föreställning. Pjäsen var grym och vi var så glada att båda pjäserna höll så hög kvalité. Det är en parallellföreställning, å ena sidan är det 1960 och en homosexuell relation är utesluten. Där finns Sylvia som är gift med Philip, en kväll bjuder hon hem författaren Oliver vars bok hon gör illustrationer till. Philip har svårt för Oliver och blir under middagen mycket tyst och tillbakadragen. Det är inte enkelt det här. Och å andra sidan så är det 2010, och nu finns det en frihet och möjlighet att välja, både partner men även relation eller inte. Där finns Oliver och hans pojkvän (eller är de tillsammans?) Philip och så Olivers bästa vän Sylvia. Oliver har svårt att vara trogen och Philip har svårt att stå ut med detta, och då behöver Oliver sin vän Sylvia som kan trösta. Det var en suverän pjäs och jag tycker att ni både gå och se båda två så fort ni kan.
Bilderna har jag lånat från: stadsteatern.stockholm.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.