Visar inlägg med etikett kulturpolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturpolitik. Visa alla inlägg

tisdag 1 november 2016

Läsdelegationen

Bilden har jag lånat från svb.se
Det finns idag ett helt gäng med olika läsinitiativ och många av dem är politiskt initierade projekt. Ett av dem är paraplyprojektet Hela Sverige läser för barnen som är en lässatsning från regeringen som ett led i satsningen har Läsdelegationen lanserats, den ska driva och hålla samman de politiska lässatsningarna. När delegationens ordförande presenterades under årets Bokmässa så beskrev demokrati- och kulturministern det som att delegationen är som regeringens expertråd som ska se på vad som görs, vad som kan göras bättre eller annorlunda.  Delegationen ska jobba under två år och så här ser sammansättningen av den ut:

Ordförande:
  • Katti Hoflin (chef för Stockholms stadsbibliotek)
Ledamöter:
  • Nisha Besara (chef för Unga Klara)
  • Ulf Fredriksson (docent)
  • Ann-Helén Laestadius (journalist och författare)
  • Lars Lagerbäck (fotbollstränare)
  • Monica Widman-Lundmark (förbundssekreterare) 
  • Martin Widmark (författare)
Utöver Läsdelegationen finns Bokstart, Läslovet och utvidgandet av Läslyftet till förskola och skolbibliotek. Du kan läsa mer om dessa projekt här, länk. Det är bra att det satsas på läsning från politiskt håll. Den 6 december kommer nästa PISA-rapport, vi får se vad den visar och vad som sägs från politiskt håll då om resultatet och eventuella nya satsningar.


söndag 16 oktober 2016

Johannas topp 5: vecka 41

Den här veckan fick vi veta vem som vann Nobelpriset i litteratur och det finns sannerligen delade meningar om det var rätt person som fick det eller inte. Jag tillhör de som inte är nöjd alls, det fanns så många andra mer värdiga vinnare enligt mig. Men det kommer inte bli någon lång utläggning om detta varken nu eller senare. Jag har ofta ett väldigt svalt intresse för just Nobelpriset och mina höstar ägnas mer åt Augustpriset. Det blir ändå två tips den här veckan med nobelkoppling.

  1. Jag har ingen relation till Bob Dylan, som är  den som i veckan annonserades är den som får Nobelpriset i litteratur i år. Det enda sätt som jag har tagit till mig av hans musik är genom andras tolkningar av honom. En sådan och en som jag håller mycket kärt är Adeles cover av hans låt Make you feel my love.

  2. Vår kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke gästade Morgonpasset i P3 i slutet av september. Det rackas ner på andra ministrars instagrammande (väldigt roligt), hon berättar hur ministerjobbet ser ut och pratar om kurslitteratur hon ska skriva till blivande ministrar. Det var både underhållande och informativt.

  3. För mig är morgontidningen extremt viktig och vi har alltid haft en morgontidning när jag växte upp. Jag har sedan jag flyttade hemifrån själv haft prenumeration på växelvis och ibland parallellt på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och de senaste fem åren bara DN. Jag läser min morgontidning både i fysiskt pappersformat och när jag inte hinner till frukost digitalt på väg till jobbet. Medielandskapet är i omgörning, flera tidningar drar ner, slås samman och vissa får lägga ner. Jag såg detta inslag om journalistik med John Oliver och tycker att det är väldigt talande. Se det och stötta din (eller en av om det finns flera) lokala morgontidning(ar).


  4. Döm inte en bok efter dess omslag heter talesättet. Men visst är det så att en boks omslag spelar stor roll för huruvida vi kommer att lyfta upp en bok från bokbordet i handeln/biblioteket? I Akademibokhandelns magasin LÄS fanns det en läsvärd artikel där fyra formgivare berättar om processer och deras arbete med att göra bokomslag. Länk till artikeln hittar du här, länk.

  5. Vi avslutar denna lista på samma sätt som vi började, med Bob Dylan. I början av året såg jag dokumentären Lost Songs: The Basement Tapes Continued. Det är ett gäng kända musiker som genomför ett projekt som går ut på att tonsätta Dylantexter. Detta projekt mynnade ut i både en skiva (som jag lyssnat mycket på) och en dokumentär. Båda dessa är oavsett om du är ett fan av Bob Dylan eller inte riktig se- och lyssningsvärda.

onsdag 23 mars 2016

Ungdomsbokens vara eller icke vara

Lotta Olsson skrev i Dagens Nyheter den 16 mars om att det är dags att skrota ungdomsboken. Det är ändå inga ungdomar som läser ungdomsböcker skriver hon. Unga idag läser tydligen böcker för vuxna, det ges ut färre ungdomsböcker jämfört med böcker för yngre barn och de som uppskattar ungdomsböcker är sådana som jag (läs 30åring). Lotta påvisar statistik över hur många böcker som ges ut och hur de säljs men efterlyser en kartläggning på vad unga faktiskt läser. Hon beskriver att hon frågar unga i sin närhet och sådana kommentarer göra mig alltid mycket skeptisk. Anledningen till detta är att det vanligaste är att folk inom media-/kultursektorn är vita medelklasspersoner som umgås med personer som sig själva, därför blir det sällan representativt när de göra sådan här gallupundersökningar bland folk i sin närhet. Nåväl, en undersökning av vad unga faktiskt läser kanske kan vara bra och användbart. Jag tänker att ett bra tips till att få reda på vad ungdomar faktiskt läser kan vara att prata med bibliotekarier speciellt de som jobbar på ungdomsbibliotek. De har närhet till läsande ungdomarna på ett helt annat sätt än förläggare, bokhandlar eller föräldrar har. För viss kan föräldrar köpa böcker till sina barn men jag tänker att de ungdomar som själva går och lånar böcker ger en bra fingervisning om vad ungdomar som läser tycker och tänker. 

Lotta föreslår även att ungdomsböcker ska brytas loss från barnsegmentet och lyftas in som ung vuxen i vuxensegmentet. Detta är något som Ada Wester på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget i sitt svar till Lotta på Svensk Bokhandels webb motsätter sig. Hon menar på att detta kommer att göra att ungdomsböckerna försvinner ännu mer i mängden än de redan gör. Det kommer minska recensionerna och tappa utmärkelser etc. Jag håller med Ada, det är inte en vettig väg att gå. Däremot får gärna ungdomsböckerna separeras från barnböckerna bättre och det ska bli väldigt intressant att se vad exempelvis Augustprisets framtid innehåller nu när Förläggarföreningen äntligen öppnat upp för diskussion om de olika kategorierna.

Ada gav även en förklaring till minskandet av ungdomsböcker och det är att vi har kommit förbi boomen som kom med Hungerspelen, Cirkeln och Divergent. Då var det fler vuxna som hittade till ungdomsböckerna och det blev relevant att prata om crossover. En effekt av att detta högtryck har gått ner har resulterat i att färre böcker för unga vuxna ges ut, till mitt förtret. Det gavs förra året ut 249 ungdomsböcker i jämförelse med 685 bilderböcker, 341 faktaböcker, 358 kapitelböcker och 310 mellanåldersböcker. Det säljs fler barnböcker än på länge och i detta segment är det ungdomsböckerna som säljs minst/gått ner i försäljning. Som sagt inte så konstigt när boomen har gått ner och det ges ut färre böcker för de åldrarna.

Om Lotta hade skrivit den här krönikan för 15 år sedan, när jag var tonåring så hade jag kanske hållit med henne. Då läste jag och mina jämnåriga vuxenböcker fast vi var ungdomar. Men förklaringen till detta var att vi liksom hade läst oss ur utbudet av ungdomsböcker. Idag upplever jag att det finns betydligt fler titlar att välja mellan, de håller en mycket hög kvalitet och det finns en närhet även till den engelska utgivningen på ett sätt som det inte gjorde när jag var ungdom. Och då kommer jag att tänka på en annan aspekt som varken Lotta eller Ada lyfter och det är själva begreppet ungdomsbok. Att statusen för ungdomsboken är låg är väl ingen hemlighet eller något vi behöver debattera. Jämfört med böcker för vuxna förlorar ungdomsboken i alla lägen, i synnerhet när det gäller utrymme för recensioner och liknande. Vad anser unga om benämningen ungdomsbok? Är det en etikett som är viktig endast för oss vuxna och speciellt de vuxna som arbetar med att kategorisera böcker (bibliotek och bokhandel)? Är det fler unga som kommer att intressera sig för en bok om den benämns som YA eller ung vuxen än som ungdomsbok? För i grund och botten handlar detta om att unga idag läser mindre, punkt. Det är ett problem och något vi behöver jobba med. Spelar det någon roll vilka böcker de unga kommer att intressera sig för när vi arbetar läsfrämjande?

En anledning till att jag tycker att ungdomsböcker är viktiga att läsa när en själv är ungdom är att böckerna kan visa dig att det finns fler som du, som känner så som du känner, som har liknande erfarenheter som du och att det inte är en vuxen som ser tillbaka och förnuftigt säger att allt kommer att ordna sig. I en ungdomsbok kan du spegla dig och det är viktigt när identiteten fastslås mer. Därför är det viktigt att ungdomsböcker har en bred representation både vad gäller huvudkaraktärers utseende, ursprung, vardag och ambitioner för att nämna några exempel. Det finns idag ungdomsböcker som riktar sig till en äldre del av barnsegmentet så det är inte stopp efter högstadiet i böckers handlingar. Ungdomarna behöver inte ha så bråttom att växa upp och göra allt som vuxna gör. De kan gott och väl försjunka i en ungdomsbok och vara ungdom för en stund. Det som jag och mina jämnåriga hade svårt för när vi var unga, vi ville till varje pris bli vuxna så snabbt som möjligt. 

Jag själv nämner ytterst sällan att det är en ungdomsbok när jag boktipsar till vänner och kollegor. Detta för att det är många som rynkar på näsan och kommenterar att jaha det är en bok för ungdomar och jag kontrar med att det är en bra bok och dess kategorisering inte bör skrämma bort någon. Men här i bloggen benämner jag ofta om det är en ungdomsbok eller inte och det är för att det ska komma med i trafikloggar och på sökmotorer, för att visa att titta här det här är en bra bok och visst den klassificeras som ungdomsbok. Jag gör det för att dra mitt strå till stacken att försöka få en jämvikt i vilka böcker som lyfts upp i det offentliga rummet. Och jag tänker mig att min publik som jag talar till är vuxna och för dem är det viktigt att veta vilken typ av bok det är.

Med detta långa inlägg vill jag alltså säga att jag inte håller med Lotta, det är inte dags att lägga ner ungdomsboken. Jag tycker att Ada kommer med vettiga motargument. För egen del så tycker jag att ungdomsboken är viktigare än någonsin men att vi även bör prata med ungdomarna som är målgruppen direkt och inte över deras huvuden. Vi bör även titta på själva problemet med att unga läser mindre. Och till sist önskar jag som vanligt att ungdomsboken får den status den förtjänar och separeras från barnböckerna, står för sig själv och hyllas för sin förträfflighet utan att klumpas ihop med vuxenböckerna.

söndag 13 mars 2016

Johannas topp 5: vecka 10

Så går en vecka från vårt liv och kommer aldrig åter. Inte meningen att vara deppig. Den här veckan har solen skinit flera gånger. Det är vår i luften och jag har för första gången på länge läst riktigt mycket, både böcker och artiklar. Det är söndag så här kommer sedvanligt min topplista:

  • Den här veckan har jag återupptäckt en favorit, Birdy. Hennes pianospel och röst är så fantastiska. Jag valde en av hennes tidiga låtar, som var covers på både kända och mindra kända låtar.
  • Förra veckan var jag som sagt och såg Den E Vi på Dramaten och då uppträdde Maxida Märak. Så den här veckan vill jag tipsa er som missat tv-serien om henne och hennes syster Mimie som finns på SVTplay och heter Sápmi sisters. Vi får inte bara bekanta oss med dessa två coola systrar utan lär oss också mycket om dem samiska kulturen och traditionen samt om samers situation idag. Du kan se hela serien om fyra avsnitt genom att klicka här, länk.
  • I veckan kom antologin Sverige- en (o)besvarad kärlekshistoria. Den handlar om att vara kvinna som kommit till Sverige som invandrare men att nu vara så mycket mer än det. Jag vill verkligen läsa den och räknar med stor igenkänning trots att jag inte har invandrat utan är född i Sverige men ändå tas för invandrare ofta och vill ses som mer än mitt ursprung. Glädjande publicerade Dagens Nyheter ett utdrag ur boken i helgen. Texten är skriven av Elnaz Baghlanian (tillträdande litterär chef på Bokförlaget Atlas) och heter Åtta sorters kakor.


  • Jag och en kompis började att prata om spoken word och hur mycket vi gillar det. Efter att ha skickat länkar till ett gäng poeter som vi gillar upptäckte jag en tjej som heter Sara Kay. Jag lyssnade på ett gäng av hennes dikter men fastnade mest för hennes TEDtalk som heter If I should have a daughter... Hon framför en av sina dikter men pratar också om spoken word, vad det har inneburit i hennes liv och om feminism.
  • Svenska Dagbladet hade en så himla fin och bra intervju med Jessica Schiefauer för lite sen. Där pratar hon om sitt skrivande, om senaste boken När hundarna kommer och om filmatiseringen av sin andra bok Pojkarna. Jag har ju inte läst Pojkarna ännu (!!!) och är så glad för min ena bokcirkel ska läsa den och sen gå och se filmatiseringen ihop.

tisdag 2 februari 2016

Fri entré på statliga museer

Igår blev det åter gratis att gå på 18 st statliga museer (centralmuseerna) och de är inte alla om än majoriteten lokaliserade i Stockholm. Hela projektet är ett år försenat på grund av budget-debaclet förra hösten men nu så kunde det hela sjösättas. De museer som numera är gratis är:

Armémuseum
Etnografiska museet
Flygvapenmuseum i Linköping
Hallwylska museet
Historiska museet
Kungliga myntkabinettet
Livrustkammaren
Marinmuseum i Karlskrona
Medelhavsmuseet
Moderna museet i Stockholm och Malmö
Nationalmuseum
Naturhistoriska riksmuseet
Sjöhistoriska museet
Skoklosters slott
Statens centrum för arkitektur och design
Världskulturmuseet i Göteborg
Östasiatiska museet
 
En målsättning med att göra museerna fria från entré är att sänka trösklarna och skapa incitament för nya besökare. Men hur funkade det förra gången vi hade gratis entré och vilka är det som går på museer när det är gratis inträde? Det var ett inslag i P1 Kultur/Kulturnytt igår och där pratar Moderna museets vice-intendent, Ann-Sofi Noring och chefen för Myndigheten för kulturanalys, Sverker Härd om just detta.


Även om det är gratis entré till dessa museer numera ska ni notera att vissa av dem kommer att ta ut en entréavgift till vissa separatutställningar och specialutställningar så ni är beredda på att det ändå kan komma att kosta er vid ett besök. Så var det även förra gången det var fri entré. Det är främst samlingarna som nu blir gratis och det är inte fy skam det heller. Jag kan rekommendera er att kolla med era lokala museer som inte omfattas av fri entrén om de kanske har en vänförening. Dessa föreningar brukar sälja medlemskap som gör att du för en summa får ett årskort med obegränsade antal besök på museet och kanske andra museer som de har överenskommelse med. 

måndag 15 juni 2015

Mångfaldskonventionen 10 år

Den 21 maj ordnade Kulturrådet ett heldagsseminerium om Mångfaldskonventionen som i år fyller 10 år. Under dagen hölls en rad föredrag, samtal och uppvisningar. Jag hade själv inte möjlighet att gå då det inte ligger i linje med det jag arbetar med. Därför var jag oerhört tacksam att det hela filmades så att vi alla som inte kunde vara där kunde se det i efterhand. Ni kan klicka på länken här för att komma till alla filmklipp från dagen, länk.

Anledningen till att seminariet hölls den 21 maj är för att FN har utlyst den dagen till dagen för kulturell mångfald, dialog och utveckling. Och det är utifrån detta som en konvention har skapats och den fyller som sagt 10 år i år. Det var Svenska Unescorådet och Riksteatern som tillsammans med Kulturrådet stod som värdar för konferensen. Syftet med seminariet var att inspirerar olika nationella men även lokala och regionala kulturinstitutioner, kulturmyndigheter och konstnärliga högskolor och bidra med nya perspektiv för att skapa utveckling och förändring när det gäller mångfald.

Jag har nu valt ut de delar av dagen som jag tyckte var bäst och mest intressanta. På det stora hela tycker jag att det var ett spännande seminarium med många perspektiv och infallsvinkar. Det var en bra bredd på inbjudna gäster och vad gäller representation bland det medverkande var det bättre än det brukar vara. Dock var det trist att när en tittade på de som närvarade (alltså de som arbetar med kultur på olika sätt och lyssnade på seminariet) så var majoriteten vit och det blev tydligt att det fortfarande finns en bra väg kvar att gå innan det är mer "mångfald" inom kultursektorn.
Klicka på länken här för att se Pers anförande, länk
Jag tycker att ni borde lyssna på Per Olsson, statssekreterare på Kulturdepartementet, för att få en bild av hur nuvarande regering ser på och arbetar med kulturfrågan.

Det spelades upp två scener ur den fenomenala föreställningen X som spelades på Unga Klara.
Klicka på länken här för att se scenerna, länk
I panelsamtalet Marginaliserade röster – ett samtal om hur vi kan nå yttrandejämlikhet, medverkade Farnaz Arbabi, konstnärlig ledare Unga Klara, Sara Abdollahi, chefredaktör Författaren och medgrundare av Kultwatch samt Johanna Salander, konstnärlig ledare Ögonblicksteatern, moderator var Catharina Bergil, enhetschef Högskolan för scen och musik. De pratade om bland annat de ökande klassklyftorna i Sverige och hur detta påverkar delaktighet i kulturlivet och Mångfaldskonventionens som kulturpolitiskt styrmedel.
Klicka på länken här för att se samtalet, länk
Ett annat panelsamtal som jag tyckte var intressant var Att mäta mångfald, och där deltog Soraya Hashim, Community Manager Rättviseförmedlingen, Eric Fugeläng, analys- och kommunikationschef Riksutställningar, Nick Jones, Konst- och bibliotekschef Huddinge, Kitimbwa Sabuni, talesperson Afrosvenskarnas Riksförbund och moderator var Barakat Ghebrehawariat, demokratiagenten. Paneldeltagarna pratade bland annat om att mångfald måste mätas för att kunna visa på orättvisor.
Klicka på länken här för att se samtalet, länk