Girls.. Girls..Girls!!!

Bilden har jag lånat från imdb.com

När jag var hemma hos min kompis Lisa för några veckor sedan tvingade hon mig att titta på ett avsnitt av den här serien hon var helt galen i. Det är Girls jag pratar om. Jag såg ett avsnitt och nja det var ingen höjdare medan Lisa satt och skratta så hon grät bredvid mig. Så tog vi ett avsnitt till medan hon gick ner i tvättstugan. Då kändes som jo det kan nog vara något det här. Vi tog sedan en paus, gick och åt indiskt och sen återvände vi till varsin fåtölj med massor av te och mörk choklad. Och där vid avsnitt tre blev jag också helt kär i Hanna, Marnie, Jessa och Soshanna. I början är det bara en riktigt rolig serien men utmed vägens gång blir karaktärerna mångfacetterade och de som är svin blir mänskliga, den roliga blir allvarlig och allt är inte längre svart och vitt.

Jag har fått frågan vad jag skulle jämföra Girls med och det är svårt. På sätt och vis är det som Sex and the city, men samtidigt inte alls och i en egen klass. Det handlar om fyra unga tjejer i 20års åldern som bo i New York. De kämpar med sina karriärer, det är vänskap, killar, föräldrar och deras förväntningar och det där med att hitta sig själv. Det jag tycker så mycket om till skillnad från SATC är att tjejerna här, speciellt Hanna inte är perfekt, supersmal och lyckad. Hon visar upp en vanligt förekommande kropp, har problem som vem som helst och tänker för mycket. Girls är befriande som jag kan tänka mig att SATC var när den kom men då jag fortfarande var en mycket ung tonåring och inte kunde känna igen mig i. Nu längtar jag till januari 2013 när säsong 2 kör igång.