Sju jävligt långa dagar

Bilden har jag lånat från gillabocker.se

I den lilla bokcirkel som jag kallar den (vi är tre personer i den) läste vi som första bok Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. När vi skulle välja vår första bok så kom Jonathan Tropper snabbt upp som ett namn på en författare som vi inte läst något av men var sugna på. Jag hade två av hans böcker olästa i bokhyllan och de andra två hade också några av honom hemma. Vi enades om den här titeln och det var såklart inte en av de jag redan hade, så klick klick hos webbokhandeln och införskaffa boken.

Boken handlar om Judd. Hans pappa har precis gått bort, han har kommit på sin fru i säng med sin chef på hennes födelsedag och livet känns inte precis tipp topp. Ovanpå det så är hans fars sista önskan att familjen ska sitta shiva efter hans död. Alltså Judd, hans fyra syskon och excentriske mor sörjandes och inlåsta i ett hus tillsammans i sju dagar. Tanken är inte direkt lockande för Judd.Och den som trodde att det här är en deppig bok har fel.

Det här är en bok som både är sorglig och rolig på samma gång. Jag skrattade ofta och högt när jag läste den. Tropper kan det där med tragikomik. För trots att det har hänt och fortsätter att hända Judd mindre trevliga saker så är det skrivet med en värme och humor som jag verkligen tyckte om. Tropper och hans böcker benämns ofta som feelgood-romaner, och hade han varit kvinna hade det säkerligen varit chicklit som etikett. Något som är intressant och värt att diskutera mer om, beroende på författarens kön vilken typ av bok det anses vara. Jag är jag lite reserverad till att läsa fler böcker av författaren. Jag har en känsla att han skriver samma sorts bok, bara byter ut namn och vissa detaljer. Så vi får se när och om jag läser de där två andra böckerna i bokhyllan.