onsdag, november 30

Julkalender och bloggstafett

Imorgon är det första december och det är hög tid att köra igång med diverse julkalendrar. Jag kommer att köra en litteraturkalender här i år. Tidigare år har jag haft novellkalender och kulturkalender. Vad innebär då en litteraturkalender? Jo under 24 dagar kommer jag att skriva recensioner, tipsa om författarsamtal, litteraturprogram/poddar och kanske en och annan utlottning av böcker. Under samma period har Sofie på Sofies bokblogg en julkalender i form av en bloggstafett. Den 9 december är det min tur och så här ser startfältet ut. Många fina bloggar som deltar och det ska bli väldigt skoj att följa.

1. Sofies bokblogg
2. Sagan om sagorna
3. Elin,Bokslukaren
4. C.R.M. Nilsson 
5. Hanneles bibliotek 
6. Agnes bokblogg 
7. Emeli, Boozen Books
8. Breakfast book club
9. Sincerely Johanna
10. Camilla, Vad vi läser
11. Rebecca, Bokintresse
12. Emmelie, Bokmumriken
13. Anna, Stories from the City
14. Hanna, Den läsande kaninen
15. Lysans noblesser
16. Lisa, Pantalaimone
17. Lakritsboken, Bokskåpet
18. Elvira, TheWorld I Live In
19. Gabriella
20. Sizzens blogg
21. Sofie Schander 
22. Liza, I regnet
23. Boktanken 
24. Lilla bus

Har du tips på någon julkalender som du tänkt följa får du gärna lämna en kommentar. Jag älskar julkalendrar. 

måndag, november 14

Vinnare av Skuggsommar och Justin Case


De sista två utlottningarna från läslovsveckan har nu fått vinnare. I potten låg Skuggsommar av Mia Öström och Justin Case av Meg Rosoff.

Sara vann Skuggsommar och Lotta vann Justin Casee.

Tack till alla som var med och tävlade och för alla intressanta boktips ni gett.

torsdag, november 10

Vinnare av Du, bara och Allt som blir kvar


Nu har jag dragit vinnare i utlottningarna av Du, bara av Anna Ahlund och Allt som bli kvar av Sandra Beijer.

Emilie Rask vinner Du, bara och Sophia vinner Allt som blir kvar.

Tack till alla som var med och tävlade och för alla intressanta boktips ni gett. Ni som inte vann någon av dessa två böcker har fortfarande chansen att tävla om Skuggsommar av Mia Öström och Justin Case av Meg Rosoff.

söndag, november 6

Tack och hejdå läslovet

Nu är detta läslov inne på sina sista skälvande timmar och det börjar bli dags att summera och tacka för den här gången. Det har varit en otroligt och rätt krävande vecka. Jag har bloggat flera timmar varje dag och det har varit superskoj att grotta ner mig i barn- och ungdomsböckerna och deras värld så här koncentrerat. Under veckan har jag recenserat en rad böcker, lottat ut ett gäng ungdomsböcker, skrivit om olika initiativ, skrivit om de nominerade till Augustpriset och annat som kan relateras till barn- och ungdomslitteraturen. Något som har varit extra roligt är alla nya läsare som har hittat hit under veckan, flera tack vare utlottningar men även andra. Tack för att ni klickat in, läst och kommenterat!

Böcker som jag har recenserat

Böcker jag lottat ut (och ni kan fortfarande vara med och tävla, utlottningarna stänger först nästa vecka)

Annat jag har bloggat om under veckan

Det var allt för den här veckan på tema läslov. Vem vet kanske blir det en repris nästa år. Om ni vill får ni gärna lämna lite feedback på vad som har varit extra läsvärt och kanske även vad ni har saknat.

Utlottning: Justin Case av Meg Rosoff

Bilden har jag lånat från brombergs.se
Årets vinnare av Almapriset var som bekant Meg Rosoff. Flera av hennes böcker är utgivna på X Publishing (nu hos Lilla Piratförlaget/Gilla böcker) men de två första gavs ut på Brombergs förlag. Och de ger nu ut dessa två på nytt, där en av dem är Justin Case och den andra är Så har jag det nu. Vill du läsa en bok av denna prisbelönta författare kan du nu vinna boken om Justin Case här på min blogg.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 söndagen den 13 november. Lycka till!

Barn- och ungdomslitteratur i tidningar och digitala kanaler

Barn- och ungdomslitteraturen är nästan som på undantagstillstånd inom litteraturbevakningen i Sverige. Det ges ut massor med barn- och ungdomsböcker varje år, det är de böcker som lånas ut mest på bibliotek och säljs mest av bokhandeln. Politiker och andra viktiga personer pratar om att det är viktigt att barn- och unga läser, PISA-rapporter visar att läsförmågan och läsförståelsen hos barn och unga har gått ner. Ändå negligerar media och de som bevakar, skriver om litteratur och intervjuar författare barn- och ungdomsboksförfattarna och deras verk. Varje år och säsong konstaterar många av oss att Babel i SVT inte har med barn- och ungdomsboksförfattare. Dagens Nyheter har en sida på lördagar (i bästa fall) men den är ofta full med stora reklamrutor och det är två böcker som kan komma att recenseras. Jag lyfter DN för att det är den morgontidning som jag själv läser och prenumererar på. Hur det ser ut i andra tidningar vet jag inte med säkerhet men av det jag hört i diskussioner är att det inte är mycket bättre på andra håll. Om du inte håller med lämna gärna en kommentar så jag kan bli bättre insatt. När de nominerade till Augustpriset varje år tillkännages är det mer regel än undantag att barn- och ungdomsbokskategorin inte kommer med i inslagen. Detta uppmärksammade bokförlaget URAX i ett öppet brev till Kulturnyheterna och SVT på sin Facebooksida.

Men det finns ljus i mörkret och för den som bara letar finns det flera ställen där det skrivs, recenseras och intervjuas om barn- och ungdomslitteratur. Jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter från tidningar och andra digitala kanaler. Jag kommer inte gå in på alla de fina bloggar som fokuserar på barn- och ungdomslitteratur i detta inlägg det får bli en annan gång.

Poddarna har blivit en uppstickare i kanaler att få ut saker i. Än slår de inte traditionell radio eller TV men det växer som kanal. Jag har tre tips på poddar där det pratas om barn- och ungdomsböcker.
  • Bladen Brinner
    Givetvis kommer den nystartade podden av och med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck med. Det är också en podcast som är bekostad av de som tar barn- och ungdomslitteratur på allvar, nämligen några av landets största barn- och ungdomsboksförlag samt privatpersoner och företag som ur egen ficka backat podcasten. Varannan torsdag släpps ett avsnitt och än så länge är två säsonger av podden säkrade.
  • Barnens bokpodDetta är en nystartad podcast i samarbete mellan Barnens Bokklubb, House of stories och Junibacken. Till skillnad från Bladen Brinner är detta en podd som riktar sig direkt till barnen. Tänkt målgrupp är barn mellan fem och tio år och den fokuserar på högläsning för barn  poddformat. 
  • Bakom BokenBarn- och ungdomsboksförlaget Rabén & Sjögren har sedan ett år tillbaka en podcast tillsammans med vuxenboksförlaget Norstedts som heter Bakom Boken. I den intervjuas deras egna aktuella författare om sina böcker, skrivprocesser och annat skoj. Under Bokmässan i september nylanserade de podden och den fick nu även en fast programledare nämligen Daniel Sjölin. Så varje avsnitt är inte en barn- eller ungdomsboksförfattare men hälften av gångerna är det det.
  • Läs för livetKulturrådets Läsambassadör, numera Anne-Marie Körling gör en podcast där olika personer, inte bara författare, bjuds in för att prata om läsning. Tyvärr är det inte som när Johanna Lindbäck var ambassadör att det kommer ett avsnitt i månaden, de kommer mer sällan nu men det är fortfarande värt att lyssna på. 
Två radioprogram som behandlar barnböcker främst är Barnradions romanpris och Barnens kultur. De är tyvärr inte stående program utan släpps á fem avsnitt i stötet det enda en gång om året och det andra har sänts i två omgångar med fem nya avsnitt per gång. Jag kan även rekommendera den nystartade YouTube-kanalen som podcasten En förbannad podd har där de så här långt har pratat och tipsat en hel del om barn- och ungdomsböcker. I höst är de även ambassadörer för Augustpriset och barn- och ungdomskategorin så det kommer ännu fler vloggar på temat från dem.

På SVT och Barnkanalen går Bokslukarna som likt Barnens Bokpod är ett litteraturprogram som vänder sig direkt till barn och unga. Hanna Höglund skrev i Expressen om detta program och att det glömmer bort barnen. Känns lite som att de skjuter bredvid målet där. Jag har själv aldrig sett programmet (skäms på mig men har haft för mycket annat) så jag har ingen åsikt i frågan.

I tidningsvärlden då hur ser det ut där? Glädjande nog medverkar Bladen Brinner-duon, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, numera i Vi Läser där de tipsar om, recenserar barn- och ungdomsböcker och intervjuar författare. Detta gjorde mig så glad att jag tecknade en ny prenumeration på tidningen efter ett uppehåll. I ETC gjorde Clara Kron ett reportage om kvinnliga ungdomsboksförfattare (som en reaktion på att det läses så mycket böcker av män i skolorna) och passade även på att tipsa om tio ungdomsböcker. Det vore skoj om det kunde bli ett stående inslag med hennes boktips i ETC.

Jag avslutar detta inlägg med två tips på textbaserade plattformar med i digital form.
  • Svenska Barnboksakademin
    Akademins ledamöter skriver varje vecka krönikor på ett rullande schema. Där tar de upp aktuella och relevanta frågor om barn- och ungdomsböcker. Akademins uppdrag är att främja god litteratur och verka opinionsbildande. Det vore roligt om dessa krönikor kunde ta sig utanför den innersta och smala kretsen av de redan invigda och frälsa barn- och ungdomsboksälskarna för det skrivs mycket intressant och tänkvärt. Jag upplever att de som delar dessa krönikor i sociala medier är just personer inom denna krets, men jag kan ha fel vilket jag hoppas.
  • Susanne Trydals nyhetsbrev
    Susanne är försäljningschef på Bonnier Carlsen och författare till trilogin om Hallahem. Det går att prenumerar på dessa nyhetsbrev som förvisso innehåller en hel del tips på titlar utgivna av Bonnierförlagen men det är också intressanta tankar och funderingar om läsning och då främst barns läsning. 

Har du tips på andra ställen där skrivs och pratas om barn- och ungdomslitteratur får du hemskt gärna tipsa i kommentarsfältet! 

lördag, november 5

Häng på Sofies julkalenderbloggstafett

Bilden har jag lånat från Sofies bokblogg
En bloggare som ofta har intressanta och trevliga bloggstafetter är Sofies bokblogg. Även i år kör hon en julkalenderbloggstafett och årets tema är: en viktig bok. Nu har hon öppnat intresseanmälan och jag tycker att ni ska haka på ni med.

Vill du vara med?
1. Anmäl dig till bloggstafetten via mejl till sofie.tiger(snabela)hotmail.com.
     a. skriv "bloggstafett" i ämnesraden.
     b. skriv ditt och din bloggs namn.
     c. skriv vilken bok du vill skriva om (om flera väljer samma bok går Sofie in och redigerar lite, annars lägger jag mig inte i).
    (d. Om du inte har en egen blogg, men ändå vill medverka får du gärna gästblogga på hennes blogg. Då mejlar du adressen ovan.)
     e. tryck på "skicka" senast 24/11 kl. 16.00.
Men kom ihåg: i år är deltagarantalet begränsat till 23 bloggare. Först till kvar!
 

Monstret i natten

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se
Det var när jag såg illustrationerna och omslaget till Monstret i natten av Mats Strandberg som jag blev riktigt sugen på att läsa boken. Skräck är ju annars inte min kopp te direkt. Illustrationerna står Sofia Falkenhem för och hon har gjort ett fantastiskt jobb. Flera av bilderna skulle jag vilja rama in och jag kunde sitta och titta på vissa uppslag länge för att ta in alla smarta detaljer. Jag läste boken efter att jag hade varit på en bokfrukostRabén & Sjögren där Mats och Sofia var med och pratat om boken. De nämnde båda två sin kärlek till skräcken och gav diverse exempel som även finns med som ledtrådar och fina detaljer i boken. Jag säger inte vilka de är utan tycker att ni ska läsa boken och själva försöka hitta dem.

Förutom de snygga illustrationerna är Monstret i natten en himla fin kapitelbok textmässigt för mellanåldern, 6-9 år. Vi får följa Frank som precis fyllt nio år och har kalas hemma i trädgården som inga jämnåriga kommer på. Frank har inga kompisar men han har sina böcker, granntanten Alice och hennes hund Uffe. Det är Alice och Uffe plus mamma, pappa och lillebror som utgör skaran på kalaset. Det där ödesmättade kalaset som förändrar allt. För under kalaset inleds förändringen när Frank blir ett monster.

Mats Strandberg har skrivit en historia om en pojke som visar oss läsare hur det är att ha en hemlighet, hur det är att inte passa in men att också hitta sitt gäng, om hur vänskap över generationsgränserna kan se ut och om att hitta sig själv. Det är en tät berättelse som det inte går att lägga ifrån sig fören den är utläst och då ville jag genast läsa om den. Monstret i natten är både sorglig, hoppfull och spännande samt läskig på ett sätt som till och med jag klarar av.

De mellanåldersböcker jag har läst på senaste tiden har alla tre handlat om just ensamma pojkar som försöker hitta sin väg, finna sig själva i en omvärld som just förändrats i grunden för dem. Jag tyckte hemskt mycket om Jan i Jan Svensson av Johanna Lindbäck, Noel i Noel och den magiska önskelistan och jag tycket om Frank i den här boken. De slår alla an något hos mig och jag har tänkt mycket på dem sen jag läste dem i somras. Medan de två förstnämnda är fristående böcker utan uppföljare kan jag glädjande nog hänga mer med Frank. I september kom del två om Frank och den heter Monstret på cirkusen och den måste jag ta och läsa snart. För jag vill verkligen veta vad som händer med Frank och fortsätta att titta på Sofias fantastiska illustrationer. I april nästa år kommer den tredje delen Monstret och människorna och ni vet den som väntar på något gott...

fredag, november 4

Evenemang på Svenska Barnboksinstitutet

Svenska Barnboksinstitutet är en guldgruva, där får vi trendspaningar från utgivningsåret, konferenser och temakvällar nästan alltid helt gratis. Jag tänkte tipsa om tre kommande evenemang och två som har varit men som ni kan se på nätet så här i efterhand.
16 november
Kvalitet eller kvantitet? barn- och ungdomslitteraturens dilemma  
Under en heldag bjuds det på både panelsamtal och enskilda föreläsning på temat kvalitet. Frågor så som dessa kommer att behandlas: Hur kan vi tala om kvalitet? Vem får, ska och bör avgöra vad som är bra och inte bra litteratur för barn? Hur ska vi se på barn- och ungdomslitteraturen? Är den ett konstnärligt verk eller ett pedagogiskt verktyg eller både och? Kan vem som helst skriva, illustrera och ge ut en barn- och ungdomsbok? Behövs förläggare och redaktörer? Hur bedöms barn- och ungdomsböckerna och vem bedömer dem?

Medverkar gör:
Jonas Andersson, litteraturforskare, Kulturrådet
Mats Berggren, författare, f.d. medlem av Kulturrådets litteraturstödsgrupp
Per Gustavsson, illustratör
Katti Hoflin, stadsbibliotekarie, författare, nytillträdd ordförande för läsdelegationen
Pia Huss, kritiker och kulturjournalist
Åsa Lind, författare
Katarina Rejman, universitetslektor, institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet
Johanna Ringertz, förläggare på Natur och kultur
Ulf Stark, författare
Ann Steiner, forskare i förlags- och bokmarknadskunskap vid Lunds universitet
Eva Söderberg, universitetslektor, institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet
Sara Teleman, illustratör
Erik Titusson, förläggare Lilla Piratförlaget
Åsa Warnqvist, forskare, Svenska barnboksinstitutet

Jag är så besviken att jag inte kan gå på detta för det låter hur spännande som helst. Förhoppningen är att något av det filmas så jag kan se det i efterhand.

12 december
PISA-rapporten kommenteras av Barbro Westerlund 
Den 6 december kommer den nya PISA-rapporten som visar hur det ligger till med våra barn- och ungas läsförståelse. Det är tre år sedan den senaste rapporten kom och det var ingen munter läsning, då den visade att Sverige sjunkit kraftigt i mätningarna av elevers läsförmåga. Den 12 december (på kvällen) kommer forskaren Barbro Westerlund från Institutionen för språkdidaktik vid Stockholms universitet för att kommentera rapporten och hjälpa oss att förstå vad den innehåller och säger oss.

Bokprovningen
I våras presenterades Bokprovningen för 2015. Under en halvdag (en gång en eftermiddag och en gång under en förmiddag) kunde vi komma och lyssna på trendspaning från förra årets bokutgivning riktad till barn- och unga. Denna presentation genomfördes sen igen lite senare på Farsta bibliotek för en intresserad allmänhet och då filmades även presentationerna av UR Samtiden. Dessa finns nu att titta på på URs hemsida. Jag har klistrat in den inledande presentationen här nedan och följer du den här länken kommer du till samtliga presentationer som hölls, länk. Jag kan verkligen rekommendera er att titta, det är väldigt informativt och vi får veta mycket om vad det var för typ av böcker och tematik som behandlades i barn- och ungdomslitteraturen förra året.

Utlottning: Skuggsommar av Mia Öström

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
Sommaren har vi lämnat bakom oss men att läsa lite småläskiga böcker passar perfekt så här i höstmörkret. Mia Öström har skrivit en bok om ett varmt sommarlov, ett hopptorn och två mystiska tvillingar. Boken heter Skuggsommar och du har nu möjlighet att vinna ett exemplar av den.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 fredagen den 11 november. Lycka till!

Svensk synd av Martin Jern


Det är inte alltid en bok behöver läsas i pappersform eller ens lyssnas på som ljudbok. Ibland är det skoj, spännande, intressant etc att lyssna på en bok som radioteater. Så den här veckan till ära tipsar jag om Svensk synd som är skriven av Martin Jern och utgiven på Rabén & Sjögren som blivit radioteater i Sveriges Radio P1. I tre delar får vi höra historien spelas upp som teater. Jag har länge tänkt att jag ska läsa boken men har inte kommit till skott.
Bokens handling: Otto och hans mamma är ständigt på flykt och hamnar i Ryda - en skitig håla mitt ute i ingenstans. Här finns bara skog och risiga original som bränner hemma. Och kyrkan förstås, som typ 99 % av samhällets invånare tillhör. Kanske är Ryda the place to hide om man har en mörk hemlighet? Synd bara att Otto inte är den enda som har något att dölja. Jävligt synd.
När jag så såg att den nu släppts som radioteater blev jag sugen på att lyssna på den istället för att läsa boken själv. Perfekt inför ledigheten som väntar för min del då jag idag bara jobbar halvdag och därmed kan lyssna i eftermiddag. Ni kan lyssna på alla tre delar här nedan. I rollerna hör du: Otto – Ludvig Särnklint, Sara – Lykke Hilleskog, Monkan – Malin Hofvander, Ottos mamma (Marja) – Saga Gärde, Klon – Simon Åhlander, Pastorn (Jacob Tyler) – Anders Blentare, Conny – Mikael Jepson, Märta – Karin Bertling, Johannes – Ibrahim Faal, Wille – Patrik Karlson, Klons pappa – Martin Lavröd, Ingrid – Kajsa Ericsson, Kenny – Jonathan Hansen




torsdag, november 3

Vad gör man inte

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
Vad gör man inte av Maja Hjertzell är en tunn bok fylld med berättelse och en av de bästa böcker jag läst i år. För lite mer än ett år sedan var jag på releasefest för den här boken och Skuggsommar av Mia Öström. Men så blev boken liggandes här hemma och det var först i slutet av augusti i år som jag läste boken och vilken bok det är sen! Maja slösar inte med orden men mellanrummen fylls ändå med så mycket historia och när jag läst färdigt boken skriker hela mitt inre efter mer. Jag vill veta mer hur det går, hur karaktärerna mår och vad som händer med alla. Samtidigt kan jag förstå och respektera att det stannar där det gör, att texten inte bres ut mer. Det är skickligare att säga mycket med få ord än att säga lite med många ord.

Vad handlar då Vad gör man inte om? Jo vi får följa tre av fyra syskon en het augustidag (boken utspelar sig endast under en dag, en bedrift) på väg för att fira sin mammas födelsedag. Där finns Anders, en strulpelle som både dricker och slåss för mycket. Hans systrar Sanna, som många tycker ligger med fel och för många killar och så Anders tvillingsyster Karoline som helt har tappat viljan att göra något med sitt liv. En av de systrarna, Lea, hon kommer inte för hon och Sanna pratar inte med varandra längre. Vi får följa syskonen på deras resa till mamman, och längst vägen får vi lära känna dem lite bättre. När de sedan lämnar mamman och firandet bakom sig och beger sig hemåt igen är ingenting längre som det var och de vet inte längre hur de ska förhålla sig till varandra.

Jag imponeras så av hur tät skriven Vad gör man inte är. Det pyser och fräser under ytan, jag svettas med dem då hettan i bilen utan AC sticker i huden, jag vill ömsom krama dem ömsom skrika åt dem att ta sig samman. Det här är en bok jag vill rekommendera till alla att läsa oavsett om du är tonåring, ung vuxen eller vuxen. För boken är på sätt och vis ålderslös och funkar för en ung såväl som gammal läsare. Spänningen stiger och emellanåt känns det som en thriller, ibland blir det som ett Norénskt drama och ibland skrattar jag högt. Titeln känns oerhört passande, för ofta ställs den frågan: Vad gör man inte för sin familj? I Maja Hjertzells bok får vi en föraning om vad en kan göra för sin familj och för sig själv. Läs den!

Noel och den magiska önskelistan

Bilden har jag lånat från hippobokforlag.se
Tonen i Noel och den magiska önskelistan av Janina Kastevik är så väldigt fin att jag blev helt varm i hjärtat när jag läste den. Karaktärerna och framför allt huvudpersonen Noel är så omsorgsfullt utmejslade och jag känner så för honom. På sätt och vis finns det en typ av släktskap mellan Noel och Jan i Johanna Lindbäcks Jan Svensson. Det är tänkande pojkar på mellanstadiet i båda berättelserna och de försöker båda två att hitta sin väg här i livet. 

Noel och den magiska önskelistan handlar om Noel vars föräldrar precis har separerat (pappan och Noel flyttar in till Kungsholmen från någon odefinierad förort och mamma gör utlandstjänst som läkare i Liberia). Pappan är rätt frånvarande, även han läkare som jobbar mycket. Noel har börjat ny skola i och med flytten och han trivs väl inte så där jättebra i sin nya klass och med sin klassföreståndare. Så en dag på vägen hem från skolan på bussen hamnar han bredvid en person som när hen reser sig lämnar efter sig en lista som det står Noel: önskelista på. Noel tar den med sig hem och börjar att skriva upp sina önskningar på den. En efter en slår hans önskningar in och till en början är det en positiv utveckling men sen börjar de få mer negativa konsekvenser.

Vänskapen som beskrivs till Silke, en grannflicka (även här paralleller till Jan Svensson) är fin. Men jag tycker också om beskrivningen av pappan som kämpar på med omställningen att vara separerad från sin fru. Saknaden som Noel känner efter sin mamma som har svårt att höra av sig på grund av täckningen på den liberiska landsbygden är hjärtskärande. Noel och den magiska önskelistan är verkligen en pärla bland mellanåldersböckerna och jag hoppas innerligt att den har och kommer att hitta till många läsare. Just nu när vi börjar närma oss juletider funkar den extra bra då det lackar mot jul även i boken. Den ger perspektiv i vad som ska skrivas på önskelistan i år och vad som är viktigt på riktigt. Jag ser fram emot nästa bok av Janina och i väntan på den ska jag läsa hennes debutbok Slottet av is som jag har hemma i bokhyllan men ännu inte läst.

Åka buss

Bilden har jag lånat från nok.se
En annan Augustprisnominerad bilderbok som jag precis har läst är Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta. Det är en bok om flykt, om att åka buss, om att bekanta sig med något nytt och sakna någon som lämnats kvar. Istället för människor är det katter som är figurerna vi får följa. Därmed tänker jag att det går att applicera denna historia både på dåtid och nutid. Då är det inte kopplat till någon specifik kultur, något land eller folkgrupp. Under kvällen när vi fick veta vilka som nominerats till Augustpriset i år lyfte Henrik Wallnäs upp att det likväl kan vara en historia från 90-talet när många flydde från det forna Jugoslavien. Det är just resan som står i fokus tycker jag, hur förberedelserna går till, vad som passerar i revy utanför bussfönstret och hur det är att komma till en ny plats. 

Åka buss är för mig en berättelse som innehåller både sorg och hopp. Den går inte djupt in på någon av aspekterna med att lämna och acklimatisera sig till något nytt men likväl skulle den kunna fungera fint som diskussionsunderlag att prata om flykt med barn. Det är starka och klara färger i boken och fina illustrationer gjorda av Matilda Ruta. Bilderna är enligt mig befriande rena från massor av detaljer utan har ett tydligt fokus.

När jag läser en bilderbok som Åka buss saknar jag att göra det tillsammans med ett barn från den tilltänkta målgruppen. Jag skulle så gärna vilja veta hur ett eller flera barn för den delen reagerar på ämnet, hur de tolkar bilderna och vad de tycker om dem. Det blir så svårt för mig som vuxen att leva mig in i hur ett barn på säg fyra år skulle läsa den här boken. Jag tycker att den är bra, angelägen och fint berättad både i bild och text. Tillsammans med Idag vet jag inte vem jag är så känns det som att dessa två är de bilderböcker som kan användas både som upplysande böcker likväl som nöjesläsning och när det kommer till böcker riktade till små barn upplever jag att detta ofta är en ambition, god eller inte lägger jag ingen vikt vid. Det ska bli intressant att läsa de andra nominerade böckerna, för just nu är det denna och Ida Sundin Asp tidigare nämnda bok som är mina favoriter.

onsdag, november 2

Läslov hos andra bokbloggare



Det är inte bara jag som har läslov på min blogg den här veckan. Jag vill passa på att tipsa om två andra bloggar som också fokuserar på barn- och ungdomsböcker den här veckan.
Både Linda och gänget bakom Dagens bok satsar på bokrecensioner under veckan så ni kan få massor med boktips om ni klickar in er hos dem.

Bladen brinner avsnitt 1-3

Illustration av Emma Adbåge
Tidigt på morgonen den 22 september på ett tåg till Göteborg och Bokmässan lyssnade jag på det första avsnittet av nya podcasten Bladen brinner. Sedan dess har det släppts tre avsnitt och imorgon kommer det fjärde. Det är en podcast som jag har längtat och väntat på, en podd jag själv har varit med och stöttat ekonomiskt under deras framgångsrika kickstarter-kampanj i våras.  I mitten på oktober var det lanseringsfest och varannan torsdag under hösten och vintern kommer vi att kunna lyssna på intressanta samtal och analyser av barn- och ungdomsböcker.

Det första avsnittet gästades av Barbro Lindgren, vars bok Bladen brinner podden är uppkallad efter. Hon och Lisa Bjärbo pratade om depression och sorg. Johanna Lindbäck i sin tur samtalade med Mårten Sandén om meningen med livet. Sedan analyserar Johanna och Lisa en frånvarande mamma som mest är upptagen med sin mobil i en bilderbok. När jag hade lyssnat på första avsnittet kände jag att jag genast ville höra mer, jag ville att det skulle vara längre än sina 36 minuter. Min andra tanke var att så snyggt de sydde ihop detta. I podden finns det något för alla, här kan läraren få boktips, småbarnsföräldrarna får sitt, likväl som bibliotekarier och vi andra barn- och ungdomsboksälskare. Utan att det är en trudelutt innan som säger att detta segment riktar sig till den och den så finns det ändå något där för alla tänkbara lyssnare på det stora hela. Det är precis så breda och smala på en och samma gång som jag hoppades att de skulle vara. Det är snyggt klippt, bra övergångar och proffsig produktion. Jag var så glad när jag lyssnat färdigt, visst hade jag på känn att det skulle bli bra, jag menar både Johanna och Lisa har erfarenhet av att göra podd. Johanna gjorde Läs för livet som Läsambassadör och Lisa hade Allt vi säger är sant tillsammans med Per Bengtsson. Men det blev ändå så fint att få bekräftat att det går att göra en bra, informativ och trevlig podcast som tar barn- och ungdomslitteraturen på allvar. Här nedan kan du lyssna på premiäravsnittet Små fluffiga lamm:



Och sen fortsatte det att vara bra avsnitt. I det andra avsnittet gästar Cornelia Funke och Elin Lundell och Johanna och Lisa är på Bokmässan och gör spaningar. Avsnitt två heter Inslag av magi och det kan du lyssna på här:


Tredje avsnittet Nåt slags knöl gästas av Mats Jonsson som pratar om att skapa serier och Maja Hjertzell som knappt kan prata om boken hon skrivit. Och så ifrågasätter Lisa och Johanna det här med att ha en killkompis utan att bli kär i honom till slut (håller inte med dem där). Lyssna själv här:


På poddens hemsida finns det generöst med saker att läsa och lyssna på. Här hittar ni extramaterial så som ännu mer boktips och författarintervjuer. Jag fortsätter att slitas mellan att vilja lyssna direkt när det släppts ett nytt avsnitt och att spara det lite så att väntan till nästa inte blir så lång. Ibland går det bra och ibland kan jag inte hålla mig. En sak är säker i alla fall, Bladen brinner är en av mina absoluta favoritpoddar.

Utlottning: Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Bilden har jag lånat från nok.se
Jag gillade verkligen Sandra Beijers debutbok Det handlar om dig. Du kan läsa min recension av den här, länk. Så när Sandra nu i höst är aktuell med sin andra bok går det inte att bli annat än förväntansfull. Den nya boken heter Allt som blir kvar. Jag lyssnade på Sandra ett flertal gånger under Bokmässan i slutet på september och det gjorde inte min direkt mindre sugen på att läsa boken om jag säger så. Om du som jag är sugen på att läsa den här boken så tycker jag att du ska vara med och tävla om ditt alldeles egna exemplar av den.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 onsdagen den 9 november. Lycka till!

Barnradions bokpris 2016

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se
Redan i våras fick vi veta vilka fem böcker som är nominerade till Barnradions bokpris (tidigare Barnens romanpris). Det är böcker skrivna för 9-12 åringar som utgör urvalet av de böcker som kan nomineras. Nu under hösten sänds samtalen om böckerna som juryn har tillsammans med programledaren Manuel Cubas. Juryn består av fem elever från mellanstadiet och de har alla läst de nominerade böckerna under sitt sommarlov. Den 6 november i P4 får vi veta vem det är som vinner. Och de nominerade är...
Mellan 2-31 oktober sänds samtalen om en bok per vecka i P4. Nu under läslovet sänds samtalen även i P1 Kultur vilket jag tycker är fantastiskt. Då kan vuxna höra barn analysera böcker samtidigt som de får boktips som de sen kan läsa tillsammans med sina barn, elever, låntagare. Här nedan kan du lyssna på samtliga boksamtal med juryn och programledaren. Än finns tid kvar på läslovet så ni kan fortfarande läsa böckerna som nominerats och ha egna boksamtal om det ni läst innan vinnaren presenteras nu på söndag.










tisdag, november 1

Läsdelegationen

Bilden har jag lånat från svb.se
Det finns idag ett helt gäng med olika läsinitiativ och många av dem är politiskt initierade projekt. Ett av dem är paraplyprojektet Hela Sverige läser för barnen som är en lässatsning från regeringen som ett led i satsningen har Läsdelegationen lanserats, den ska driva och hålla samman de politiska lässatsningarna. När delegationens ordförande presenterades under årets Bokmässa så beskrev demokrati- och kulturministern det som att delegationen är som regeringens expertråd som ska se på vad som görs, vad som kan göras bättre eller annorlunda.  Delegationen ska jobba under två år och så här ser sammansättningen av den ut:

Ordförande:
  • Katti Hoflin (chef för Stockholms stadsbibliotek)
Ledamöter:
  • Nisha Besara (chef för Unga Klara)
  • Ulf Fredriksson (docent)
  • Ann-Helén Laestadius (journalist och författare)
  • Lars Lagerbäck (fotbollstränare)
  • Monica Widman-Lundmark (förbundssekreterare) 
  • Martin Widmark (författare)
Utöver Läsdelegationen finns Bokstart, Läslovet och utvidgandet av Läslyftet till förskola och skolbibliotek. Du kan läsa mer om dessa projekt här, länk. Det är bra att det satsas på läsning från politiskt håll. Den 6 december kommer nästa PISA-rapport, vi får se vad den visar och vad som sägs från politiskt håll då om resultatet och eventuella nya satsningar.


Vi är en

När jag fick hem Vi är en av Sarah Crossan var jag precis på väg att laga middag, boken kom som e-bok och jag skulle bara snabbt klicka upp den i min surfplatta för att se så den fungerade. När jag väl hade öppnat den såg jag att kapitlen var korta och texten var formgiven som dikter brukar se ut. Jag kom ihåg då att just det boken är ju skriven på prosalyrik. När jag läste om detta i förlagets katalog över kommande böcker kände jag genast att då är det här inte en bok för mig, för jag förstår ju inte poesi när jag läser den själv utan bara när jag får den uppläst för mig. Men när jag satt där med boken i min padda och bara skulle läsa en sida eller så innan jag återgick till middagsförberedelserna så glömde jag bort att jag inte förstår den här typen av litteratur för jag sögs in i boken och det med en kraft som inte gick att stoppa. Sättet den var skriven på tänkte jag inte på när jag väl börjat läsa och det gick en halvtimme och det gick en timme och jag kunde inte sluta läsa. Jag flyttade mig från armstödet på soffan till att sitta i soffan, magen kurrade men jag brydde mig inte. Två timmar senare satt jag med drivor av tussar från pappersnäsdukar runt mig, våta kinder och rinnande näsa och skickade ett sms till en av mina bästa vänner Jenny som tipsat om boken och utropade detta till en av årets bästa böcker och en av mitt livs bästa läsupplevelser någonsin.  

Vi är en handlar om tvillingarna Grace och Tippy. De är 16 år och har varit hemundervisade hela sitt liv men får nu veta att de ska börja i en allmän skola då familjen inte längre har råd att undervisa dem hemma. De är som tonåringar är mest och är som vilka systrar som helst förutom att de är sammanväxta och därmed delar kropp. Vi får följa dem från att de får reda på att de ska börja skolan, deras första tid i skolan till den händelse som omkullkastar allt och gör att tjejerna tvingas göra ett val som är allt annat än enkelt.

Berättelsen är varm, full av kärlek inte bara mellan systrarna utan även den stora kärleken som upplevs för första gången, rolig och sorglig på ett sätt som känns in i hjärtat och vrider om. Jag känner så för både Grace och Tippy och även om jag inte är sammanväxt fysiskt med min syster så känner jag så väl igen mig i känslan av att vara sammankopplad själsligt med henne. Det pirrar på det där speciella sättet när kärleken spirar mellan en av systrarna och en kille som de lär känna när de börjar skolan. De får även uppleva vänskapen till någon annan än en familjemedlem eller släkting när de börjar skolan och då blir det än mer tydligt hur olika systrarna är som personer. Under läsningen av boken får jag många tankeställare om hur det skulle vara att vara sammanväxt med någon och hur mycket av ens liv som är ens eget och hur mycket som är ofrivilligt delat med någon annan.

Författaren Sarah Crossan gör ett enastående jobb med att på så få rader och korta stycken säga så mycket. Ibland är det bara en kvarts sida med upprepning av ett och samma ord och det skär i hjärtat och tårarna sprutar. Boken har fått en rad fina utmärkelser inom den anglosaxiska litteratursfären och jag förstår det för det här är en bok utöver det vanliga. Vi är en är en bok jag rekommenderar till alla, oavsett ålder och oavsett om du är en van läsare eller ej. För låt inte prosalyriken skrämma dig, det är en text som går snabbt att ta sig igenom och som inte kräver att du läser den på ett speciellt sätt med en viss rytm eller taktkänslan. Den går att bara läsas rakt upp och ner.

Hur det gick med den där middagen? Jo då, efter ett tag när jag tagit mig samman gick jag och lagade mat. Och direkt efter jag ätit upp den läste jag om vissa delar ur boken igen, vilket jag sen dess gjort lite då och då. För det här är inte en bok som lämnar en och som du inte vill släppa taget om.

Jan Svensson

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
Johanna Lindbäck tillhör en av mina favoritförfattare och det jag gillar med hennes böcker är det vardagliga. I böckerna går huvudpersonerna i skolan, de har fritidsintressen av olika slag, fikar på café och äter mellanmål hemma i köket. Medan vissa läsare vill ha det actionfyllt tycker jag det är väldigt härligt att få det vardagliga. Med detta sagt är det inte som att Johannas böcker inte har handling eller att det inte händer karaktärerna något stort och omvälvande. Det är ofta flyttar till ny ort, har varit föräldrar som separerar och andra händelsefulla saker, men det är som att det tuffar på i bakgrunden på ett positivt sätt. Lindbäck har sina senaste tre böcker skrivit för mellanåldern och det gäller även hennes senaste bok Jan Svensson. Jan är en helt vanlig kille som på grund av att pappas pojkvän har fått jobb i Luleå så Jan, pappan och syrran Klara flyttar från Stockholm, på prov i ett år. Vi får följa Jan under omställningen från storstad till en mindre stad, hur han byter skola, börjar i fotbollslaget och bekantar sig med grannflickan Nicki.

Jag gillade böckerna om Majken (Lite ihop och Kanske ihop) men det är som att Jan Svensson är strået vassare. Kanske är det att Johanna Lindbäck verkligen hittat tonen för mellanåldern i den här boken. Jan är så fint beskriven, en riktig tänkare som verkligen känns som en kille på väg in i tonåren men inte riktigt där än, han går i årskurs fem. I boken finns det flera normbrytande element med. Vi har två pappor, biologiska pappan och hans pojkvän Niklas, Jans lärare Martin är rullstolsburen och på sätt och vis är den normbrytande genom att boken inte utspela sig i Stockholm/storstad som så många andra böcker gör. Att pappan är homosexuell är något som tas upp och reflekteras över, våndas över (för vad ska klasskamraterna säga/tycka) men som ändå inte känns som en så stor sak på det stora hela. Då verkar Jan ha mer problem med sitt gammaldags namn, att passa in i nya klassen och att komma underfund med vem granntjejen är och vad hon har varit med om.

Jan Svensson är en riktig liten pärla i mellanålderssegmentet och för oss vuxna är läraren Martin verkligen en karaktär att kära ner sig i, så fin han är. Men även papporna är fint beskrivna och lätta att tycka om. Samtidigt som jag gillar boken så längtar jag verkligen efter en hederlig ungdomsbok från Johanna Lindbäck. Nu vill jag tillbaka till den där pirriga, ibland trevande ungdomskärleken som hon beskriver så bra.Och har jag förstått det hela rätt behöver jag inte vänta allt för länge på nästa bok. Tills dess rekommenderar jag varmt boken om Jan, vars titel kom till då Johannas förläggare Erik Titusson beklagade sig över att det inte fanns någon bok med en helt vanlig titel, typ Jan Svensson.

Idag vet jag inte vem jag är

En av de nominerade böckerna till Augustpriset i år är Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp. Det är en bilderbok som handlar om att minnas och att glömma, om en morfar och hans barnbarn. Förutom de vackra illustrationerna så är detta en mycket fin och varm berättelse om någon som är dement. Demens beskrivs ofta som de anhörigas sjukdom, då det är smärtsamt inte bara för den som glömmer utan även för hens anhöriga som minns. Jag tycker att det är fint att det är just morfar som är berättare i denna historia, att det är den som inte minns som beskriver hur det är att inte minnas. Samtidigt är det smart, kreativt och intressant att det är ett barn som är den andra personen i berättelsen, barnet som känns mer förstående än en vuxen kanske hade gjort. Tänk hur dialogen hade låtit om det var barnbarnets förälder som själv är barn till denne vuxne demente man som glömmer bort sina anhöriga. För barnet känns det mer som en lek, det finns mer empati i att hjälpta till och fylla i minnesluckorna och det blir inte lika smärtsamt att barnbarnet glömts bort som dess förälder.

Idag vet jag inte vem jag är tar upp ett tema som jag tänker mig kan vara vanligt i barns vardag med äldre släktingar som inte längre minns. Jag blir intresserad av att ta reda på om det finns fler bilderböcker för små barn om just demens och se hur Sundin Asps bok står sig i jämförelse. För den här boken skulle jag spontant vilja tipsa alla som arbetar med dementa personer om. Så att de i sin tur kan tipsa vidare till anhöriga som har barn som kommer i kontakt med sin demente släkting. Jag tycker mycket om boken och har redan läst den ett flertal gånger och upptäcker nya saker både i illustrationerna och i texten. Det är både vemodigt, roligt och fint, allt på en och samma gång. Den vuxne som går som i barndom på grund av sin sjukdom och så barnet som är mitt uppe i sin barndom. De blir som likar men ändå har barnet ett typ av övertag då hen minns saker som den äldre vuxne inte längre minns.

Motiveringen till nomineringen för Idag vet jag inte vem jag är lyder så här:
En äldre man vaknar och vet inte vem han är. Huset är inte hans och i spegeln syns någon annan. Ett barnbarn lotsar honom med varsam hand genom allt det egendomliga och främmande. Ida Sundin Asps inkännande skildring av en dement jagberättare vars verklighet smulas sönder är vacker och berörande. Med sitt dekorativa och sofistikerade formspråk har hon skapat obestämbara, exotiska miljöer som speglar hans splittring. Det är en bilderbok som andas både värme och originalitet.
För den som vill finns berättelsen att lyssna på som radioteater hos Barnradion och deras serie Ung och gammal som utgick från fem bilderböcker som behandlar tematiken vänskap mellan gamla och unga människor.