P1 om solidaritet på Dramaten

Bilden har jag lånat från cision.com/se/dramaten

Den 20 april kommer P1 att spela in sitt program P1 om solidaritet inför publik på Elverket (på Dramaten). Upplägget är fyra talare som får tolv minuter var att prata om samma tema, den här gången solidaritet. Jag har varit på en sådan inspelning en gång tidigare och det var verkligen intressant och bra. Så jag tipsar om kommande inspelning och håller tummarna att det är lika bra. Följande talare medverkar på Elverket (från pressmeddelandet från Dramaten, 26/3-2015):

Är du den som ger eller tittar bort? Som säger ifrån eller bara klickar gilla? På 70-talet innebar en solidarisk handling att göra något för tredje världen. Idag finns tredje världen här. Så vad är solidaritet idag, 2015? I P1 om solidaritet får fyra personer tala till punkt. För musiken står Silvana Imam, moderator är Johar Bendjelloul.

Tid: 20 april kl. 19.30-20.45. Sänds direkt i P1.
Plats: Elverket, Linnegatan 69, i Stockholm (T-bana Karlaplan)
Fribiljetter hämtas i Elverkets entré 45 minuter före start. Begränsat antal platser. Först till kvarn.

Kvällens talare inför P1 om solidaritet:
Lasse Berg: – Vi har alltid varit långsammare än de rovdjur som Afrika var smockfullt av i människans barndom. Vi har inga huggtänder att döda med, inga klor att riva med. Hur sjutton har vi klarat oss? Ensam har aldrig varit stark. Ensam har varit död. Men genom att hjälpa varandra har vi kunnat stå emot vår värsta fiende.

Mireya Echeverría Quezada: – Solidariteten som utgångspunkt för samhällsförändring är överskattad. Historiskt sett är det inte omtänksamheten från de med makt som förändrat samhället, utan de förtrycktas egen kamp att rädda sig själva och störta makten.

Mustafa Can:
– Hur ser förhållandet ut mellan solidaritet och skuld? Är en solidarisk handling den när man gör något som strider mot ens egenintresse, när solidariteten faktiskt kostar en något? Det är det existentiella perspektivet på solidaritet som intresserar mig mest.

Sigrid Rausing:
– Solidaritet och medkänsla grundar sig på idén att vi alla är i botten lika. Men hur förvandlar man känsla och ord till praktiskt handling?