tisdag 13 oktober 2009

...

Det här var ett misstag, att starta upp en ny blogg. Just nu är mitt liv en enda stor röra. Jag har många viktiga beslut att fatta. Delvis står jag både inför en början till ett nytt liv men även avslut av ett annat. I huvudet och hjärtat är det kaos. Idag vill folk inte läsa om ledsna och ångestfyllda människor. Allt ska vara glammigt och tipp topp. Mitt liv är inte så. Just nu finns det inte energi och ork över att skapa en välläst och frekvent uppdaterad blogg. Och jag lurar bara mig själv när jag säger att många läsare och kommentarer inte är det jag är ute efter. Klart att jag vill bli läst och att läsarna ska lämna kommentarer på det jag skriver. Att skriva har alltid varit en stor del av mitt liv och jag älskar att uttrycka mig. Den här bloggen skulle vara personlig men inte privat hade jag bestämt mig för. Min förra blogg blev till slut för personlig och jag bar mitt hjärta på utsidan till sist. I vanliga fall är jag en mycket reserverad människa som inte släpper in människor ända in och det blev för jobbigt att dela med sig.

För tillfället är mitt liv privat snarare än personligt, det är så mycket som händer just nu att jag inte vet hur jag ska vara när jag skriver här. Det blir för märkligt att skriva om föreställningar, utställningar, en låt eller mode när det är så långt ifrån det jag är ockuperad med i huvudet. Även om jag fortfarande går på teater, museer och lyssnar på musik känns det konstigt att skriva om det på ett chict sätt här. Just nu är det skolan och framtiden som är huvudfokus, samt sökandet och skapandet av Johanna. Detta samsas med stress, ångest, prestationskrav, ilska, uppgivenhet och flyktimpulser. Jag besparar er detta och tackar så mycket för visat intresse. Ta hand om er och vi ses på era bloggar, jag slutar inte att läsa dem.
Kram Johanna

8 kommentarer:

  1. Men du, finns storbloggare där de inte sägs nått vettigt i kommentatorsfälten trots 1000 läsare å 50 kommentarer.

    SvaraRadera
  2. Skriv när du vill, bloggande ska inte vara krävande, jag läser ändå :-)

    Kram på dig! Ses kanske snart!

    SvaraRadera
  3. Nä, bloggande ska inte blibett tvång. Ta hand om dig och var försiktig!

    SvaraRadera
  4. Åh vad synd. Men jag förstår dig. Blogga ska vara kul och inte ett krav. Ta nu hand om dig och jag hoppas du kommer tillbaka när du hittat det du söker. Kram min vän

    SvaraRadera
  5. Livet innehåller sannerligen både små och större vägbulor. Ibland hjälper det att skriva om det .. ibland inte. Klura ut vad du vill och återkom när det känns rätt istället...

    SvaraRadera
  6. Varva trams me sorg me mittemellan funkar. Storbloggare e värdelösa.

    SvaraRadera
  7. Ambivalens: det har du så rätt i

    Miss E: kanske jag tar och gör vet du vad. saknar det lite

    Mia: den ända som gör att det känns som ett tvång är ju jag själv. får jobba med det

    Fröken Isakson: jag vet inte vad jag söker, men jag hoppas du kommer tillbaka om jag gör det

    Miss UD: ja det här är ju livet, och det hjälper mig att skriva av mig. kanske ska fortsätta med det ändå och bortse från kommentarer

    Fröken Isakson: atck vad snäll du är. det värmer

    Ambivalens: vad gulligt att du är tillbaka och skriver här.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.