Londonresan: Fopp

När jag var i London var jag inne i ett paradiset för multimedia-fantaster. Det är en butik som heter Fopp. Butiken jag alltid går till ligger i Covent Garden. Där går det verkligen att fynd när det gäller,film, serier och musik. Filmer går att köpa för 3£ =ca 30-35kr, och skivor för 6-8£. Det är omöjligt att gå därifrån utan att köpa något och en kompis kallar det att go fopping. Så även denna gång var påsen full med gobitar. Jag köpte både en serie, en film och lite skivor.  

Birdsong, den måste ni se ni som inte redan gjort den. Helt fantastisk miniserie från BBC. En gammal favorit är Love & Other Drugs så den fick följa med hem.I skivväg blev det senaste skivorna med Lianne La Havas och Paloma Faith.

Londonresan: böcker

Nu Bokpotaten kommer äntligen inlägget med vilka böcker jag köpte under min londonresa. Det skrattretande är att jag trodde att jag skulle kunna åka till London med ett köpstopp vad gällde böcker. Som om det går när det är låg bokmoms, lågt pund och fantastiska fysiska bokhandlar. Nej, trodde väl inte det. Så jag kom hem med en hel trave nya böcker. Det här inlägget blir också lite utav en spaning på vad som är på gång där borta på ungdomsboksidan och bokhandlar i allmänhet.

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Jag var i flera Watherstones-butiker.. Det Watherstones alltid vinner över mig på är deras erbjudanden, så även denna gång. Det var ta en och få den andra för halva priset. En annan sak som jag alltid dras till som flugor till saft är deras olika avdelningar, speciellt den med chicklitt och med black interest (böcker av svarta författare om svarta karaktärer). Varför finns inte det fler sektioner i svenska bokhandlar? Och varför ställs författare som inte är svenska eller anglosaxiska i någon form av multikultihylla? Det här med att som mörkhyad kunna gå till en viss avdelning där alla karaktärer (i alla fall huvudrollerna) är folk som kommer att se ut som mig och där jag kan få känna igen mig för en gångs skull. När jag ändå är igång undrar jag varför chicklitt måste vara så puttinuttiga på sina omslag over there? Alla omslag i stort sätt har snirklig stil och pudriga färger. Går det inte att sälja in dem/sälja dem utan eller? Där tycker jag att Sverige är bättre och inte gör stereotypa omslag.En sista spaning och undran är det här med rabatter och erbjudanden. Här hemma är det nästan bara på pocket som det är erbjudande i form av ta x och betala bara för x. Förvisso är det nästan uteslutande paperback som säljs i London (alltså storpocket) och det förklarar väl varför dessa erbjudande då går att tillämpa på all utgivning och genrer. Jag svarade väl på min egen fråga där och går vidare till ungdomssektionen.

På ungdomsfronten intet nytt. Det är dystopier, häxor, vampyrer, trilogier och John Greens The Fault in Our Stars som det frontas med på barn och ungdomssidan. Och vad gäller dystopier, häxor/vampyrer och trilogier så är det samma som är i ropet även här hemma. Det var svarta omslag i majoritet och ur många boxar med alla tre delar i som helst. Jag försökte hitta något annat som kanske kunde bli nya Jellicoe Road eller The Fault in Our Stars men det var svårt. Hoppas att svenska förläggare hittat något som jag inte hittade för jag är trött på både dystopier och trilogier. Mer nutid och realism åt folket.

Vad blev det då i bokpåsarna? Jo det här:

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Invisible av David Levithan och Andrea Cremer (känns lite som en upprepning på Jag, En)
Geek Girl av Holly Smale
Paper Towns av John Green
Me Before You av Jojo Moyes
This is How it Ends av Kathleen MacMahon
The best of me av Nicholas Sparks