Lucka 7: Chanel Balmain Dior på Millesgården

Jag och min kompis Rebecca var på Millesgården den 11 juni för att få en introduktion och se utställningen Lars Jonsson & Kent Ullberg. Det var så mycket folk att vi efter introduktionen bestämde oss för att se oss om upp i konstnärshemmet och sen titta på utställningen innan vi åkte hem. Detta beslut var vi båda väldigt glada för. Det var nämligen så att där uppe visades Chanel Balmain Dior- Marianne Bernadotte en stilikon. Jag är oerhört kräsen när det gäller modeutställningar, få får till det hela på ett bra sätt. Millesgården lyckades ypperligt och det är en av de bästa modeutställningar jag någonsin sett. De använde sig av miljön på ett superbt sätt och kläderna fick verkligen ta plats. Vi gick från rum till rum, fotograferade i stort sett allt, drömde oss bort och dividerade om vem som skulle få vilken outfit. Det enda som jag sörjer är att jag inte åkte dit tidigare för när vi var där var det sista dagen för utställningen och jag hade så gärna velat se den igen. Här kommer ett smakprov från utställningen.

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Johanna Lundin

Marianne är förutom att ha varit gift med den nu avlidne designprinsen, Sigvard, även skådespelerska, hedersdoktor och filantrop. Prinsparet var nära vänner med modedesignern Pierre Balmain det är därför Marianne har så många av hans plagg i sin garderob. Något jag tyckte var roligt med utställningen var att visst gick det tydligt att se ett vissa decenniums modehistoria i samlingen men det fanns ändå en hel del som en modern kvinna skulle kunna bära. Blandningen mellan konsten och kläderna var ett genidrag och jag tar av hatten för curatorn som jag dessvärre inte lyckas hitta namnet på. Det var helt rätt miljö och likt Lars Wallin på Waldemarsudde för ett antal år sedan slår dessa vissa andra museum som har design och mode som sin profil med hästlängder. Jag har sett så många dåliga och platta modeutställningar i mina dar. Tänk att ibland kan ett sidospår visa sig leda till den riktiga guldgruvan.

Kulturhösten 2017: utställningar

Nu har turen kommit till att prata om den utställningar jag är sugen på i höst. Dessvärre har dessa fullt fokus på museer i Stockholm men har ni tips på utställningar på andra ställen i vårt avlånga land så får ni hemskt gärna tipsa om dessa i kommentarsfältet. Jag var i somras i Örebro och såg Open Art där och det öppnade verkligen upp för att åka själv till olika städer och titta på konst så en sådan tur vore skoj att göra i höst.

Bilderna har jag lånat från arkdes.se och modernamuseet.se Fotograf till bilden t.h: A. Zambianchi-Simply.it, Milano

ArkDes
I slutet av våren var jag och såg utställningen om Josef Frank på Centrum för arkitektur och design. Under hösten följer de upp den utställningen med en om HI-gruppen. Den som gillar 60-talets estetik gällande formgivning och inredningsarkitektur lär inte bli besviken.

Moderna Museet
Höstens stora utställning på Moderna hjälper sannerligen museet att leva upp till sitt namn. Den ställer sig nämligen frågan om ett konstverk kan sätta din världsbild på spel. Utställningen heter Manipulera världen. För oss som gillar att göra kollage tänker jag att utställningen med verk av Louise Nevelson är självskriven.

Bilderna har jag lånat från waldemarsudde.se Fotografer: Åke Nilsson och Lars Engelhardt. Bild beskuren

Prins Eugens Waldemarsudde
Mitt favoritmuseum blev i våras utnämnt till Årets museum 2017 och jag besöker detta magnifika museum väldigt regelbundet. I höst kommer vi kunna se utställningarna Form och färg- Andrè Lhote och svensk kubism samt Annika Ekdahl- vävda bildvärldar. Jag ser fram emot att både titta på konsten, ta en lång fika och gå runt och titta på alla blommor både inne och utomhus.

Bilden har jag lånat från sven-harrys.se Fotograf Björn Abelin

Sven- Harrys konstmuseum
Jag har alltid varit mycket förtjust och intresserad av kostym och scenografi när jag går på teatern. I höst kan vi på Sven-Harrys se utställningen Björn Abelin som innebär att vi får komma bakom kulisserna på Kungliga Operan och dess dansare.

Bilderna har jag lånat från nordiskamuseet.se Fotografer: Gösta Glase och Erik Holmén

Nordiska museet
För den som inte kan få nog av eran 50-60 tal så kan ni se kläder från 50-talet på Djurgården i utställningen Upptäck 50-tals mode. Jag är dock väldigt kräsen vad gäller modeutställningar då det är långt ifrån alla som försöker som gör det bra. Ofta är det för mörka lokaler alternativt en för platt estetik. Det ska bli spännande att se hur de gör på Nordiska i höst.

 Bilderna har jag lånat från hallwylskamuseet.se Fotograf: Louis Huch. S. Bearbetning av Ed Shepp och Anders Thessing

Hallwylska museet
Ett museum som allt som oftast klarar detta med modeutställningar ypperligt är Hallwylska. I höst kan du se två olika utställningar med fokus på kläder. Just nu pågår Elegansen lever- klassisk herrstil idag. Och senare i höst öppnar utställningen Bergman på modet, då blir det kostymer från några av Ingemar Bergmans mest ikoniska filmer där kvinnornas kostym spelar en stor roll. 

Millesgården
I år firar Finland 100 år av självständighet. Det är ett stort fokus i kulturvärlden här i Sverige med och på Millesgården blir det en grupputställning med fyra finska kvinnliga konstnärer i höst. I utställningen Den moderna kvinnan får vi bekanta oss med Helene Schjerfbeck, Sigrid Schauman, Ellen Thesleff och Elga Sesemann.

Kulturåret 2015: utställningar

 

Förr var jag en flitig museibesökare, förra året var jag i mitt tycke på väldigt få utställningar. Däremot såg jag väldigt mycket olika konstuttryck och det var spännande. Det har i år varit graffiti i industriområde söder om Stockholm, gigantiska gipsfigurer jämte de i marmor, fotografier, oljemålningar, skulpturer i tyg, modeutställningar, konst i en kohage, ljusinstallationer och plastark i labyrintformation för att nämna några. Jag har varit i på Eskilstuna konstmuseum, konst på Åsen i Södermanland, konsthall i Växjö och en rad konsthallar och museer i Stockholm. Om jag är svag för det nyskrivna när det gäller teater är jag mycket mer öppen för olika tidsåldrar och stilar när det gäller konst. Jag är också mer fri när jag tittar på konst och har slutat att försöka analysera det jag ser allt för mycket och nöja mig med att tänka om jag gillar det jag ser eller inte och vad det i så fall är jag gillar kontrar ogillar. Jag går ofta väldigt fort genom en utställning och skannar snabbt av det jag ser. Är det en utställning jag gillar så brukar jag istället se den flera gånger snarare än att gå en halv dag första gången. När jag gick igenom albumen i mobilen fanns det mycket konst avfotograferat och så här ser min topplista ut gällande utställningar från förra året (även här, klicka på namnet på utställningen fr att komma till ett blogginlägg/recension):

• Karin Broos
• Snösätragränd
• Cajsa von Ziepel
• Nick Brandt och Vee Speers
• Utopian Bodies

Något som kanske får fart på mitt besökande av utställningar igen är att det från och med 1 januari blev gratis att gå på ett helt gäng museer igen (HURRA!).

Cajsa von Zeipel på Millesgården

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

I lördags förra veckan var jag på Millesgården (för första gången trots att jag bott i Stockholm i nästan 10 år). Jag var där för att se Cajsa von Zeipel och hennes utställning Zoo Collective. Det var hennes moderna skulpturer som mötte Carl Milles äldre antikinspirerade skulpturer. Utställningen var inte så stor men verkligen fin. Jag är ett stort fan av von Zeipel och har sett tre utställningar med henne nu. Hennes kaxiga och samtidigt sköra tjejer i storformat kan jag titta på hur länge som helst. Deras kroppar känns spröda trots deras storlek (de är långa men magra). Tjejernas ansikten är utsökt gjorda och detaljerna häpnadsväckande. Tillsammans med Carl Milles äldre skulpturer känns det både uppfriskande och skojiga. Speciellt gillar jag tjejen på huk och räcker ut tungan. Jag brukar bli besviken att det inte är så många skulpturer, men nu känner jag att det kanske inte är kvantiteten utan kvalitén som jag ska uppskatta. Kanske får jag inte samma intryck om det vore en uppsjö av skulpturer.

Just den här utställningen tyckte jag så mycket om för att den gav mig energi. Dessa unga tjejer som visar upp attityd mot de äldre skulpturerna får mig att tänka på unga kvinnor inom konsten och kulturen generellt. Deras självförtroende och känsla av självrespekt gentemot den manliga tunga kultureliten säger till mig att stå upp för mig själv oavsett vilka normer det är inom kultursfären (eller ja oavsett sfär för männen dominerar ju samhället i allmänhet). Där står de här skulpturerna av Milles som har tyngd och beundrats i årtionden, de ses som finkultur och sida vid sida med dem står det unga tjejer och tar plats, har attityd och trots sin sprödhet dominerar de rummet. Jag gillar hur den äldre konsten samsas med den nya och hur dessa kommunicerar med varandra.

Det enda som är synd är att utställningen nu är slut och jag inte kan tipsa er att åka och se den. Men håll ögonen öppna för nästa gång Cajsa von Zeipel visas ska ni genast bege er och se hennes skulpturer. De är fantastiska! Här nedan kan ni se inslaget från Kulturnyheterna i SVT och deras kritiker Dennis Dahlqvist som var och såg utställningen.