Vi är så många

När jag får en hang up så har det en tendens att få gigantiska proportioner. Just nu är det att vi är så många här på jorden, att det är konkurrens om precis allt och att vem är lilla jag att komma och ta plats eller ha en chans. Min älskade syster är den som får stå ut med mig när jag blir hysterisk och nu har hon fått nog. Förr i världen var jag hänsynslös, trodde jag var oövervinnerlig och att ingen kunde sätta sig på mig eller komma i vägen för det jag ville göra. Numera kurar jag ihop mig till en boll är rädd för allt och alla och stannar hemma. (Förutom trippen ner till Göteborg nu i helgen förståss, men då var jag rädd nästan hela tiden) Det är förlamande det här och jag vill verkligen komma ur tillståndet jag befinner mig i. Men hur är frågan.