Som stjärnor i natten

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Jag minns när jag för snart ett år sedan hörde förlagschefen Erik Tituson prata om All the Bright Places av Jennifer Niven i podcasten Allt vi säger är sant (som inte finns längre, R.I.P). Då kändes det som en smärre evighet till hösten när boken skulle ges ut på svenska. Men hösten kom och boken fick titeln Som stjärnor i natten. Nu är boken utläst och det blev en av årets stora läsupplevelser för mig. Det här är en pärla, förvisso tragisk, samtidigt både vacker och pirrig, ja en fin pärla helt enkelt! Det är ingen enkel berättelse det här och den överraskade mig både en och annan gång (mest på slutet).

Som stjärnor i natten handlar om Violet och Finch. De möts uppe i klocktornet när de båda tänkt hoppa. De tar sig ner och Violet betraktas som hjälten som räddade Finch av sina skolkamrater och Finch säger inte emot att det var tvärtom. De bär båda två på sår och bagage och genom ett strövtåg i form av en skoluppgift kommer de närmre varandra. De går sista året på high school och har livet framför sig.

Först hade jag svårt att få grepp om vad det var som gjorde att Finch agerar som han gör och Violet kändes kanske lite klichéartad. Men så fortsatte jag läsa och när jag närmade mig slutet frågade jag min kompis Frida varför hon inte hade varnat mig tidigare (vilket hon hävdade att hon ville göra men att jag hade sagt nej tack inga spoiler, det ångrade jag så där i efterhand). Historien tar flera vändningar, det lyfts på stenar som är smärtsamma och samtidigt är det så där bubbligt tonårsförälskelse-rosa. Boken tar upp många svåra ämnen, som föräldrar som skiljer sig, sviker sina barn, kväver dem av omsorg, psykisk ohälsa, sorg, att inte passa in bland sina jämnåriga och att hitta sin egen väg även om det gör förbaskat ont. Precis som Skärvor av minnen är en mörk roman så finns det ett mörker även i den här boken. Och jag var inte riktigt beredd på det, jag trodde att i och med att det var en amerikansk roman så skulle det snabbt bli rosaskimrande igen. Jag beundrar Jennifer Niven för att hon skrev den här berättelsen och att den fick vara både ljus och mörk på samma gång.

Ibland kändes kanske tonåringarna lite väl brådmogna som i The Fault in Our Stars och kanske inte som de 18-19 åringar som de är. Jag tänker mig att detta är en bok att läsa på högstadier och gymnasier och sedan prata om vad eleverna har läst. Det är också en bok som funkar prima för vuxna att både läsa och sen prata om. Jag är väldigt glad för att Erik och Lilla Piratförlaget gav ut den här boken och jag hoppas att många läsare hittar till den. Som stjärnor i natten valdes nu i vintras ut till Årets YA-roman (young adult) hos Goodreads, där läsarna är med och röstar och jag förstår och håller verkligen med. Det är en av de bästa böcker jag har läst i år.