Bokmässa? Nej, men svamp!

Medan andra var på Bokmässan i helgen var jag hemma i min hemby hos mamma. Där plockade vi bland annat massor med svamp. Här på bilden ser ni några av alla de trattkantareller som fick följa med hem till Stockholm. Mumsigt blir det i en sås eller på en rostmacka. Skulle ha läst en massa också men det blev inget med det.

En sån där vidrig bok där mamman dör

Bilden har jag lånat från bokus.se

För andra gången på rad nu har jag blivit positivt överraskad av en bok som jag trodde att jag visste vad den skulle handla om men hade fel och det gjorde mig ingenting, tvärtom. Förra gången vad det Hitta Violet Park och den här gången är det Sonya Sones bok En sån där vidrig bok där mamman dör. Jag har tidigare läst Vad mina vänner inte vet och den tyckte jag inte alls var någon höjdare. Men En sån där vidrig bok där mamman dör tyckte jag väldigt mycket om. Den är likt de andra böckerna av Sonya Sones skriven på vers och kapitlen är därmed som dikter och väldigt korta så det går fort att läsa.

Boken handlar om Ruby och börjar med att vi får reda på att hennes mamma har dött och nu måste hon flytta från Boston till sin pappa i Los Angeles och som hon inte känner alls. Jag tycker att det flöt på i en väldigt behaglig takt. Både hur det känns att flytta in med någon du inte känner, vara ny i en skola och lämna ditt gamla liv bakom dig beskrevs trovärdigt. Jag hade svårt att sluta läsa och i och med att kapitlen är så korta avverkades lätt 50 sidor på bussen på väg till jobbet.

Jag var nöjd fram till de sista 15 sidorna då gick det hela för fort och kändes en aning forcerat. Jag hade velat att det hade utvecklas mer och fått ta mer tid på sig. Men på det stora hela var det en mycket trevlig läsning som jag kan rekommendera, speciellt om du är i en lässvacka och behöver komma upp på banan igen.

Hallå någon där?

I och med att Bokmässan nu är igång för fullt undrar jag om det är någon idé att blogga över huvud taget i helgen. :-D För alla mina läsare här på bloggen är väl nere och frossar bland mingel, seminerar och den litterära buffén som förlagen bjuder på?

Vi Läser nr 5 är äntligen här!

Bilden har jag lånat från vilaser.se

Jag var så exalterad när nya numret av Vi Läser kom med posten häromdagen. Jag visste nämligen att yours truly skulle citeras. Dessvärre blev det med mitt för- och efternamn och inte mitt bloggnamn. Det är citat taget ur det här inlägget. Jag har inte läst hela numret än, utan sparar det till tågresan jag ska göra i helgen så jag återkommer med en redogörelse av numret senare.

Blir ingen bokmässa i år

Bilden har jag lånat från kunskapskanalen.se

Det blir ingen Bokmässa i Göteborg för min del i år. Vilket jag så smått börjar ångra och sörjer men sånt är livet. Men då blev jag så glad när Anna på och dagarna går... tipsade om att det går att följa Bokmässan hemifrån tack vare UR och Kunskapskanalen. Bland annat kan jag se seminariet om mode som jag var så sugen på, hurra! Här kan ni läsa vilka seminarier som kommer att direktsändas, länk.

Litteraturprogram på...radio

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se/p1

Jag är lite sen med att blogga om Sveriges Radio P1s nya litteraturprogram Lundströms Bokradio men bättre sen än aldrig. Det är verkligen ett utmärkt radioprogram på ca 45min som dessvärre går så tidigt som kl 8.00 på lördagar en tid som jag sällan är vaken på. Men som tur är går det både i repris (måndagar kl 18.15) och går att lyssna på i efterhand på webben vilket jag alltid gör.

Första programmet gästades av Jens Lapidus och Sara Kadefors, Margot Wallström och Bengt Ohlsson. PC Jerslid får besök hemma hos sig och pratar om sin senaste roman Ypsilon. Lundströms Bokradio åker till Beirut och pratar med Hamed Sinno om det arabiska språket och hur det fungerar att skriva om kärlek mellan män.

Andra programmet handlade om erotik till största del och gästades av Jenny Jägerfeld och Carl Michael Edenborg. De pratade om erotik och hur det är i ropet just nu inom litteraturen samt Jeanette Winterson intervjuas.

Det tredje och senaste programmet hade pappaböcker som tema och gästades av Johannes Anyuru och Åsa Linderborg. Aleksander Motturi intervjuas då även han har skrivit en bok om sin pappa. Lawen Mohtadi får besök hemma hos sig och pratar om sin senaste bok om Katarina Taikon (hon har skrivit Katitzi-böckerna). Programledaren Marie Lundström åkte till New York och intervjuade sin favoritförfattare Junot Diaz.

Varje avsnitt innehåller även en diktuppläsning och gästerna bjuds på te eller kaffe när programmet börjar. Jag tycker som sagt väldigt mycket om Lundströms Bokradio och njuter av de 45 minuter som är och önskar att det var ett längre avsnitt. En enda sak som stör mig lite är att om du vill följa vad som händer på redaktionen och vill göra det via Facebook (vilket jag hemskt gärna vill) så måste du bli vän med programledaren istället för att han en fan page (gilla-sida).

Har ni lyssnat på Lundströms Bokradio och vad tycker ni om det?

Hitta Violet Park

Bilden har jag lånat från bokus.se

Mitt första recensions exemplar är Hitta Violet Park av Jenny Valentine. Nu har jag läst ut den och det som kan sammanfatta läsningen är förvåning. Jag var helt inställd på att det skulle vara en lite lättsamt, lite kärlek och lite som en chicklitt för unga. Men ack så fel jag hade och det är jag verkligen glad för. Det här var en mycket djupare och seriös historia även om den också var rolig så jag skrattade ett flertal gånger.

Den handlar om Lucas Swain och hur han en kväll på en taxistation hittar Violet Park. Hon är död och återfinns i en urna på en hylla. Men även om hon är död lyckas Lucas ändå lära känna henne. Lucas själv är en 16årig kille som bor med en familj som känns väldigt trasig och splittrad. När Lucas var liten försvann hans pappa spårlöst och det här har ärrat familjen djupt.

Jag var som sagt inställd på att detta skulle vara till största del en lättsam historia blev tagen av djupet och sorgen som jag kände när jag lärde känna Lucas och hans familj närmare. Jag trodde att den här Violet Park skulle vara huvudperson på något vis men hon är mer av nyckel som för historien framåt men där fokus är Lucas och hans relation till sin försvunna pappa. Det kan inte vara lätt att leva med den ovisshet som familjen Swain lever med och jag önskar som så många gånger förr när jag läser sådana här historier att de borde prata med med varandra om hur de mår och upplever saker.

Det här en bok som jag varmt kan rekommendera, den är väldigt lättläst så till vida att du snabbt kommer in i historien och sen sugs fast tills boken är utläst. Jag är extremt sugen på att läsa mer av Jenny Valentine och tackar Atrium Förlag för introduktionen, till ett författarskap jag önskar läsa mer av, genom detta recensions ex.

Frankrike levererar

Jag har varit på bio (det var länge sedan sist men säsongen med höstrusk är perfekt säsong för bio) och sett en fantastisk fransk film. Det var meningen att jag skulle på konsert och se Of Monsters and Men men kön in till Debaser Slussen var så lång att det i kombination med regn blev bio istället. Jag såg den fenomenala En oväntad vänskap (The Intouchables). Den handlar kort om en förlamad man som söker ny personlig assistent, en ung man som just släppts ut från fängelset och blir dennes assistent och deras relation som utvecklas till mer än brukare och vårdgivare. Den var helt underbart bra utan att vara hollywoodklyschig och smörig. Se den om ni har möjlighet för jag kan varmt rekommendera den.

Veckans bokbloggsjerka 21-24 september

Den här veckan har jag fått en rejäl hög med böcker och vilket sammanträffande att Annika i veckans bokbloggsjerka undrar just:

 Berätta om en bok (eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Under september månad har jag köpstopp och får inte låna fler böcker på biblioteket. Däremot får jag ta emot böcker vilket jag har gjort den här veckan.

Med min prenumeration på Books&Dreams fick jag en bok gratis från Adlibris så jag valde Fortfarande Alice av Lisa Genova. Jag blev sugen på den efter att ha läst om den hos En bok om dagen.

Jag ska vara med och bloggbokprata om Söta fredag av Ia Genberg och fick den av Karin på En bokcirkel för alla.

På bloggträffen som Damm förlag hade i tisdags (där jag var Sofia på Unga böckers sällskap) fick vi tre böcker i goodiebagen. Nämligen Mina fräknar av Sofia Hallberg, De dödas ljus av Björn B. Jakobsson och Betvingade av Simona Ahrnstedt.
     
De första två böckerna i höstfyran från Novellix kom med posten idag och det var De blå skorna av Linda Olsson och Dummy av Bengt Ohlsson.
 
Snälla TinaO skickade mig sina Ingrid Olsson- böcker.Ni vet de jag önskade mig i det här inlägget.
Min syster har stått med öppen mun och bara gapat över att jag lyckas få så mycket böcker. Jag förklarar att detta är ett extremt undantag. Jag brukar inte få så här mycket böcker.

Samtliga bilder har jag lånat från bokus.se

Hipp hipp hurra

Idag fyller min syster år så jag passar på att gratulera henne här på bloggen. Vi ska fira med middag och lite teater ikväll. Det blir Where I end and you begin på Teater Giljotin med ensemblen Unga Giljotin.

Ps. Ni glömmer väl inte att tävla om novellen Om himlen smälter. Det är sista dagen idag.

Books&Dreams nr1

Bilden har jag lånat från booksdreams.se

I slutet av förra veckan landade första numret av Books&Dreams i brevlådan. Jag fick första numret gratis då jag prenumererade på Yourlife tidigare. Det här med att grundligt gå igenom tidningar tycker jag är himla kul (jag gjorde det senast med Vi Läser nr4) så jag tänker göra det med Books&Dreams nr1 också. Det blir ett långt inlägg so bare with me. Okej då kör vi.

Jag gillar:

•  Formatet i form av storleken. Det är en alldeles lagom stor tidning.
• Mycket bra blandning när det gäller innehållet. Det är intressanta reportage/artiklar, bra plocksidor (det jag gillar bäst i tidningar), fina bilder som förhöjer artikeln.

Jag ogillar:

• Det matta pappret. Jag tycker glansiga papper känns mer lyxigt.
• Den starka lukt av nytryck som var. Tidningen fick ligga och lufta sig utanför plastemballaget en timme innan jag kunde läsa tidningen.

Innehåll:

•  Tidningen inleds med diverse presentationer: tidningen i sig, hemsidan, konceptet med tidning och temakvällar samt de medverkande skribenter och andra som gjort tidningen möjlig.
• Även om jag i vanliga fall inte alls gillar deckare/thrillers/spänningsromaner var artikeln om deckarförfattaren Harlan Coben mycket läsvärd och intressant.
• Höstläsning! Favoriten i tidningen, här listats 81 böcker som kommer ut i höst som vi borde hålla ögonen på. Många av de jag skulle vilja läsa var med.
• Avsnitt med inredning, mat, träning och resa. Jag antar att det är det som är dreams i konceptet books and dreams. I vilket fall var det intressanta och inspirerande saker med på dessa sidor.
• Okej jag har fattat att Catlin Moran är the it just nu. Hon är överallt och hennes Konsten att vara kvinna tipsas det om i parti och minut. Jag ska läsa den, så kan vi ta det lite lugnt nu :-)
• Ada Wester från Gilla böcker- åh Ada nu vill jag också jobba på förlag <3 li="li">
• Mikael Nyqvist är precis som i Yourlife krönikör
• Vi fick en novell ur Jens Lapidus senaste bok novellsamling Mamma försökte som heter Filmen.

Reklamen:

•  Reklamen smälter väldigt bra ihop med resten av innehållet i tidningen vilket inte är så vanligt. Därför kom jag av mig i att bläddra förbi reklamen som jag vanligtvis gör.
• Det går att tematisera reklamen:
  -Restema: olika resebolag eller reklam för bil (som också hjälper dig att resa).
  -Bokförlag: det är olika förlag inom Bonnierkoncernen, Norstedts, Printz Publishing samt Novellix. Härligt att se att det var fler förlag än bara de två stora koncernerna Bonnier och Norsteds.
  -Heminredning: olika inrednings/möbelföretag
  -Mat: ett kaffeföretag

Slutkommentar:
Jag var som vanligt när jag läser en tidning från någon av de stora förlagshusen rädd att de ska vara helt partiska och bara promota sina egna företag/förlag osv. Men jag tycker att det var en mycket upplandad nivå i tidningen. Det var de stora förlagen men även de både mellanstora och små oberoende som Brombergs, Wyler förlag, Piratförlaget och Natur & Kultur för att ge några exempel.

En fråga jag har är vad som skiljer Books&Dreams från Yourlife (mer än det uppenbara att det här i första hand är en tidning om böcker)? Yourlife hade också det här med temakvällar och en förlängning av tidningen med bloggar på hemsidan. Men Yourlife lades ju ner och nu startas en tidning med samma tänk av samma koncern som lade ner den förstnämnda. 

Jag har en tillsvidareprenumeration på tidningen och kommer läsa nummer två med innan jag bestämmer mig om jag ska fortsätta eller säga upp den. En stor fördel med Books&Dreams är att den kommer ut med fyra nummer per år och det gör att jag verkligen hinner läsa den. Tidningar som kommer ut för ofta har en tendens att bli liggande. Någon annan som läst första numret?

Röda naglar= boktips på klassiskt vis

Här kommer ett mycket ytligt inlägg som samtidigt är en kärleksförklaring. Jag älskar nagellack och har lite av ett beroende till dem och en numera stor samling. Idag har jag en röd nyans (vilket är ovanligt att jag målar mina naglar i) och det i kombination att mina naglar blivit rätt långa får mig osökt att tänka på en av mina absoluta favoriter. För mig var det höjdpunkten i tonåren att på fredagen tillsammans med mamma titta på när hon med sina vackra kavajer pratade varmt om en bok hon ville tipsa om som oftast med just röda naglar. Jag satt som fastklistrad framför tv:n och tittade på Go´kväll och Ingalill Mosander. Så idag som hyllning till henne visar jag på klassisk manér upp en bok och har djupt röda naglar och önskar att jag var lika stilfull och med sådan pondus som Ingalill alltid har.

Bilden har jag lånat från aftonbladet.se

Downton Abbey säsong 3

Bilden har jag lånat från itv.com/downtonabbey

Idag kör Downton Abbey säsong 3 igång i Storbritannien. I Sverige visar SVT nya avsnitt från och med 3 november. Jag blev helt såld på denna fantastiska serie av av flera skäl. För det första är den otroligt vacker och jag är riktigt svag för kostymdrama. För det andra har den sådan kvalité i sitt manus och jag älskar främst farmor, spelad av Maggie Smith. För det tredje innehåller en kärlekshistoria som gör att jag blir helt till mig i trasorna. Det har varit en lång väntan sen julspecialen på juldagen och eftersom jag inte kan vänta längre blir det till att streama första avsnittet imorgon. Säsong 3 här kommer jag och för er som kommer titta först när det går på tv behöver inte vara oroliga jag kommer inte avslöja något här på bloggen fören då. Tills dess tipsar jag återigen om utställningen på Hallwylska museet med kläder från serien som visas från och med 5 oktober till 6 januari 2013.

Veckans bokbloggsjerka 14-17 september

Den här veckan undrar Annika:

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag läser flera olika genren men väljer ungdoms-/crossover genren som svar. Vad är det som lockar mig med den? När jag var tonåring läste jag ingen ungdomslitteratur utan försökte bli vuxen så fort det bara gick och läste därmed endast litteratur vänd till vuxna. Det tar jag däremot igen nu så det stänker om det och har nästan vänt på steken och läser numera nästan bara ungdomslitteratur/crossover.

Så mycket är på liv och död, svart eller vitt och författarna till ungdomsböcker/crossover lyckas på ett så fantastiskt sätt förmedla känslor som jag kan sakna i sk. "vuxenböcker". Jag lockas av det där pirret som finns i ungdomsböcker. Startsträckan är oftast kortare också vilket gör att jag sugs in i handlingen direkt och har sedan ofta svårt att släppa taget fören boken är utläst. Några av de bästa böcker jag någonsin läst är ungdomsböcker. Jag har svårt att se att ungdomsböcker bara kan läsas av ungdomar. Böckerna behandlar saker som är högst aktuella även för vuxna som vänskap, kärlek, sorg, förlust, triumfer och livets upp- och nedgångar samt vardagsliv.

En annan sak som jag uppskattar enormt i ungdomsböcker och som på intet sätt är något negativt i mina ögon är språket. Det händer när jag läser "vuxenböcker" att språket ska vara så speciellt och invecklat att jag har svårt att förstå handlingen för alla fina formuleringar och känner mig dum. I ungdomsböcker är det INTE ett sämre språk men ofta tydligare på något sätt. Vackra formuleringar och språkliga finesser finns det absolut men det tar inte över utan snarare förhöjer läsupplevelsen och jag kan njuta av dem båda än var för sig. Ungdomsförfattare är otroligt skickliga och jag önskar att genren ungdomsböcker/crossover fick en högre status och att det slutas ses ner på genren och säga att det är någon slags b-lag. Hurra för ungdomsromanen.

Bokrelease för Ingrid Olsson

Igår var jag och Sofia från Unga böcker på releasefest för Ingrid Olsson och hennes två böcker, Blink, blink med stjärnan och Önska bort, önska nytt.

Bilden är tagen av och tillhör mig, SincerelyJohanna

Bokreleasen hölls på den mycket mysiga barnbokshandeln Bokslukaren vid Mariatorget. Dit måste ni gå och handla era barn- och ungdomsböcker sen, ja de har mer än bara böcker förresten och ett trevligt litet fik längst in. Jag kommer garanterat gå dit igen. Innan Ada och Anna presenterade Ingrid och hon läste högt ur en av böckerna hann jag med att dricka god jucie och äta upp halva fatet med suveränt goda morotsbitar med hommos på och prata med Sofia och Gilla böckers praktikant Anna (så de är två Annor nu). Sen pratade Ingrid om sina böcker och läste även en novell om en pojke som står och håller en plastpåse i handen. Ingrid läste novellen med en sådan trollbindande röst att jag hade gåshud och var helt såld från första strofen. Om resten av novellerna är i stil med den är det här två helt klart fantastiska böcker.

Bilden är tagen av och tillhör mig, SincerelyJohanna

Då jag har köpstopp på böcker under september fick jag inte med mig några böcker hem igår. Ingrid berättade att många av berättelserna utspelar sig runt advent det är därför det är så många stjärnor med i berättelserna. Så jag tänkte ha dessa två böcker som min adventskalender i år. Läsa en novell om dagen från och med första december.

Boken Önska bort, önska nytt vänder sig till lite äldre tonåringar och Blink, blink med stjärnan till lite yngre men det där borde inte hindra någon från att köpa dem. Dessutom fick vi veta igår att böckerna liksom pratar med varandra och det ger en mycket att läsa båda. Så gör det vettja!

Tack till Gilla böcker för inbjudan och en mycket trevlig kväll.

Johanna ska vara med på tv.. typ

Bilden har jag lånat och modifierat från svt.se/babel

Den rubriken var kanske lite väl missvisande. Jag ska inte vara med i bild men väl på en tv-inspelning. Idag tar jag mig till SVT för inspelning av Babel. Det ska bli otroligt spännande. Gästerna är jag också mycket nyfiken på. En av dem har just kommit hem från ett toppjobb på FN i New York, en annan har hjälpt den första att skriva sina memoarer och skriver annars romaner och krönikör i Dagens Nyheter. Den tredje var det ett mycket bra och spännande reportage om i senaste numret av Vi Läser. Den författaren bor i England och har nu gett ut en självbiografi om de svåra barndomsåren. Jag har bullat upp med vattenflaska, halstabletter och pappersnäsdukar och hoppas att jag inte får en hostattack mitt under inspelningen. Om du också vill vara publik på Babel gå då in på den här länken och fyll i formuläret. Det är gratis och de har många spännande gäster under hösten så passa på och se Sveriges bästa bokprogram i tv live.

Tävling..host host

Bilden har jag lånat från bokus.se

Jag har lyckats med konststycket att bli förkyld innan jag ens hann bli frisk från första omgången. Så nu ligger jag hemma, snorar och hostar och försöker kurera mig. Dock låter jag inte sjukdom tynga ner mig utan passar på att hålla en liten tävling här på bloggen. Om du ger mig ett tips på en bra huskur mot förkylning är du samtidigt med och tävlar om novellixen Om himlen smälter av Hassan Lo Sattarvandi. Jag drar en vinnare den 20 september kl 19. Så tipsa på nu så blir det en win-win situation av det hela, jag blir frisk och du en novell rikare.

Update: Grattis till Camilla som vann novellen. Skicka namn och adress till mig så kommer den med posten.

Johanna Lindbäck i radion

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se/p4

Jag som numera är helt insnöad på Johanna Lindbäck blev så glad när jag hittade den här intervjun med henne i P4 Mötet. Hon pratar om Bokhora och om sin senaste bok, Som om jag frågat och så bokprojektet hon har tillsammans med Lisa Bjärbo.Mycket trevlig intervju var det. Jag önskar att hon blir sommarpratare nästa år och får ännu mer radiotid. Lyssna genom att klicka här.

Som om jag frågat

Nu har jag läst ut Johanna Lindbäcks senaste bok, Som om jag frågat. Som vanligt känns det tomt efteråt och jag saknar redan karaktärerna. Det fina med Johanna är att både hennes egna böcker och boktips alltid garanterar en bra läsupplevelse. Som om jag frågat är inget undantag från den regeln. Det roliga med den här boken jämfört med hennes tidigare böcker är att innan jag började läsa den här hade jag fått mycket trevlig bakgrund och kringberättelse när jag var på bloggfikat och det gjorde att det kändes som om jag redan kände huvudpersonen John och hand familj och vänner.

Allt förändras den där hösten när John börjar nian. Han har ju förstått att det varit på gång länge, men det är inte förrän den där onsdagen, efter fotbollsträningen, som det verkligen händer. Det är då mamma och pappa berättar att de ska flytta isär. Ett tag bara, på prov, liksom. Men hur länge är ett tag? Hur länge måste man pröva för att veta?

Ingenting är kul längre. Inte fotbollen, inte att hänga med kompisar. Allt känns bara konstigt för John. Och bästa kompisen Lucas kan han inte riktigt snacka med längre. Inte sen han blev ihop med Saga. Saga som är Johns barndomsvän, som bor granne med honom, som han alltid har kunnat umgås med utan att det har känts konstigt. Ända till nu. Nu är hon och Lukas ett par och John är typ jordens ensammaste.  Citatet har jag lånat från rabensjogren.se

Bilden har jag lånat från bokus.se

Det finns mycket som jag tycker om med boken. Här kommer några korta reflektioner:

• Pappan i boken, Henrik, är ett helt fantastiskt personporträtt. Jag tycker så mycket om honom och det faktum att han är en närvarande och inkännande pappa till skillnad från alla frånvarande fäder jag brukar stöta på.
• John är en deppig kille. Det är också uppfriskande att det är en kille som inte mår tipp topp och tillåts vara deppig och inte bara bit ihop och håll en hård fasad. Oftast vill jag bara att någon ska hålla om honom och hjälpa honom att öppna upp sig och prata om allt det jobbiga.
• Johanna Lindbäck är verkligen skicklig på det här med realism och vardagsliv utan att det blir långtråkigt. Det behöver inte vara en massa action för att en berättelse ska vara spännande och omöjlig att sluta läsa.
• Det är väldigt lätt att leva sig in i den känsla av ensamhet som John drabbas av. Det kan verkligen inte vara kul att ens två bästa kompisar går bakom ryggen på en, att detta sker någorlunda samtidigt som ens föräldrar separerar och du inte har någon kvar att prata med. 
• Jag är lika intresserad av hur det ska gå för de vuxna som för ungdomarna i den här boken. Och jag vet precis hur jag vill att det ska gå för dem sen när sista sidan är läst.
• En intressant sak vad gäller skolmiljön är att den verkligen inte ändras sen jag gick i högstadiet. Karaktärerna där hade lika gärna kunnat vara mina gamla klasskamrater.

Det är en mycket fin bok som håller samma höga klass som Lindbäcks tidigare böcker. Jag vill att nästa bok ska komma NU men det lär dröja ett tag. Tack till Rabén & Sjögren för den trevliga bloggfikan som gjorde att jag fick mitt ex av boken. 

Förorten brinner

I söndags var jag och lillasyster på teater. Vi såg Förorten brinner med Teater Fryshuset. Det var en otroligt stark pjäs och mina tårar rann i stort sett hela föreställningen. Vi var samtidigt som en stor grupp ungdomar från områden som skulle kunna kopplas ihop med platsen föreställningen utspelar sig, det vill säga en miljonprogramsförort. Det är alltid speciellt att se en pjäs tillsammans med ungdomar. De kan ha lite svårt att sitta still, vara tysta och leva sig in i föreställningen och istället börja fnissa/prata med varandra.

Pjäsen handlar kort om, en berättare som beskriver sin uppväxt i en bortglömd förort där hans vänner dör/hamnar i fängelse/börjar knarka. Men det handlar även om hans egen resa genom livet och det är verkligen inte en lätt eller smärtfri resa. Även om jag själv inte kommer från en förort, har kompisar som suttit inne, knarkat, flytt från krig eller känt maktlöshet för att jag inte kommer någonstans beroende av där jag är uppväxt så var det ändå smärtsamt hur mycket jag ändå kunde känna igen mig. Eller snarare hur det kunde ha varit mitt liv.

Bilden har jag tagit och den tillhör mig

Det här är en pjäs som ALLA borde se. Den får en att öppna ögonen och se grupper i samhället som en vanligtvis inte omges av, delar bostadsort med eller har i sin bekantskapskrets men som lever precis bredvid en. Den som bo i Stockholm kan passa på att se den enda föreställningen som återstår på Stockholms Stadsteater den 21 september och ni andra kan hålla koll på Teater Fryshuset då de turnerar en hel del och kanske kommer till just er ort.