tisdag, mars 29

Bokfrukost hos B. Wahlströms mars 2016

Innan påsk var jag på bokfrukost hos B. Wahlströms och fick smakprov ur både vårens- sommaren och höstens utgivning. Frukosten hölls i Massolit Förlag och Storytels nya gemensamma lokaler vid Karlaplan i Stockholm. När vi kom fick vi förutom smarrig frukostmacka och te/kaffe även solsmoothie ur Mattias Kristianssons Vego hela dagen samt små cupcakes ur Baka med Alisa.
Efter ätandet av frukost förflyttades vi oss in i rummet där presentationerna skulle hållas. Tre aktuella författare fanns på plats och pratade om sina böcker. Men innan de tog plats på scen fick vi en presentation av några aktuella böcker vars författare inte fanns på plats men väl numera finns som ljudbok på Storytel. Vi fick höra ett stycke ur Kampen mot superbitcharna av A. Audhild Solberg och ur Jack av Christina Lindström. Jag är mycket sugen på att läsa Jack och jag tyckte mycket om Christinas debut Hälsningar från havets botten. Efter lyssningen berättade Jenny som är pr-ansvarig om nya böcker i kodknäckarserien samt en rad andra böcker som kommer i vår. Sen var det dags för första författaren att prata om sin nya bok och det var Alisa Brandell. Här har vi en tjej med många järn i elden och som började baka och laga mat som först i sin familj. Efter en bakbok för vuxna är hon nu aktuell med en bakbok för barn. I boken finns en indikator på svårighetsgrad för bakverken och det är lager av tårtbottnar, väldigt fyndigt.
Näste författare på tur var Daniel Edfeldt. Han är aktuell med bok två i serien Hjälparbyrån, den heter Fallet med sjömonstrets förbannelse. Daniel berättade att det inte alltid behöver vara en klädskåp som tar dig till ett magiskt land. Det kan likväl vara en husvagn som är den passagen till en annan värld, precis som i hans böcker. Vi får följa tvillingarna Nova och Simon som löser olika fall genom sin hjälpbyrå.

Efter Daniel var det dags för morgonens sista författare, Pia Hagmar. Hon är en otroligt produktiv författare med 65 titlar hos B. Wahlströms så här långt. Hon hade med sig den allra första bok som hon skickade in till förlaget och visade oss. Det var en perfekt utklippt bok i den storlek som var modern då, hon hade gjort en egen framsida och hade lika många ord på varje sida som det skulle vara. Kort och gott en helt färdig bok trodde hon. Så blev det inte utan boken fick både en annan framsida och fick arbetas om (på betydligt större pappersark under redigeringen). Pia är känd som en författare som skriver många hästböcker men hon har även gett ut andra typer av böcker. Under frukosten pratade hon om återutgivningen av hennes böcker om Fakirflickan samt om senaste delen i en av hästserierna om Saga och Max. 
Frukosten avslutades med att Jenny berättade om böcker som kommer i sommar samt några av höstens böcker. Det gick som ett sus genom lokalen när vi fick veta att sista boken Kraften i Siri Petersens serie Korpringarna kommer tidigare än beräknat, redan i april. För den som inte får nog av trilogier kommer nu Ceremoniböckerna. En bok som jag verkligen vill läsa är Ruta Sepetys bok Tårar i havet. Den handlar om en stor båtförlisning som skedde under Andra världskriget men som har hamnat i skymundan i historien. En annan nyhet är att förlaget lanseras Moderna klassiker. Det är böcker från förr men inte bara äldre som i gamla böcker utan sådana titlar som förlaget tycker är klassiker även från modern tid och som förtjänar att få fler läsare. Först ut i denna serie blir Ett hål om dagen av Louis Sachar.
När vi gick hem fick vi välja en bok, fick en provmånad hos Storytel samt supergott godis som Alisa hade gjort samt en tygkasse. Det var en väldigt trevlig frukost och efteråt fick jag en privat rundvisning i förlagets nya lokaler. För den som missat så har Massolit Förlag (där B. Wahlströms ingår) blivit uppköpta av Storytel och de har nu flyttat från sina respektive gamla lokaler till ett nytt ställe. Mycket trevligt att få gå runt och se var de olika personerna sitter, de som arbetar med de fysiska respektive de digitala böckerna. Tack så mycket för att jag fick komma på frukosten!

söndag, mars 27

Johannas topp 5: vecka 12

Många av er ligger säker helt utslagna i en soffa just nu och beklagar att ni ätit så mycket godis så här i påsktider. Förhoppningsvis är ni lite påsklediga och kanske har ni läst en bok eller två redan. Påskhelgen är inte slut än men det är söndag och därmed är det dags för min topplista. Det blandas högt och lågt den här veckan. Jag tipsar om författarsamtal, krönika, humorserie och så lite smink. Ha en fortsatt fin helg och håll till godo med tipsen nedan.


  • Varje vecka får jag en spellista på Spotify uppdaterad med tips på låtar som de tror att jag skulle gilla baserat på vad jag lyssnar på i övrigt där. Ibland hittar de verkligen guldkorn och jag blev så glad när jag fick höra den här låten. Den är pampig, vacker och riktigt riktigt bra. Jag kommer garanterat att lyssna mer på Katéa.
  • Förra helgen ägde Umeå Internationella Litteraturfestival (Littfest) rum och det fanns en hel del spännande att lyssna på. Mycket glädjande upptäckte jag att det går att se och lyssna på många av författarsamtalen så här i efterhand på nätet. Det är fredagen och lördagens program på de två största scenerna som har filmats och lagts på YouTube. Jag läste Johanna Palmströms fina text om just Littfest och några av samtalen och blev så besviken att jag missat detta. Därför blev glädjen extra stor när just dessa samtal som hon skrev om var med bland de filmade samtalen som nu finns på webben. Här kan du titta på samtalen, länk- fredag 1, länk- fredag 2, länk- lördag 1 och länk- lördag 2. Tusen tack för denna generösa delning Littfest!
  • Äntligen är humorserien Full Patte tillbaka. Det är systrarna Kronlöf som gör drygt 10 min långa avsnitt som släpps på SVT Play på onsdagar. Jag är ett stort fan av både Bianca och Tiffany och blev så glad när de meddelades att det blir en andra säsong. Serien är samhällskritisk, pk (politiskt korrekt), musikalisk men framför allt väldigt rolig. Ett stort plus är att du numera kan se även säsong 1 så om du missat går det snabbt att titta ikapp.
  • Som jag skrev förra veckan så lägger favoritbandet Kent ner i slutet av året. Jonas Gardell skrev en så bra krönika i Expressen i veckan på ämnet att lägga ner i tid och när en är på topp. Något som många tv-serier exempelvis verkar ha väldigt svårt för. Jag har sett många av mina favoriter vattnas ut och mjölkas för många säsonger än vad som blev bra och var värdigt. Så även om jag sörjer att Kent ska lägga ner så håller jag med om att det hela är väldigt värdigt och fint.
  • Smink kan te sig som en ytlig sak för vissa. För andra ligger det ett väldigt stort allvar bakom intresset. För mig handlar det om att experimentera, att framhäva vissa drag och täcka över annat och om att få självförtroende. Att hitta smink som funkar för min hudfärg och färgton är dock ett problem här i Sverige (mycket lättare utomlands) och har varit länge länge. Det är främst smink för vita som premieras och det skylls felaktigt på att det inte finns någon efterfrågan/marknad för smink till rasifierade. Nu verkar vi dock ta små små steg mot en förbättring på området och det är jag så tacksam och glad över. Jag vill tipsa om den fina intervjun som var med Lovette Jallow och Antoinette Guede (grundarna till Black Vogue) i Åhléns kundmagasin nu för någon vecka sedan samt läsa artikeln med samma personer som ELLE publicerade. Den handlar om att just Åhléns ska börja att sälja ett sminkmärke för just mörkhyade som heter Maréna Beauté. dessvärre endast på nätet men förhoppningsvis kommer det nå butikerna också inom kort. Dessutom kan jag meddela att en fågel har viskat i mitt öra och att Rabén & Sjögren kommer att ge ut en skönhetsbok för oss svarta kvinnor i höst (jubel och fanfarer)! Här kan ni se när Lovette och Antoinette intervjuades i Nyhetsmorgon i höstas.

lördag, mars 26

Bookhaul- Bokrean 2016


Här sitter jag och gapar med en bok i handen. Jag tänkte damma av inslaget här på bloggen där jag vloggar lite som variation till att bara skriva. I videon pratar jag om de böcker jag köpte på bokrean i år. Ni får ha lite överseende med pladdret, det var två år sedan jag vloggade senast. Det var dock skoj att spela in så jag kanske gör det snart igen. Om det är något speciellt ni skulle vilja att jag pratade om kan ni väl lämna en kommentar här :-)

De böcker jag pratar om är:
Belzhar och Hustrun av Meg Wolitzer
Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg
Ramona av Marta Söderberg
Världens viktigaste kyss av David Levithan
Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar av Jan Gradvall

torsdag, mars 24

Fler tips på poddar

Nu när påsken och påskhelgen är här passar jag på att tipsa om tre podcast jag hittat senaste veckan. Många kommer sitta i bilköer eller på tåg på väg till påskfirande och då passar det jättebra att lyssna på en podd om en inte vill eller orkar läsa en bok. Jag tipsar idag om en romantisk podd, en litterär podd och en politisk podd.

Jag blev så glad när jag såg att det hade kommit en romancepodd på svenska. Den heter kort och gott Romancepodden. Där första avsnittet utgår från en bok och tanken är att de kommer att varva en bok och ett tema i kommande avsnitt. De flesta av de fem som gör podden verkar gilla historisk romance, vilket jag inte gör men ändå tyckte var intressant att lyssna på. Första avsnittet lyssnade jag på under en långpromenad och jag är glad att podden görs för romance brukar sällan lyftas i de litterära poddar jag lyssnar på i övrigt. Ser fram emot att fler avsnitt släpps så att jag får bättre koll på vilka det är som medverkar i podden. De är fem stycken och det är bara Julia Skotts röst jag känner igen sen tidigare och därför hade jag svårt att hålla isär vem som är vem när jag lyssnade. Dessutom hoppas jag att de också kommer att prata om contemporary romance som jag läser mest och helst. 

Mats Almegård är programledare för Release me på Kulturhuset Stadsteatern och jag tycker att han är suverän i den rollen. Konstigt nog har jag missat att han också har en podcast, den heter Text +1. Det är en litteraturpodd som utgår ifrån att han samtalar med en aktuell författare. +1 står för att författarna också har tagit med sig en sak/tema etc som de vill prata mer om. Jag har hitintills lyssnat på avsnittet med David Norlin och tyckte att det var intressant att höra ett djupare samtal än de hann med på Release me. Det enda jag tyckte var ett minus är att det är timlånga avsnitt och jag har insett att jag tycker bäst om poddar som är 45 min.

Jag är en flitig lyssnare på program och poddar hos Sveriges Radio och förra veckan lanserades EU-podden. Den behandlar EU, aktuella frågor och ger oss analyser av vad som händer inom den Europeiska Unionen. Det kom precis som USA valpodden väldigt lägligt och det är så intressant och lärorikt att på djupet få amerikanska valet och EUs läge analyserat på sisådär 45 min. Förutom kulturella poddar gillar jag att lyssna på politiska och samhällspoddar. Dessa två podcast hjälper mig att hålla igång min politiska koll och just att de görs av public service är ett plus för då är de inte partiska utan vrider och vänder på olika synsätt. 

Passar även på att tipsa om DokuPodd som var en podd- och dokumentärfest som hölls på Fotografiska förra helgen. Det var livesändningar med diskussion om poddar och dokumentärer i Sveriges Radio. Nu går det att lyssna på alla samtal via webben.

onsdag, mars 23

Nya jurygrupper/urvalsgrupp till Augustpriset och Barnbokskatalogen

Det har utsetts nya jurygrupper för Augustpriset och en ny urvalsgrupp till Barnbokskatalogen. Så här ser de nya sammansättningarna ut:
Jury för Årets svenska skönlitterära bok 2016
Kaj Schueler
, ordförande – kulturjournalist och kritiker. Från 2001 till 2012 först verksam som litteraturredaktör och sedan kulturchef i Svenska Dagbladet
Anna Gillinger – bokhandlare
Björn Kohlström – gymnasielärare och frilansskribent
Martina Lowden – författare, kritiker och redaktör för tidskriften Ponton
Maarja Talgre – författare, kulturjournalist med ett mångårigt förflutet vid Sveriges Radios kulturredaktion

Jury för Årets svenska barn- och ungdomsbok 2016
Åsa Warnqvist, ordförande – fil.dr. i litteraturvetenskap och barnlitteraturforskare vid Svenska barnboksinstitutet
Ulf Boëthius – professor emeritus i barn- och ungdomslitteratur
Jonna Fries – författare och litteraturkritiker
Björn Sundmark –professor i engelska vid Malmö högskola och redaktör för Bookbird - A Journal of International Children's Literature
Magnus Utvik – författare och bokrecensent i Gomorron Sverige, SVT

Jury för Årets svenska faktabok 2016
Billy Ehn, ordförande – professor emeritus i etnologi vid Umeå universitet
Yukiko Duke – kulturjournalist, översättare och författare
Inga Lundén – mentor och rådgivare i internationella biblioteksfrågor, tidigare Stockholms stadsbibliotekarie och tf kulturdirektör
Lars Strannegård – professor med inriktning på organisation och ledarskap samt rektor för Handelshögskolan i Stockholm
Emi-Simone Zawall – adjunkt på förlagsutbildningen vid Stockholms universitet och översättare

Urvalsgruppen till Barnbokskatalogen 2016
Annika Edlund
, bibliotekarie Umeå- För de minsta/Bilderböcker                               
Niklas Elzén, bibliotekarie i Hallunda- Fakta alla åldrar
Anna- Klara Ehn Ericson, bibliotekarie i Uppsala- Böcker på andra språk än svenska
Paula Högström, barn-, och ungdomsbibliotekarie i Växjö- Ungdom/Crossover
Per Israelsson, doktorand, Stockholms universitet- Börja läsa/6-9 år/serier
Amanda Stenberg, bibliotekarie i Stockholm- Böcker 9-12 år

De sex experterna ska läsa det mesta ur årets utgivning och sedan noga välja ut ett antal titlar. Katalogen tipsar om böcker för alla åldrar, från de minsta till ungdomar och unga vuxna. Serier, bilderböcker, faktaböcker och böcker på exempelvis minoritetsspråk finns med. Barnbokskatalogen släpps i år lagom till läslovet i vecka 44.

Ungdomsbokens vara eller icke vara

Lotta Olsson skrev i Dagens Nyheter den 16 mars om att det är dags att skrota ungdomsboken. Det är ändå inga ungdomar som läser ungdomsböcker skriver hon. Unga idag läser tydligen böcker för vuxna, det ges ut färre ungdomsböcker jämfört med böcker för yngre barn och de som uppskattar ungdomsböcker är sådana som jag (läs 30åring). Lotta påvisar statistik över hur många böcker som ges ut och hur de säljs men efterlyser en kartläggning på vad unga faktiskt läser. Hon beskriver att hon frågar unga i sin närhet och sådana kommentarer göra mig alltid mycket skeptisk. Anledningen till detta är att det vanligaste är att folk inom media-/kultursektorn är vita medelklasspersoner som umgås med personer som sig själva, därför blir det sällan representativt när de göra sådan här gallupundersökningar bland folk i sin närhet. Nåväl, en undersökning av vad unga faktiskt läser kanske kan vara bra och användbart. Jag tänker att ett bra tips till att få reda på vad ungdomar faktiskt läser kan vara att prata med bibliotekarier speciellt de som jobbar på ungdomsbibliotek. De har närhet till läsande ungdomarna på ett helt annat sätt än förläggare, bokhandlar eller föräldrar har. För viss kan föräldrar köpa böcker till sina barn men jag tänker att de ungdomar som själva går och lånar böcker ger en bra fingervisning om vad ungdomar som läser tycker och tänker. 

Lotta föreslår även att ungdomsböcker ska brytas loss från barnsegmentet och lyftas in som ung vuxen i vuxensegmentet. Detta är något som Ada Wester på Gilla böcker/Lilla Piratförlaget i sitt svar till Lotta på Svensk Bokhandels webb motsätter sig. Hon menar på att detta kommer att göra att ungdomsböckerna försvinner ännu mer i mängden än de redan gör. Det kommer minska recensionerna och tappa utmärkelser etc. Jag håller med Ada, det är inte en vettig väg att gå. Däremot får gärna ungdomsböckerna separeras från barnböckerna bättre och det ska bli väldigt intressant att se vad exempelvis Augustprisets framtid innehåller nu när Förläggarföreningen äntligen öppnat upp för diskussion om de olika kategorierna.

Ada gav även en förklaring till minskandet av ungdomsböcker och det är att vi har kommit förbi boomen som kom med Hungerspelen, Cirkeln och Divergent. Då var det fler vuxna som hittade till ungdomsböckerna och det blev relevant att prata om crossover. En effekt av att detta högtryck har gått ner har resulterat i att färre böcker för unga vuxna ges ut, till mitt förtret. Det gavs förra året ut 249 ungdomsböcker i jämförelse med 685 bilderböcker, 341 faktaböcker, 358 kapitelböcker och 310 mellanåldersböcker. Det säljs fler barnböcker än på länge och i detta segment är det ungdomsböckerna som säljs minst/gått ner i försäljning. Som sagt inte så konstigt när boomen har gått ner och det ges ut färre böcker för de åldrarna.

Om Lotta hade skrivit den här krönikan för 15 år sedan, när jag var tonåring så hade jag kanske hållit med henne. Då läste jag och mina jämnåriga vuxenböcker fast vi var ungdomar. Men förklaringen till detta var att vi liksom hade läst oss ur utbudet av ungdomsböcker. Idag upplever jag att det finns betydligt fler titlar att välja mellan, de håller en mycket hög kvalitet och det finns en närhet även till den engelska utgivningen på ett sätt som det inte gjorde när jag var ungdom. Och då kommer jag att tänka på en annan aspekt som varken Lotta eller Ada lyfter och det är själva begreppet ungdomsbok. Att statusen för ungdomsboken är låg är väl ingen hemlighet eller något vi behöver debattera. Jämfört med böcker för vuxna förlorar ungdomsboken i alla lägen, i synnerhet när det gäller utrymme för recensioner och liknande. Vad anser unga om benämningen ungdomsbok? Är det en etikett som är viktig endast för oss vuxna och speciellt de vuxna som arbetar med att kategorisera böcker (bibliotek och bokhandel)? Är det fler unga som kommer att intressera sig för en bok om den benämns som YA eller ung vuxen än som ungdomsbok? För i grund och botten handlar detta om att unga idag läser mindre, punkt. Det är ett problem och något vi behöver jobba med. Spelar det någon roll vilka böcker de unga kommer att intressera sig för när vi arbetar läsfrämjande?

En anledning till att jag tycker att ungdomsböcker är viktiga att läsa när en själv är ungdom är att böckerna kan visa dig att det finns fler som du, som känner så som du känner, som har liknande erfarenheter som du och att det inte är en vuxen som ser tillbaka och förnuftigt säger att allt kommer att ordna sig. I en ungdomsbok kan du spegla dig och det är viktigt när identiteten fastslås mer. Därför är det viktigt att ungdomsböcker har en bred representation både vad gäller huvudkaraktärers utseende, ursprung, vardag och ambitioner för att nämna några exempel. Det finns idag ungdomsböcker som riktar sig till en äldre del av barnsegmentet så det är inte stopp efter högstadiet i böckers handlingar. Ungdomarna behöver inte ha så bråttom att växa upp och göra allt som vuxna gör. De kan gott och väl försjunka i en ungdomsbok och vara ungdom för en stund. Det som jag och mina jämnåriga hade svårt för när vi var unga, vi ville till varje pris bli vuxna så snabbt som möjligt. 

Jag själv nämner ytterst sällan att det är en ungdomsbok när jag boktipsar till vänner och kollegor. Detta för att det är många som rynkar på näsan och kommenterar att jaha det är en bok för ungdomar och jag kontrar med att det är en bra bok och dess kategorisering inte bör skrämma bort någon. Men här i bloggen benämner jag ofta om det är en ungdomsbok eller inte och det är för att det ska komma med i trafikloggar och på sökmotorer, för att visa att titta här det här är en bra bok och visst den klassificeras som ungdomsbok. Jag gör det för att dra mitt strå till stacken att försöka få en jämvikt i vilka böcker som lyfts upp i det offentliga rummet. Och jag tänker mig att min publik som jag talar till är vuxna och för dem är det viktigt att veta vilken typ av bok det är.

Med detta långa inlägg vill jag alltså säga att jag inte håller med Lotta, det är inte dags att lägga ner ungdomsboken. Jag tycker att Ada kommer med vettiga motargument. För egen del så tycker jag att ungdomsboken är viktigare än någonsin men att vi även bör prata med ungdomarna som är målgruppen direkt och inte över deras huvuden. Vi bör även titta på själva problemet med att unga läser mindre. Och till sist önskar jag som vanligt att ungdomsboken får den status den förtjänar och separeras från barnböckerna, står för sig själv och hyllas för sin förträfflighet utan att klumpas ihop med vuxenböckerna.

tisdag, mars 22

Få barn på egen hand

I väntan på att mitt bibliotek ska få in Josefin Oleviks bok Den befriade familjen som jag verkligen vill läsa, som handlar om att skaffa eller kanske få barn på egen hand, har jag tittat på inslaget när Josefin gästade Nyhetsmorgon.


Jag har även lyssnat på två radiodokumentärer från Sveriges Radio på temat att skaffa barn på egen hand. Den ena dokumentären heter Beslutet- om vägen till barn på egen hand. Där får vi följa Kiki som bestämmer sig för att skaffa barn på egen hand genom att insemineras i Danmark.

Den andra dokumentären heter Jakten på donatorn. Den handlar om Maria som nu när hennes dotter är född blivit nyfiken på den anonyma spermadonatorn som möjliggjorde att hon fick ett barn. 

Sen läste jag en en krönika av Sara Abdollahi i Borås Tidning om att som kvinna inte vilja ha barn. Det är fortfarande väldigt provocerande att inte vilja ha barn som kvinna idag, 2016. Och det var intressant att läsa krönikan i relation till dessa kvinnor i dokumentärerna som så gärna vill ha barn, så mycket att de skaffar dem utan en partner. Du kan läsa krönikan här, länk. Jag fortsätter att vänta på Josefins bok så länge.

söndag, mars 20

Johannas topp 5: vecka 11

I veckan meddelade ett av mina absoluta favoritband att de lägger ner, det har varit en hel del litteraturevenemang för min del och jag har läst en del. Jag blev otroligt glad när Anna på bloggen Sagan om sagorna bloggade om mina söndagstips och hur mycket hon gillar dem. Tack snälla Anna och ni andra som läser min blogg, jag blir så himla glad! Nu är veckan slut och det är dags för min lilla topplista:


  • Kent meddelade att det här blir deras sista år som band, i maj släpps sista skivan (Då som nu som alltid) och i höst ger de sig ut på sin sista turné. Videon som släpptes med nyheten är så snyggt gjord och innehåller en massa referenser från tidigare videos. Jag har tittat på den, lyssnat på nya singeln Egoist och de gamla skivorna under hela veckan och det har varit en vecka full av nostalgi. För er som vill grotta ner er ännu mer i Kent kan jag varmt rekommendera dokumentärerna Så nära får ingen gå som finns på SVTplay och 500 mil i snön som finns på Sveriges Radio.
  • Allas vår favoritförfattare Kristina Sandberg har börjat att recensera böcker i Svenska Dagbladet. Hon har nu recenserat sin första bok där och det är Meg Wolitzers bok Hustrun. Den har även Johanna Lindbäck skrivit om på Bokhora och jag vill verkligen läsa den nu i vår. Vi fick även veta att Meg kommer till Bokmässan i höst. Det är en anledning så god som någon att åka dit även i år. Jag passar även på att tipsa igen om när Meg wolitzer gästade podden Speaking of Stories.
  • I P1 Debatt avhandlas en hel del ämnen. Jag fastnade för avsnittet som handlade om den kvinnliga kroppen och rätten till sin egen kropp. Med en stor panel (vilket blev lite för många och gjorde det lite för snuttifierat) avhandlades ämnen som mens, skönhetsnormer och skönhetsoperationer samt transerfarenhet.
  • Programmet Kropp & Själ i P1 handlade i veckan om om fetma/övervikt. Medverkade gjorde bland annat idolen Julia Skott som skrivit den eminenta boken Kroppspanik- fett, lögner och sjukt onödig ångest. Läs boken och lyssna på avsnittet!
  • Att jag tyckte om boken Svart kvinna är ingen hemlighet och jag blev så glad när dess redaktör Fanna Ndow Norrby gästade SVT Forum där hon samtalade med programledare Tara Moshizi. De pratar om boken och om hur det hela började med Instagramkontot.

onsdag, mars 16

Nominerade till Slangbellan 2016

Nu vet vi vilka som är nominerade till Slangbellan i år. Slangbellan är ett debutantpris från Författarförbundet och deras barn- och ungdomslitterära sektion (BULT). Det är tre författare som nomineras och den 5 april vet vi vem som vinner.
De nominerade är
:
  • Elisabeth Östnäs, Kungadottern (Berghs förlag)
    Sagan om Turid: Kungadottern är något så ovanligt som en historisk skildring med inträngande psykologisk blick och ett rafflande äventyr i samma berättelse. Dessutom skriven på ett språk som berikar. Med fantasi och trovärdighet har Elisabeth Östnäs lyft vikingasagan till ett dokument om människans djupaste livsvillkor.
  • Alex Haridi, Huset mittemot (Bonnier Carlsen)
    En skildring av tiden mellan barndom och vuxenblivande där viktiga frågor ställs. Frågor om ansvar och vad som gör livet värt att leva. En nagelbitare med starkt språk och psykologisk träffsäkerhet. Berättelsens driv håller läsaren i ett järngrepp, hela tiden med blicken stadigt fäst på Huset mittemot.
  • Sara Lövestam, Som eld (Lilla Piratförlaget)
    En angelägen klasskildring, en finstämd naturskildring och en stark berättelse om kärlek. Där huvudpersonerna är lika långt ifrån varandra som Romeo och Julia. Berättad på ett språk som känsligt lyckas skildra förälskelsen som om man själv är med om den för första gången!
 Jag som höll tummarna för Alex när det var dags för Augustpriset i höstas blev väldigt glad att han nominerades för det här priset.

Den som vinner får förutom en egen slangbella och ett diplom även 30 000kr. Vi har alla möjlighet att gå på prisutdelningen som hålls den 5 april kl 17.00 Författarnas Hus, Drottninggatan 88B i Stockholm.

tisdag, mars 15

Bokrelease för Vi ses i mörkret

När jag var på bokrelease på Lilla Piratförlaget i fredags var det som om cirkeln slöts. Vi var där för att fira David Wibergs nya bok Vi ses i mörkret. För tre år sedan var jag Sofia Ejhedens, då på bloggen Unga böcker, plus en för kvällen då Davids debut Dagboksanteckningar från ett källarhål hade release. Vi började kvällen på Stadsteatern där vi fick se föreställningen och sedan promenerade vi bort till förlaget för fest. Jag presenterades då för förlagschefen Erik Titusson och skämdes så för Sofia sa så fina ord om min blogg och Erik log och var så vänlig. Efter det har Lilla Piratförlaget blivit inte bara ett av mina favoritförlag men också det förlag jag oftast är på för pressfrukost, bokreleaser och fest. Det var därför extra roligt att gå på den här releasen i fredags för jag blev både nostalgisk hur mycket som har förändrats för mig som bloggare men också för att jag är väldigt peppad på Davids nya bok som har tagit sin lilla tid att bli klar.

På releasen höll Erik ett mycket fint och känslofyllt tal till David och David i sin tur höll ett tal som var mer komiskt/ironiskt. David och skådespelarkollegan Emma Mehonic läste högt ur boken tillsammans. När vi hade ätit och druckit gott ett tag så fick vi se den här roliga filmen där David blir intervjuad av huvudkaraktären Linnea.



Boken Vi ses i mörkret är en fristående fortsättning på Dagboksanteckningar från ett källarhål och nu får vi följa Linnea och hennes långdistansförhållande med pojkvännen Love. Boken har redan fått fin kritik och hyllats av kritiker. Jag ser fram emot att läsa den i vår. Tack snälla Lilla Piratförlaget för att jag fick komma.

måndag, mars 14

Bokfrukost hos Rabén & Sjögren mars 2016

Förra veckan var jag på  för min del säsongens första bokfrukost. Det var Rabén & Sjögren som bjöd på frukost och presentation av aktuella författare för barn och ungdomar. Jag var extra glad över att två av deras författare som ger ut varsin bok för unga vuxna nu i vår medverkade, mer om det nedan. Som vanligt deltog sex författare och glädjande var fyra av dessa debutanter. Det är alltid roligt när det kommer böcker av debutanter så att floran av författare ständigt uppdateras och får injektioner av nya författarskap att upptäcka. Samtidigt som vi mumsade på macka och te/kaffe inledde förlagschefen Ann Sköld genom att berätta om projektet som innebär att 30 000 böcker delas ut på asylboenden och till barn på flykt. Det är två böcker som översatts till arabiska och det är Sunnanäng (Astrid Lindgren) och God natt, Alfons Åberg (Gunilla Sundström). Projektet är ett samarbete mellan förlaget, rättighetsbolaget Saltkråkan, Rädda Barnen och Migrationsverket. Ett mycket bra och hedersamt projekt måste jag säga, hoppas att fler förlag gör något liknande.

Efter detta inleddes författarpresentationerna och först ut var Marit Törnqvist, aktuell med bilderboken Fabians fest. Författaren var dagen till ära klädd i en klänning som figurerar flitigt i boken. Det är en färgsprakande och fantasifylld bok om Fabian, hans mamma och en fest som vi inte riktigt vet är på riktigt eller endast finns i fantasin. Boken har även getts ut i Holland.

Sedan var det dags för morgonens första debutant och det var Valentina Villarreal Thibblin. Hon är aktuell med faktaboken Alla mina sinnen om funkar för barn från 5 år och uppåt. Hon samtalade med förläggaren Sofia Hahr som berättade att Valentinas manus var det första hon läste när hon började på förlaget 2011. De har med andra ord jobbat på den här boken ett tag. Valentina arbetar som svensklärare och de smakprov vi visades ur boken lovade en hel del underfundiga formuleringar tillsammans med all fakta om våra sinnen (alla sex sinnen).

Linn Gottfridsson var näst på tur och även hon är debutant. Hon är aktuell med boken En Myras liv som Emma AdBåge har illustrerat. Linn är till vardags manusförfattare och ville testa att skriva något på egen hand, som manusförfattare arbetar du tydligen ofta i team och är flera som skriver på samma manus. En annan inspirationskälla var hennes son som när han var sex år inte längre ville läsa bilderböcker och då var hon på jakt efter enklare kapitelböcker. Nu har hon skrivit en egen bok och dragit sitt strå till stacken gällande det utbudet.

Även Peter Arrhenius är manusförfattare när han inte skriver böcker, däremot är han inte debutant utan aktuell med sin 15e bok och den heter I kungens spår. Det är en tidsresebok som jag blev riktigt sugen på att läsa. Vi får följa Fanny i nutid som genom sällskapet VAO, Vän av ordning åker tillbaka i historien och ser till att saker och ting blir som de blir. I den hör boken som är den första i en kommande serie, åker hon tillbaka till 1500 talet och en bit av historien som har med Gustav Vasa att göra.

Så kom vi till morgonens första författare för unga vuxna, tillika tredje debutanten, Petra Backström. Hennes debutbok heter M varken mer eller mindre och det är en av de böcker jag är mest pepp och sugen på att läsa i vår. Petra arbetar som copywriter och likt manusförfattarna ville hon dels skriva själv men också längre (en copywriter skriver vanligtvis korta och slagkraftiga säljtexter inom marknadsföring, förenklat uttryckt). Det här är Petras första bok hon skickat in till förlag och den har redan mottagits fint av kritikerna.

Sist ut denna morgon var fjärde debutanten och den andra författaren som skriver för unga vuxna, Christine Lundgren. Boken hon är aktuell med heter Jag lever, tror jag. Den handlar om att Kims bästa vän Moa tar livet av sig. Christine berättar att den vanligaste frågan hon får är om det är självupplevt och det är det inte. Frågan är varför den här frågan ställs när någon skriver om självmord och/eller självskadebeteende. Även den här boken är jag mycket sugen på att läsa och jag får lite vibbar av Antiloper av Ester Roxberg, som jag verkligen älskade.

När jag klev ut från frukosten sken solen och uppfylld av läslust kände jag mig lite mer redo att möta våren. Tack för att jag fick komma på frukosten Rabén & Sjögren!

söndag, mars 13

Liv efter liv: vecka 4 och målgång

Vi har nått vår fjärde och sista anhalt av boken Liv efter liv av Kate Atkinson och vårt cirklande går i mål. Först, jag är så stolt över mig själv att jag har tagit mig igenom en tegelsten, det hör verkligen inte till vanligheten. Och sen, tack till er som varit med och cirklat (What You Readin? och Det växer). Det blev så mycket roligare när jag hade någon att cirkla med och höra vad ni tyckte om läsningen.

Den här liksom förra veckan var seg för mig, jag hade svårt att få upp motivationen att läsa när det hela uppehöll sig så mycket vid Andra världskriget men är så glad att det lossnade och att den tog sig mot slutet. Detta är sannerligen ett epos och historien är något alldeles extra med alla vändningar den tar, alla personer att bekanta sig med och så det där ödesdigra beslutet som Ursula ska fatta/fattar/genomför. Vi får lära känna inte bara henne men även hennes brokiga familj och de personer hon träffar genom historien, vissa av dem kommer igen och igen i mer eller mindre stora roller. Till skillnad från till exempel Tidsresenärens hustru eller liknande verk så får jag inte riktigt kläm på när hon dör om och om igen så vet jag inte när hon lever om så att säga. Hon dör och det är jag på det klara med men sen undrar jag när hon dör föds hon om då och lever om hela sitt liv från början för att sen ta det åt ett annat håll nästa gång?

Även i slutet av boken så har kriget en mycket stor plats och vi uppehåller oss mycket kring 1940, fram och tillbaka. Ursula jobbar vid ett ministerier, hon räddar folk ur husruiner och står mitt i Londons eldhärjade delar. Men vi får även veta hur det slutar, hur det går för henne och hennes familj. Vid vissa tillfällen vill jag som vid andra veckan att hon bara ska dö och börja om och vissa saker vill jag inte ska ändras vilken känns oundvikligt om hon dör och föds om. Som tur var hämtade boken sig som sagt mot slutet men jag har ändå svårt för varför det uppehålls så mycket vd krigsåren och saknade drivet som fanns i början och jag var inte lika engagerad vecka tre och fyra när det bara var krigsåren som spelades upp om och om igen. Det hade inte gjort mig något om några hundra sidor togs bort men det kanske har att göra med att jag inte var lika intresserad av krigsåren och de saker och val som skedde då. Mot slutet fick familjen ett annat fokus och jag jag tror mig ha skrivit det förut men pappa och brodern Teddy var mina favoriter. Perfekt timeing för den som vill läsa mer för i dagarna kom den fristående fortsättningen Gud i spillror som handlar om Ursulas bror och min favorit Teddy. Nu när jag vet att jag kan ta mig igenom en tegelsten blir jag minst sagt sugen på att läsa även den boken.

Jag tycker att den här boken lämpar sig väldigt bra att bokcirkla kring och jag är imponerad av Kate Atkinson som tar sig ann den här berättelsen och ändå låter den ta den fysiska plats den tar med sina 500 sidor. Det är lite som med Katarina Sandberg och hennes böcker om Maj. De behöver den platsen och det blir en bra kontrast till alla män som brer ut sig i tjock bok efter tjock bok. Jag är glad att jag läste boken och jag kommer att tänka på Urusla och hennes familj ett bra tag framöver.

Ni som vill läsa våra inlägg igen och kanske från början kan göra det här:
Vecka 1
Vecka 2
Vecka 3
Vad What You Readin? och Det växer tyckte nu vid slutet kan ni läsa här och här.

Nästa bok som jag tänkt cirkla om är Roxanne Gays bok Bad feminist (finns både på svenska och engelska med samma titel). Cirkelstart blir 17 april och fyra söndagar framåt och avslutas med hennes Sverigebesök den 12 maj.

Johannas topp 5: vecka 10

Så går en vecka från vårt liv och kommer aldrig åter. Inte meningen att vara deppig. Den här veckan har solen skinit flera gånger. Det är vår i luften och jag har för första gången på länge läst riktigt mycket, både böcker och artiklar. Det är söndag så här kommer sedvanligt min topplista:

  • Den här veckan har jag återupptäckt en favorit, Birdy. Hennes pianospel och röst är så fantastiska. Jag valde en av hennes tidiga låtar, som var covers på både kända och mindra kända låtar.
  • Förra veckan var jag som sagt och såg Den E Vi Dramaten och då uppträdde Maxida Märak. Så den här veckan vill jag tipsa er som missat tv-serien om henne och hennes syster Mimie som finns på SVTplay och heter Sápmi sisters. Vi får inte bara bekanta oss med dessa två coola systrar utan lär oss också mycket om dem samiska kulturen och traditionen samt om samers situation idag. Du kan se hela serien om fyra avsnitt genom att klicka här, länk.
  • I veckan kom antologin Sverige- en (o)besvarad kärlekshistoria. Den handlar om att vara kvinna som kommit till Sverige som invandrare men att nu vara så mycket mer än det. Jag vill verkligen läsa den och räknar med stor igenkänning trots att jag inte har invandrat utan är född i Sverige men ändå tas för invandrare ofta och vill ses som mer än mitt ursprung. Glädjande publicerade Dagens Nyheter ett utdrag ur boken i helgen. Texten är skriven av Elnaz Baghlanian (tillträdande litterär chef på Bokförlaget Atlas) och heter Åtta sorters kakor.


  • Jag och en kompis började att prata om spoken word och hur mycket vi gillar det. Efter att ha skickat länkar till ett gäng poeter som vi gillar upptäckte jag en tjej som heter Sara Kay. Jag lyssnade på ett gäng av hennes dikter men fastnade mest för hennes TEDtalk som heter If I should have a daughter... Hon framför en av sina dikter men pratar också om spoken word, vad det har inneburit i hennes liv och om feminism.
  • Svenska Dagbladet hade en så himla fin och bra intervju med Jessica Schiefauer för lite sen. Där pratar hon om sitt skrivande, om senaste boken När hundarna kommer och om filmatiseringen av sin andra bok Pojkarna. Jag har ju inte läst Pojkarna ännu (!!!) och är så glad för min ena bokcirkel ska läsa den och sen gå och se filmatiseringen ihop.

fredag, mars 11

Tips på nya radioprogram/poddar

Som bekant lyssnar jag mycket både på radio och poddar och är alltid på jakt efter nya program att lyssna på. Därför var det glädjande när jag fick tips/information om dessa tre program/podder som snart finns att lyssna på.
Bilden är lånad från sverigesradio.se Fotograf:Kenny Bengtsson                      Bilden är lånad från bokhora.se Illustration av Emma AdBåge
  1. På lördag har ett nytt litteraturprogram premiär i P4. Det heter Läs och lev och görs av UR med Tara Moshizi och Karin Andersson som programledare. Första programmet heter Läsare är vi allihopa och du kan lyssna kl:11.03. Då gästas programmet av poetry slam-mästaren Sabrina Ibenjellal och Ulf Stenberg, verksam inom Teater Fryshuset. Det blir åtta avsnitt totalt och kommer att fokusera på personliga läsresor, det här att knäcka läskoden och läs- och skrivsvårigheter. Det kan bli hur intressant som helst.  

  2. Ylva Mårtens gör tre program i P1 om tre tongivande kvinnor:
    Ellen Key och barndomen – uppfostran, skolgång och idéer (25 mars kl. 17.00)
    Alice Miller och barnperspektivet – minnen, vittnen och inspiration (5 maj kl. 17)
    Lorraine Monroe och skolan – passion , krav och disciplin (6 juni kl.17)
    Ylva Mårtens brinner personligen för barn- och skolfrågor och dessa tre kvinnor går alla att se som pionjärer inom dessa fält.

  3. Jag har ända sedan Allt vi säger är sant gick i graven i juni förra året har jag saknat en podcast om ungdomsböcker. Så gissa och jag gjorde ett litet glädjeskutt när nyheten släpptes att Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo ska starta en podd om just ungdomsböcker. Just nu håller de på och letar efter finansiärer. Podcasten kommer att heta Bladen brinner och jag längtar så tills den kommer att finnas redo att lyssna på. Både Johanna och Lisa är väldigt bra på att göra podd, Johanna gjorde podcast både med Bokhora och när hon var Läsambassadör och Lisa hade Allt vi säger är sant.

torsdag, mars 10

Bokprovning 2016

Det har återigen blivit dags för Svenska Barnboksinstitutets årliga Bokprovning. Då presenteras trender och analyser för bokåret 2015 gällande barn- och ungdomsboksutgivningen. Följande datum kan du lyssna på bokprovningen (gratis och utan föranmälan):
  • 15 mars: kl. 13–16 och 16 mars: kl. 9–12, Aulan på Svenska barnboksinstitutet (Odenplan)
  • 12 april: Fanfaren Kultur Farsta
  • 13 april: Uppsala, Stadsbibliotek Uppsala, Kerstin Ekmansalen
  • 19 april: Umeå, Väven, Umeå, lokal: Upplev
  • 27 april: Varberg, Lilla teatern på Kulturhuset Komedianten
  • 28 april: Malmö, Biograf Spegeln, Stortorget Malmö

Exempel på hur programmet kommer att se ut. (Det har endast släppts för tillfällena på själva institutet 15 och 16 mars än så länge).
13.00 Lillemor Torstensson, Sbi, hälsar välkommen
13.10 Barn- och ungdomsböcker utgivna 2015 – statistik, trender och tendenser. Sofia Gydemo, Sbi
13.45 Vatten överallt. Lillemor Torstensson, Sbi
14.05 Alla lika, alla olika? Blottlagda klyftor. Karin Mossed, Sbi
14.15 Paus. Möjlighet att se utställningen av 2015 års barn- och ungdomsböcker i biblioteket, 1 tr upp
14.45 No more Mr. Nice Guy - elakheten rättfärdigad? Åsa Warnqvist, Sbi
15.10 Runt och fyrkantigt - dystopins inramning. Kajsa Bäckius, Sbi 
15.20 En studie i våld - tematiska och berättartekniska nedslag i årets ungdomsromaner. Maria Nilson, forskare, Linnéuniversitetet

Och för dig som inte har möjlighet att lyssna live och på plats så filmar UR Samtiden tillfället i Farsta och det visas sedan i Kunskapskanalen ca fem veckor inspelningstillfället.

Under hastagen #bokprovning kan du följa med i sociala medier.

Kväll om bokbloggande på Knivsta bibliotek

I början av februari åkte jag med tåget till Knivsta och deras bibliotek för att prata om att blogga och framför allt bokblogga. Jag räknade med att det skulle vara min syster (som jag dragit med som stödpublik), bibliotekarien och den tonåring som önskat temakvällen. Till min stora glädje var det en hel del andra personer som kom och lyssnade, de var hela 15st. Det var allt ifrån tonåringar till pensionärer i publiken. Under kvällen pratade jag, Amanda som driver Bokpandan samt den tjej som har Bokmolnet.

Jag började med att prata om hur jag började blogga och varför det blev Sincerely Johanna. Sedan visade jag exempel på olika typer av bloggar och olika konstellationer av bloggare, de som bloggar själva och de som är en duo eller ett kollektiv. Publiken fick även se olika typer av layout på både bloggar och inlägg för att bli inspirerade och se att det inte bara finns ett sätt att blogga på. De fick även tips på hur de kan locka till sig nya läsare. Jag pratade också om vad som är roligast kontra svårast med att blogga.

Amanda pratade om sin blogg och om unga bloggare. Vad är det som driver dem, vad skiljer dem från andra åldersgrupper och varför startade hon sin blogg. Bokmolnet är en anonym boktipsarblogg som fokuserar mycket på korta och inspirerande inlägg om böckerna där omslaget får ta en stor plats.

Publiken ställde så många bra, intressanta och smarta frågor och jag hade en helt fantastisk kväll. Det var så roligt att det kom så många och lyssnade och att de var genuint intresserade. Vi pratade om recensionsexemplar, hur skriver jag om jag inte gillar en bok, hur är det att träffa andra bloggare live.  Jag fick tipsa om ungdomsböcker jag gillar och vi pratade om ungdomsböckers status och kvalitet idag kontra förr. I pausen och efteråt fick jag frågor från publiken som kanske inte ville/vågade ställa dem inför alla och jag kände mig som en liten guru. De två timmar som vi hade till vårt förfogande bara flög fram och jag var helt lycklig och hög på endorfiner på hemresan tillbaka till Stockholm. Än idag så ler jag stort när jag tänker tillbaka på kvällen. Den gav mig så mycket positivt tillbaka och var så rolig att vara en del av evenemanget. Det har varit en kämpig vinter och det här var en positiv upplevelse som jag värdesätter enormt. Extra roligt är att en person som kom fram och tackade efteråt och sa att hen blev inspirerad att själv starta en blogg nu har gjort det. Hur skoj är inte det? Ta fram en bok heter det och ni kan läsa den här, länk.

Om det är någon annan som skulle vilja att jag kommer och pratar om att blogga/bokblogga går det finfint att höra av er på sincerelyjohanna(@)gmail.com och om ni vill har referens kan jag förmedla kontakt till Knivsta bibliotek. 

onsdag, mars 9

Den E Vi

Bilden har jag lånat från dramaten.se Fotograf: Sotarn
Förra veckan var jag och såg Den E ViDramaten för andra gången. Det hela börjar ute i foajén. Dörrarna har inte öppnat än och det är knökfullt med folk. Majoriteten av publiken båda kvällarna var unga personer, med en stor mångfald bland sig och uppenbart teaterovana. Varför drar jag den slutsatsen? Jo för båda gångerna fick många av de unga personerna nästan panik när det ringde in första gången och dörrarna till salongen öppnades. De trodde att det var brandlarmet och gjorde sig beredda på att gå innan någon lugnade dem och sa det inte var brandlarmet (jag själv var en sådan person som förklarade att det kommer att ringa några gånger innan det börjar och det är för att få folk att gå in och sätta sig). En annan sak var att det figurerade godis, snask och läsk som de försökte få med sig in (andra gången jag såg föreställningen lyckades de ta med sig det in i salongen och det prasslades och smaskades hela föreställningen). Båda gångerna när jag stod där i foajén påminde jag mig själv om att det här var jättebra, både jag och Dramaten behöver ha den här typen av publik där. Institutionen behöver få en ny bredd i sin publik och det är fantastiskt att de sätter upp verk som drar till sig en ny målgrupp även om de är teaterovana, brölar och låter istället för att tyst stå och sippa på sitt vin (vilket jag internaliserat är det korrekta sättet att bete sig på genom år av träning till att själv bli van teaterbesökare). Och jag behöver få tillhöra en publik som jag kan spegla mig själv i och inte alltid vara ensam rasifierad i bänkraderna.

Nåväl vidare till själva föreställningen. På scen står det fyra mikrofonstativ och in kommer fyra skådespelare, två kvinnor och två män. De pratar i mikrofonerna och det hela känns nästan lite mer som en konsert än en föreställning till en början. Sedan varierar de sig mellan att prata utan mikrofon och att prata i den. De nämner talet 12.8 procent och de inte är en del av den gruppen (vilket får sin förklaring men jag vill inte spoila så jag förklarar det inte vidare), de pratar om hur det är att växa upp i ett land som är ockuperat, att växa upp och bli vuxen i en ort som sakta men säkert kvävs, att välja en skola inne i stan istället för ute i förorten du bor i. Till en början brölar publiken, vi som är mer teatervana skruvar besvärat på oss men sedan händer något. Skådespelarna håller publiken, gammal som ung, van teaterbesökare likväl som ovan i sin hand. Vi sitter tysta, andäktigt och lyssnar. Vi får höra om hur det är att leva i Sverige idag som ung. Vad det är som förenar och skiljer oss och hur slående det är hur mycket vi har gemensamt och vad vi kan känna igen oss i. Jag sitter med tårar i ögonen hela föreställningen igenom när jag såg den andra gången. Det är så ovanligt, så trösterikt och upplyftande att få se delar av min egen verklighet, historia och berättelse spelas upp på nationalscenen. Signalen om att detta är viktigt och värt att spelas där ringer högt i öronen och jag släpper ner axlarna för en stund. Pjäsen handlar om att lyfta fram historierna bakom rubrikerna på löpsedlarna. Teater Fryshuset vill visa en annan och mer nyanserad bild av olika erfarenheter som ofta rubriceras som problem.

Första gången jag såg föreställningen var Ison & Fille mellanstick, den andra gången nu senast var det Maxida Märak. De kommer in sjunger en låt och sedan går de ut i kulisserna igen. Detta upprepas sedan mellan tre och fyr gånger under den 1,5 timme som föreställningen pågår. Båda dessa musikinslag förvandlar teatern till en konsertarena för en stund. Publiken sjunger med, tar upp sina mobiltelefoner, fotar och filmar. Men det är också slående att båda dessa musikakter kan relateras till det som sägs av skådespelarna. De kommer från samma bakgrunder som några av karaktärerna på scen. Maxida Märak har dessutom skrivit det som ligger till grund för den samiska karaktären. Så fyndigt har dessa två världar, teatern och musiken, flätats samman och kan på sina egna vis men även tillsammans berätta så mycket för oss om hur det är att vara ung och känslan av utanförskap.

Den E Vi är bland det bästa, mest gripande och aktuella jag har sett på en teaterscen på länge. Det är politiskt, tröstande och en sådan käftsmäll allt på samma gång. Det är det jag längtar mest efter och dras mest till, nyskrivet och öppet för möjligheten av riktig mångfald både i det som berättas och vilka det är som står på scen och berättar det. Jag önskar att många skolor har gått och sett detta men även politiker och andra beslutsfattare. De litar på Dramaten som institution tänker jag mig och om de inte tar till sig av det som berättas någon annanstans så kanske det når dem på ett annat plan om det förpackas som teater.

Föreställningen är ett samarbete mellan Teater Fryshuset och Dramaten. Och vissa av uttrycken i pjäsen känner jag igen från föreställningen Förorten brinner som Teater Fryshuset satte upp för några år sedan. Det finns några speldatum kvar i vår både på Dramaten och när pjäsen turnerar i landet. Du som inte redan sett det eller vill se den igen, skynda och boka en biljett. Jag lovar att du inte kommer att ångra det.

tisdag, mars 8

Liv efter liv: vecka 3

Ojoj vad kämpigt det var med läsningen den här (förra veckan). Livet, mitt eget, kom emellan och sedan var det en tung process att ta sig igenom veckans betingning av boken. Därför kommer mina tankar om läsningen några dagar för sent. Det mesta av läsningen kretsade kring andra världskriget och Ursula föds om och om igen och vi får uppleva kriget ur nya vinklar. Jag tycker faktiskt att det hela blir tjatigt och det är nog därför jag hade så svårt att bara ta mig igenom läsningen och fick kämpa i fler dagar än jag brukar.

Under läsningen vandrade tankarna till miniserien Birdsong och boken/filmen Atonement de handlar också om krig (första och andra världskriget) och om hur familjer/älskade splittras, längtar efter varandra och om hur de skulle göra saker annorlunda om de kunde. De är också placerade i krigszoner, i damm/aska och misär som krigen för med sig. I Liv efter liv lyfts även de socioekonomiska aspekterna på hur en klarar av kriget och misären. Vi får följa med till familjehemmet, till London, till Tyskland och nazisternas innersta krets, till skyddsrum och dunkla källare i skydd från bomberna. Ursula är ungmö, har ett förhållande med en gift man, gifter sig med en tysk och utifrån dessa perspektiv får vi uppleva krigsutbrottet och själva kriget. 

Om jag förra veckan störde mig på modern så känns hon mer sympatisk även om hon inte har lika stor del i boken längre. Det är få förutom systern Pamela och den distanserade och kyliga brodern Maurice som vi får veta hur det går för och det saknar jag. En stor del av behållningen innan har varit att vi fått följa stora delar av familjen, deras tjänstefolk och grannar. Trots att det hände saker hela tiden och kriget i sig är ju en stor händelse kände jag att boken gick lite i stå och jag hoppas att det tar sig inför sista delen nu så att det inte bara var två fjärdedelar av boken som var bra och så slutar läsningen med att jag mest sitter och stör mig på Ursula och hennes ständiga återfödande. 

Nåväl det blev kanske inte en lika analytisk och upplyftande avstämning den här veckan så just därför ska det bli spännande att se hur det hela slutar nu. Nu på lördag gå vi i mål med läsningen och det har verkligen varit en upplevelse att läsa och diskutera. Förrförra veckan skrev What You Readin? och Det växer om vad de tyckte om läsningen. Du kan läsa det här och här. Och vad de tyckte om efter tredje veckan kan du läsa här och här.

Nästa vecka läser vi ut boken. Väl mött då!

söndag, mars 6

Johannas topp 5: vecka 9

Den här veckan blir det podcast för hela slanten (förutom musiktipset). Jag lyssnar på en hel del podcast och glädjande har det tillkommit några nya i min spelare förutom nya avsnitt av gamla favoriter. Lyssnar ni mycket på poddar? Har ni någon favorit att tipsa om?
  • Förra söndagen var jag och såg Hozier live på Cirkus i Stockholm och det var en helt fantastiskt bra konsert. Han är lika bra om inte bättre live och under veckan har jag lyssnat mycket på skivan för att återuppleva känslan från konserten. En favorit är Someone New så den bjuder jag på idag.
  • Den nya Läsambassadören (Anne-Marie Körling) släpper inte nya avsnitt lika ofta av podden Läs för livet som hennes föregångare Johanna Lindbäck. Förr kom det ett avsnitt i månaden men nu är det mer sparsmakat tyvärr. I veckan kom så äntligen ett nytt avsnitt och gäst är Jonas Andersson (litteraturvetare), temat är litteratur och identifikation. Lyssna kan du göra här, länk.
  • Det här med naglar är som bekant ett stort intresse för mig. Jag var med i podden Skott från höften härom månaden och pratade om mitt nagellacksnörderi. I veckan lanserade Sveriges Radio P3 ett nytt poddprogram som heter Nagelsalongen. Och där får vi följa Celina Rydén och kunderna på hennes nagelsalong.

  • Just nu pågår primärvalen i USA och i höst väljs en ny president. Jag är väldigt intresserad av amerikansk politik och av valet (vilket kan paja nattsömnen när jag följer de olika valresultaten live). Till min stora glädje har några av Sveriges Radios mest framstående utrikeskorrar och politiska journalister en podd ihop om just presidentvalet. Under hela året fram till valet i november kommer vi veckovis få nya avsnitt av USA-valpodden. Än så länge har det släppts fem avsnitt och du kan lyssna här, länk.
  • Förra veckans avsnitt av gamla godingen Teaterprogrammet hade Shima Niavirani som gäst och jag tyckte verkligen att det var intressant och värt att lyssna på. Hon har en fin karriär bakom sig och en ljus framtid framför sig.

fredag, mars 4

Bokrean 2016- tips

Bokrean är igång sedan mitten av veckan. Jag har ännu inte köpt något vilket jag inte vet om jag ska ta som en bedrift eller med en känsla av oro för allmäntillståndet. Hur som tänkte jag tipsa er om böcker jag inte tycker att ni bör missa. Jag länkar till Bokus och Adlibris då jag inte kan det generella utbudet i de fysiska bokhandeln.
Ungdomsböcker
Djupa Ro av Lisa Bjärbo
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
Ramona av Marta Söderberg
Fulast i världen av Ingrid Olsson
Släppa taget av Katarina von Bredow
Som eld av Sara Lövestam
Önska bort, önska nytt av Ingrid Olsson
Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg
Tyst av Hanna Harrington
Världens viktigaste kyss av David Levithan 
Jag, En av David Levithan 
Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Lex bok av Sara Kadefors
 
Skönlitteratur (vuxen)
Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
En enda natt av Simona Ahrnstedt
Vi var skapta för lycka av Véronique Olmi
Och sen kom Poulette av Barbara Constantine
You had me at hello av Mhairi McFarlane 
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst
Komma fram av Rainbow Rowell 
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona av Anneli Jordahl 
Så länge du är min syster av Peo Bengtsson
Hausfrau av Jill Alexander Essbaum
Vi av David Nicholls
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Vi var alltid beredda av Annika Koldenius
Fakta
1900-talets design av Judith Miller
Nyponbuskar nyponbuskar hela vägen nyponbuskar av Jan Gradvall
Texter av Annika Norlin
När jag inte hade nåt av Ison Glasgow
Not that kind of girl av Lena Dunham
Banbrytande mode av Karina Ericsson Wärn
Bilden av modet av Lotta och Tonie Lewenhaupt
Rasismen i Sverige av red. Lawen Mohtadi och Devrim Mavi
Medan jag var ung av Yvonne Hirdman 
Meningen med hela skiten av Nina Åkestam

Så här ser det ut gällande antalet titlar på bokrean i år samt fördelningen i de olika kategorierna: 
Totalt: 3819
Svensk skönlitteratur: 286
Utländsk skönlitteratur i översättning till svenska: 329
Deckare och thrillers: 332
Barn och ungdomsböcker – skönlitteratur: 718
Barn och ungdomsböcker – facklitteratur: 91
Mat och dryck: 275
(Information hämtad från pressmeddelandet från Förläggarföreningen)