tisdag, april 30

Vi Läser nr 1 2013

Bilden har jag lånat från vilaser.se
Jag ligger lite efter när det gäller mina tidningshögar. I helgen läste jag de senaste två numren av Vi Läser. Här kommer några tankar efter läsningen av nr 1:
  • Sekwa hade en helsidesannons med sina vårtitlar och jag vill läsa dem allihop (förutom deckarna då, eftersom jag inte läser deckare). Ett förlag som alltid har snygga omslag och historier som lockar men sällan blir lästa. Måste bli en ändring på det.
     
  • Det var en intressant artikel och porträtt av författaren Barbro Lindgren. Jag tycker om när ett porträtt får ta tid och bre ut sig över många sidor. Det ger en möjlighet att fördjupa sig och ge en mer mångfacetterad bild och en känsla att komma nära.

  • Krister Henriksson har köpt en liten etta vägg i vägg med sin andra lägenhet och ska inreda denna som sitt personliga bibliotek. Tänk den som kunde göra så! Avundsjuk? Svar ja!

  • Det här med bokcirklar är sannerligen inget nytt. Läste en lång och fin artikel om Tolfvan som är en bokcirkel men anor från Karlskrona. (Om ni klickar på länken så kan ni läsa hela artikeln gratis som pdf, tidningen har själva lagt ut den)

  • Jag bara måste få se verk av Gustav Klimt i verkligheter efter de fina bilder som fanns med i tidningen. Vilken konstnär!

  • Yukiko Duke skrev sin krönika om ungdomsböcker och hur synd det är att de inte har samma status som böcker riktade till vuxna. Hon gav också tips på några hon tycker kan läsas av såväl unga som vuxna, bland annat min favorit Jag, En. Hon tipsade även om Wallflower, Inte vatten värd och Något måste hända nu som jag är sugen på att läsa alla fyra.

  • Ett tips inför en New York-resa är att besöka den litterära baren KGB.

Bok 2 utläst

Samtidigt som min syster och jag var kulturella helgen vi var i Norrköping låg jag på min sida av hotellsängen och läste en massa. Jag läste utländska morgontidningar, de svenska morgontidningar som jag inte brukar och så skönlitterärt. Jag blev äntligen klar med bok två i Hungerspelstrilogin, Catching fire. Det var en helt okej bok men jag håller fast vi det jag sa när bok ett var utläst. Det hade gott och väl räckt med en bok. Jag är less på att allt ska mjölkas ur och göras till serier. Dessutom brukar bok två mest kännas som en kompromiss och mellansträcka till slutet. Jag tycker att det var spännande stundom men inte alls som i bok ett. Dessutom gick det lite väl fort och mycket skulle avhandlas men inget fick ta tid. Nåväl jag kommer läsa sista boken också för jag vill veta hur det går men det får vänta och jag kan inte säga att jag dör av spänning för hur det ska gå. Den som lever får se och det blir med stor sannolikhet först till sommaren. För nu har jag andra böcker som står först på tur.

måndag, april 29

Norrköpings konstmuseum och Arbetets museum

När jag och min syster var i Norrköping så var vi lite kulturella av oss och besökte två av stadens stora museer. Vi var först på Norrköpings konstmuseum och sedan på två utställningar på Arbetets museum. Något som dessa museer likt Eskilstuna konstmuseum briljerar med är det fria inträdet. Hurra för kultur som hålls tillgänglig för medborgarna och där storleken på din plånbok (eller dina föräldrars plånbok) inte sätter stopp för dina kulturella äventyr.
På konstmuseet såg vi allt som fanns i huset för tillfället, vilket var En oskriven historia, Vänskapens värde varar och Ett levande museum. En oskriven historia lyfter fram kvinnliga konstnärer med anknytning till Östergötland. Vilka kvinnor sedan, jag blev helt tagen av bland annat alla vackra porträtt på vackra kvinnor i alla livets åldrar. Följande kvinnor ställs ut:
Märta Alexanderson, Inga Bagge, Sigrid Bensow, Karin Boström, Anna Casparsson, Inga Chambert, Liisa Chaudhuri, Märta Ehrenkrona-Jägerskiöld, Monica Frisendahl, Asta Holmberg, Lolo Holmqvist, Gulli Lindström-Gillqvist, Idun Lovén, Svea Milton, Carin Nilson, Elin Petterson, Brita Rothlin-Zachrisson, Nora von Samson-Himmelstierna, Mary-Ann Tollin-Verde och Asta Ödman
Skynda er att se denna utställning för den stänger den 12 maj i år. Och ni vill inte missa den jag lovar.
Vi fortsatte med att se både den permanenta samlingen och gick sedan till Vänskapens värde varar. Där visades några av de verk som museets vänförening donerat. Hur kul som helst att se en Olle Bærtling i original (förutom de jag ser varje dag på Stockholms universitet) samt en Lena Cronqvist (det är de två nedre bilderna i kollaget nedanför). Roligast var min systers reaktion när jag glatt konstaterade att den där tavlan är gjord av den och den utan att läsa på skylten. Hon undrade vem som kan sådant. En person med ett konstintresse svarade jag då. Jag kan sådant och jag älskar att jag kan det :-) Utställningen tar slut 9 juni. Ett levande museum handlar om konstmuseets historia och visade mycket fin historisk konst och det var vårt sista stopp längst ner i museet och den utställningen håller på till början av november. 

Arbetets museum såg vi Hembygd (kommer i ett separat inlägg) och en utställning om politisk konst. På EWK-museet (som ligger i Arbetets museum) såg vi utställningen Mitt i rörelsen. Det var en både träffande och upprörande utställning. Träffande så till vida att dessa illustrationer på ett mycket snyggt sätt sätter fingret på flera orättvisor. Det är allt ifrån orättvisor kopplade till kön, postkoloniala frågor, miljöproblem och urbaniseringen som behandlas. Upprörande är att dessa illustrationer skapats för ett bra tag sedan och ändå är så aktuella. Vi har fortfarande en ojämlikhet kopplas till vilket kön du föds med. De forna kolonierna i till exempel Afrika lider fortfarande av att de var koloniserade men varit självständiga sedan snart 50 år. Miljön går det utför och vi är fler och fler som trängs i storstaden. Här får ni ett axplock av det som ställs ut och som jag tyckte bäst om.

Veckans skiva #5

I helgen tog jag, för att vara jag, det väldigt lugnt. Jag låg mest i sängen och läste, lagde ordentlig mat, tvättade och städade. Som bekant hade jag huvudvärk nästan hela förra veckan och därför bestämde jag mig att musiken i bakgrunden, har alltid musik på, skulle vara lugn och stillsam. Så jag lyssnade igenom hela Iron & Wines diskografi och hittade då hans nya skiva Ghost On Ghost. Fantastisk och i sann Iron & Wine-anda. Var som bomull för öronen och det lugna tempot helgen gick i motade bort huvudvärken. Lyssna här, länk.

lördag, april 27

Stängt pga läsning

 I helgen tänker jag ha paus från det mesta och bara läsa. Jag har haft sprängande huvudvärk sedan i tisdags så jag behöver vila lite. Vi ses på måndag igen. Ha en trevlig helg.

fredag, april 26

Pojkarna blir pjäs

Bilden har jag lånat från riksteatern.se
Jessica Schiefauers hyllade bok Pojkarna blir teaterföreställning i höst. Det är Uppsala stadsteater och Riksteatern som sätter upp pjäsen och den riktar sig till ungdomar på högstadiet och gymnasiet i Uppsala kommun. Pjäsen regisseras av Rebecka Cardoso.
Pojkarna handlar om frihetslängtan, att slippa känna sig fången i en kropp eller könsidentitet. Den behandlar också ett trans-tema: Vad händer om den nya kroppen känns mer rätt än den gamla?- citat från Uppsala stadsteater
Bilden har jag lånat från bonniercarlsen.se
Jag hoppas att föreställningen åker på turné och spelas på fler ställen i landet. Och givetvis att jag också kan få se den. Premiär är 3 oktober.

torsdag, april 25

Stockholm-Vimmelboken

En otroligt trevlig sak landade i min brevlåda för ett tag sedan. Min allra första inbjudan på papper till en bokrelease. Och titta visst är den fin? Den är till och med adresserad till mig med mitt bloggnamn högst upp.
Inbjudan gällde releasen av boken Stockholm- Vimmelboken av Judith Drews. Igår var jag så på bokreleasen på Talent Gallery där det även var en vernissage. Det var en trång men trevlig tillställning. Vi fick titta på de silkes screentryck som ställdes ut och som går att se i boken också. Vi hörde förläggaren Erik Titusson berätta om hur boken kom till och berätta mer om illustratören. Det gick att köpa konsten som ställdes ut eller om plånboken var tom kunde besökarna själva färglägga illustrationer från boken.
Boken då, vad tyckte jag om den? Jag fick några dagar innan vernissagen och releasen hem  Stockholm-Vimmelboken i brevlådan så jag hade hunnit läsa den innan. Det är en rikt illustrerad bok och då menar jag rikt illustrerad. Det finns ingen text men väl massor av figurer (70 st) att titta på och följa utmed sidorna. Det finns allt ifrån kända till okända personer som figurerar i berättelsen. Vi får även en fin rundvandring i Stockholms innerstad. Det här är en bok som passar alla åldrar. Mindre barn kanske "bara" ser olika personer/figurer medan äldre barn och vuxna kanske känner igen en och annan karaktär.
Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se
Garanterat är det här en bok som du kan läsa en mängd gånger och finna något nytt varje gång. Att läsa den tillsammans med någon är också roligt för ni kommer säkert att se olika saker (vilket jag blev varse på releasen). En fantastisk hyllning till konst- och kulturstockholm med många av dess institutioner och kulturpersonligheter representerade. Jag tycker att det är en himla fin bok men det finns en sak som jag tycker är trist. Och det är att det är ett helvitt Stockholm vi möter och jag har svårt att känna igen mig. Det finns inte en enda icke-vit person och så ser det inte ut i vår huvudstad idag. Jag menar inte att det ska kvoteras in olika karaktärer för sakens skull men det känns inte trovärdigt att staden avbildas utan den etniska mångfald jag möter varje dag. Utöver detta är det här en mycket fin bok som ni kan ge ung som gammal, stockholmare som ickestockholmare, svensk som turist. Ett stort plus är att den är illustrerad på ett sätt som jag känner igen från bilderböckerna från när jag växte upp på mitten av åttiotalet. Jag tror att det är färgvalet som för tankarna åt det hållet.

Tack så mycket Lilla Piratförlaget för både inbjudan och recensionsexemplaret.

onsdag, april 24

Bloggare, bibliotek och bokförlag= sant?

Jag älskar bibliotek. Jag älskar bloggar (och bloggare). Jag älskar förlag och böcker. Tänk om dessa tre skulle kunna samverka. Jag tror att det skulle vara hur kul som helst. Det finns många (många, många) bokbloggare i vårt avlånga land. Det finns också många förlag och många bibliotek. Efter att jag hade varit på bloggträff hos Bonnier Carlsen fick jag frågan från Maria på unga vuxna om samma typ av evenemang skulle kunna genomföras med hjälp av och för bloggare tillsammans med bibliotek. Så jag tänkte i detta inlägg svara på den frågan.

Jag tänker på de gånger jag har varit på riktigt bra författarevent på bibliotek. Dit räknas DebutBaren och Release me. Detta har varit tillfällen när flera förlag och några av deras författare har varit och presenterat sina böcker på ett bibliotek (anordnat av ett bibliotek). Sen tänker jag på de trevliga förlagspresentationer jag varit på där förlag har presenterat kommande titlar. Och tänk om dessa två skulle kunna gifta ihop sig lite. På förlagens pressträffar och dyl är inte alla av förstårliga själ välkomna (platsbrist etc). Men till bibliotek tycker jag att alla ska kunna gå. Dessutom är det hemskt kul att träffa andra bloggare utanför internet och prata böcker och läsning. Jag tänker då ett upplägg likt detta:

Ta ett bibliotek. Bjud in några förlag (kanske några åt gången som ger ut snarlika böcker säg ungdoms/crossover) och låt dem ta med sig några av sina nyheter inför en säsong. Säg sedan att någon/några bloggare fungerar som moderatorer som samtalar med representanterna från förlaget om böckerna. Sedan får publiken, som kan vara både andra bloggare och ickebloggare ställa frågor. Kanske skulle det kunna köpas böcker/ges inköpsförslag till biblioteket/lottas ut några ex i en liten tävling och allmänt bjudas in till samtal efteråt deltagarna emellan.

Jag tycker att biblioteket är ett perfekt ställe att samtala om böcker. Det är neutral mark om flera förlag bjuds in (då kan förlagen oavsett storlekar på sina egna lokaler medverka). Dessutom skulle biblioteket kunna få föra en dialog med bokälskare om vad vi vill se i hyllorna. Jag hade garanterat gått på ett sådant event. Hade du? Har du några tankar kring detta? Vill du utveckla mitt resonemang?

tisdag, april 23

Klara Krantz och Tonårsboken

Förra fredagen var jag för första gången på Sture bibliotek. Där ägde ett samtal mellan Klara Krantz och Elin och Hanna på Tonårsboken rum. De pratade om Klaras bok Ge mig arsenik, om Håkan Hellström och komma ut-romaner. Det var så mysigt och välordnat (så när som på en mikrofon med konstant rundgång). Tjejerna från Tonårsboken ledde oss med trygg hand genom författarsamtalet. Efter samtalet spelades Håkan i bakgrunden och vi fick mingla samt mumsa på förfriskningar. Jag hade då det stora nöjet att prata mer med Elin och Hanna, vilka trevliga tjejer det är. Jag är ett stort fan av bloggen och då är det extra kul att få träffa dem bakom bloggen också personligen.

I anknytning till detta event har jag tänkt fånga upp den boll som Maria på unga vuxna passade över till mig. Den handlar om bibliotek, events och bloggare. Kan vi samarbeta, hur och skulle det uppskattas? Detta kommer jag blogga om imorgon så kom gärna tillbaka hit då.

Bilder av Kristina

Jag var på min första pressvisning av en utställning förra onsdagen. Det var Livrustkammaren som visade upp sin nya utställning Bilder av Kristina för pressen och jag hade fått en inbjudan (lycka!). Tillsammans med en grupp från presskåren fick jag en guidad visning av utställningen av producenten Sofia Nestor. Åh vad jag tycker om guidade visningar, de är alltid så kunniga och Sofia hade jag kunnat lyssna på hela dagen. Utställningen öppnade i fredags 19 april, på Kristinas dödsdag.
12 olika nedslag görs likt ett pärlband i utställningen som är uppdelad på fyra rum. Drottning Kristina är en av 1600-talets mest kända kvinnor och jag tycker att det är jätteroligt att de viger en hel utställning åt en stark kvinna, mer sådant i konstsverige.

I rum 1 behandlas teman som, Kung Kristina, Krigarkungens dotter och Barndrottning.
Här berättas bland annat att Kristina fick en manlig uppfostran (i och med att flickor inte blev regenter fanns det ingen flickversion i förberedelserna i att bli regent) men hon fostrades inte att bli manlig för det. Väldigt intressant med genusdebatten och frågan om hur vi uppfostrar våra flickor och pojkar och vilka konsekvenser det får senare i livet.

I rum 2 var det Nordens Minerva, Konvertiten och Drottningen utan land som var tema.
Här visades bland annat bilden på en androgyn Kristina (se bilden i mitt collage) som jag tycker var fantastisk. I det här rummet var det många av tavlorna av Kristina som jag kände igen men nu fick jag lära mig massor om vad de stod för och vilka skeenden i Kristinas liv de kan sägas representera.

Rum 3 behandlar Regina di Roma och Alkemisten. Här fokuseras det på tiden efter att Kristina gjorde det otänkbara och abdikerade från tronen och konverterade till katolicismen.

I det sista rummet är det följande teman: En Queer Queen, Dödens majestät och Kristina om Kristina. Här visas bland annat affischerna och bilder från filmen Drottning Christina med Greta Garbo i huvudrollen. Den filmen måste jag försöka få tag i för den vill jag se. Inte minst efter att de refererar till den i filmen Gossip där karaktärerna i den filmen provspelar för rollen i en påhittat nyfilmatisering av originalet med Garbo.

Efter visningen fick vi en god frukost, genomgång av boken Bilder av Kristina av dess redaktör Per Sandin. Den boken fick vi även med oss hem i en fin presspåse. Jag har redan bläddrat och läst lite i den och den är så lyxig och intressant. Dessutom berättades det om den dramatiserade visning som kommer att vara i grannen Storkyrkan under juli och augusti då en monolog med den abdikerade Kristina kommer att spelas. Den ska jag garanterat gå på. Jag kan varmt rekommendera ett besök på den här utställningen. Främst för att den är så intressant och dels för att den handlar om en stark kvinna som verkligen gjort avtryck på historien. Jag kommer att gå och se den igen när jag har mer tid än jag hade den morgonen när det var pressvisning.

Här kan ni lyssna på ett inslag från Vetenskapsradion Historiav i P1 om utställningen.
Lyssna: Vetenskapsradion Historia : Queer drottning i rampljuset 20130418 13:35

måndag, april 22

4 snabba kulturevents vecka 16

Här kommer ett snabbt genomdrag av några kulturella evenemang jag var på förra veckan (det kommer två längre inlägg om några event som kommer behandlas separat). Det var mycket kultur med litteraturtema förra veckan, där majoriteten av dem var någon form av författarsamtal. 4 snabba nu kör vi:
1. Måndagen- TRYCK Kägelbanan.
Ett samtal av svarta kvinnor om intersektionalitet inom kulturen. Ett mycket intressant samtala om stereotyper, vilka roller svarta skådespelare erbjuds, hur det är att vara mer än sin hudfärg och vägar framåt. Jag blev riktigt inspirerad och hoppas hitta ett forum där jag kan göra något också och inte bara prata om det.

2. Tisdag- Vittnesmålets tematik- ABF
Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad samtalade om mestadels Athenas diktsamling Vitsvit. Var dessvärre en besvikelse, av två anledningar. För det första så pratade de knappt något om Johannes bok En storm kom från paradiset vilket jag var där för. För det andra så ska jag sluta gå på lyriksamtal, för det blir alltid på en sådan metanivå att jag inte förstår och det blir väldigt invecklat och svårt när dikter ska diskutera och analyseras. Jag känner mig alltid löjligt dum och brukar bara ha behållning när dikterna läses högt men sedan övergår det mitt förstånd, så även denna gång.
3. Onsdag- författarsamtal på Aspuddens bokhandel
Lawen Mohtadi som skrivit boken Den dag jag blir fri samtalade om boken med . En fantastiskt isnpirerande kväll där jag lärde mig mycket om romers historia i Sverige och mer om Katarina Taikon som skrivit Katitziböckerna. Jag kan varmt rekommendera ett besök i bokhandeln också. Köpnerverna kliade otroligt och jag önskar att jag kunde flytta in i affären och ha det som mitt personliga bibliotek.
4. Söndag- författarsamtal på Berns
Booked bjöd in till författarsamtalet mellan Dina Nayeri och Golnaz Hashemzadeh. De samtalade om Dina Nayeris bok En tesked jord och hav. Väldigt spännande att höra om hur det kan vara att växa upp i Sverige kontra USA som ung tjej med ursprung i Iran. Hur de olika samhällena behandlar en och hur det präglar ens identitet och känsla av tillhörighet. Jag kunde känna igen mig otroligt mycket i båda deras berättelser trots att jag inte har invandrat själv utan är född och uppväxt i Sverige men med en förälder från ett annat land som är icke-vit.

Världsbokdagen

Bilden har jag lånat från kulturhuset.stockholm.se

Imorgon tisdag är det Världsbokdagen. Jag har tänkt att fira detta genom att bege mig till Kulturhuset i Stockholm och lyssna på lite spännande samtal. Där kommer stereotyper, rasism, språkets möjligheter och hinder samt villkor för påverkan att diskuteras. Det kommer vara både samtal och paneldiskussion. Gäster denna kväll är:
Behrang Miri, pedagog, musiker och tidigare konstnärlig ledare för barn och unga på Kulturhuset.
Lawen Mohtadi, tidigare chefredaktör för tidskriften Bang, journalist och författare.
Leif Magnusson, institutionschef Mångkulturellt centrum
Inga Lundén, Stockholms stadsbibliotekarie
Moderator är Pernilla Glaser,innovations-utvecklare på Riksutställningar och tjänstledig teamsamordnare Bibliotek Plattan.
Mitt förslag till er som inte bor i eller i närheten av huvudstaden är att se vad era bibliotek och lokala kulturhus anordnar för aktiviteter. I Stockholm sker det flera intressanta aktiviteter men jag kommer att välja detta och skriver bara om detta idag.

söndag, april 21

Patrik Lundberg på Mångkulturellt centrum

Patrik samtalar med två beskare efter föredraget
Förra torsdagen var det två gånger Patrik Lundberg, en gång på morgonen och en gång på kvällen. På kvällen var det ett seminarium på Mångkulturellt centrum på temat att vara asiat i Sverige. Jag är så glad att jag grät på morgonen under pressfrukosten för nu skulle Patrik få en hel timme till sitt förfogande och det hade inte varit snyggt att sitta och storgråta då. Det roliga var att Patrik kände igen mig, (eller är det ett tecken på att jag är en stalker?). Jag följde honom när det var hans vecka på Mellan radernaInstagram och att jag var på pressfrukosten på morgonen.

Patrik pratade om att vara asiat i Sverige, om rasism och om hans bok Gul utanpå. Och även om det var väldigt intressant att höra honom berätta om dessa saker var det möjligheten jag fick att efteråt prata bara jag med Patrik. Vi pratade om boken och vad den har betytt för mig, varför jag tycker att den är så viktig och att vi båda hoppas att det kommer fler böcker på temat att växa upp som icke-vit i Sverige. Jag fick även mitt exemplar signerat med en så fin signering att jag nästan fällde en tår. Jag vill dock hålla den privat så jag berättar inte vad Patrik skrev. Nu håller jag tummarna att det kommer en ny bok snart.

lördag, april 20

Bokbloggsjerka 19-22 april

Veckans bokbloggsjerka handlar om boktitlar. 

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, 
men hur viktig anser du att bokens titel är?

Jag tycker att det är en väldigt intressant fråga. För jag håller med om det som Annika skriver att omslaget tycks vara viktigt för många, så även mig. Men även titeln är viktig tycker jag. Bäst skulle jag nog illustrera detta med exempel på bra kontra dåliga titlar. 

Först vill jag säga att en titel tillsammans med omslaget ger en känsla för boken. Vissa omslag och titlar kan antingen stjälpa eller hjälpa när jag står i en bokhandel/är på biblioteket och ska plocka upp en bok. En poetisk titel är jag väldigt svag för, likaså en finurlig titel. 

Ett bra exempel på en bra titel enligt mig är den på Lisa Bjärbos debutbok, Det är så logiskt alla fattar utom du. Den tycker jag är både poetisk och stämmer så bra överens med vad boken handlar om. Likaså Patrik Lundbergs bok Gul utanpå och Barack Obamas självbiografi, Dreams from my father har väldigt passande titlar för deras innehåll, en som också lockar till läsning.

När det gäller de mindre bra bra titlarna så har de jag spontant kom att tänka på varit översättningar fån engelska titlar. Och det kan jag tänka mig är väldigt svårt, att översätta titlar. Den senaste i raden som gjorde mig förbryllar var den vackra, poetiska och träffande titeln The Fault in Our Stars som på svenska fick heta Förr eller senare exploderar jag. Där flyttades fokus och beskriver bara en av huvudpersonerna. Ett annat exempel är när den svenska titeln sattes på The help och blev Niceville. Där blev jag superförvirrad (så pass att jag köpte båda vid olika tillfällen utan att förstå att det var samma bok). Varför tog förlaget och satte en svensk titel som låter så engelsk?

Jag skulle också vilja tipsa (återigen) om podcasten Allt vi säger är sant och avsnitt 3 där de just pratat om boktitlar och även frågar Erik TitussonLilla Piratförlaget vad han tycker. 

fredag, april 19

Vårens ungdomsböcker hos Rabén & Sjögren

När jag var på pressfrukosten hos Rabén & Sjögren förra veckan presenterades vårens titlar på ungdomssidan. Det var författarna själva som presenterade sina böcker och det var en blandning mellan debutanter och mer erfarna författare i olika grader. Jag skrattade och grät (mer om det senare).

Smilla Luuk började med att berätta om sin kommande bakbok Smilla bakar glutenfritt, med glutenfria godsaker. Vi fick även en glutenfri frukost som var mycket smarrig. Det hela började med att Smilla bloggade om sitt bakande och sedan blev hon kontaktad av förlaget med en förfrågan om hon ville ge ut en bakbok.

Näst på tur var Emmy Abrahamson som pratade om sin andra bok i serien om Filippa, som heter Stjäla the show. Det var superkul för Emmy visade bilder från när hon gick på scenskola i London och beskrev de verkliga personer som varit inspiration till karaktärer i böckerna. Den sista delen i bokserien heter Make it stort och kommer i januari 2014. 

Linn Hallberg presenterade sin tredje ungdomsbok, Hemma är kanske inte en plats. Huvudkaraktären heter Sara och hon måste flytta till Sverige efter att ha växt upp i Argentina. Hennes föräldrar ä från Sverige från början med Sara har inte växt upp här. Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken då det är kul med böcker som handlar om etnicitet och identitet i ett vuxenskapande.

Vilket osökt leder in på nästa författare att prata om sin bok, Patrik Lundberg. Och det var här det gick från skratt till gråt på 10 sek. Det var inte en tår heller utan jag satt och storgrät hela presentationen. Patrik pratade om sin bok Gul utanpå som i mångt och mycket handlar om hur det är att växa upp med begrepp som etnicitet, hudfärg och härkomst som centrala. Det var en otroligt gripande presentation där han pratade om att boken mycket handlar om hans relation till sin mamma (adoptivmamman). Jag skrattade dock när han sa att han skrivit boken av två skäl. Det första för att få träffa Håkan Hellström och det andra för att få träffa Annika Norlin (Hello Saferide/Säkert). Håkan hade han fått träffa dagen innan pressfrukosten men nu återstår Annika Norlin så Patrik frågade om någon känner henne och kunde förmedla kontakten.

Näst sist var gänget bakom Berättelser från Engelfors. Och detta kollektiv var sannerligen fulla med energi. De pratade om vägen från tanke till färdigt seriealbum, om fan art till Cirkeln och Eld. Jag är ju sist av alla och har inte läst böckerna än så jag får lov att vänta med seriealbumet för annars blir et nog en hel del spoilers.

Och avslutade denna morgonen gjorde Kerstin Lundberg som berättade om sin bok Barnkolonin. Hon berättade om hur det gick till när hon fick idén till boken. Det var genom att checka in på ett vandrarhem för att få skrivro till den bok hon höll på med då och hur hon sista natten var den enda gästen på vandrarhemmet. Kusligt och spännande, jag ser fram emot läsningen av boken.
Vi fick med oss en fin kasse hem med några av godbitarna som det pratades om. Däribland Den femte vågen, som kommer ut först i höst i Sverige och i maj i USA. Jag träffade på bloggarna Ann-Sofie från Breakfast Bookclub, Anna på Sagan om sagorna och Anna på Bokstävlarna vilket var väldigt trevlig. Om ni vill titta på frukosten i sin helhet går det bra att göra det i klippen nedan.

Tusen tack till Rabén & Sjögren för inbjudan till pressfrukosten!

Kulturhelg med mamma del 3

Bilden har jag lånat från lundlund.com
Föreställning nummer två helgen då mamma var här sågs på Dramaten. Det var Lars Noréns pjäs Som löven i Vallombrosa. När jag var på öppet hus på teatern i februari presenterades den här föreställningen. Jag visste inte mycket om den mer än att den skulle vara rysligt lång (vilket var felaktigt för jag hade missuppfattat hur lång den skulle vara). Från att jag satte mig i stolen (vi hade otroligt bra platser också lyckosamt nog) svischade tiden förbi och helt plötsligt var det dags för paus. Jag skrattade i stort sett hela föreställningen igenom. Det var otroligt mycket igenkänning hos karaktären Lena spelad av Stina Ekblad. Hon är storasystern, martyren som det är mest synd om och självcentreringen är hysteriskt rolig. Jag är verkligen så som syster, min familj höll med när vi pratade om detta i pausen. Vad handlar då pjäsen om? Kort skulle jag säga att detta är vad den handlar om:

Döende fader, syskonrivalitet, kärlek, förvirring, svek, längtan efter närhet, ett sommarhus som ska säljas, teater/skådespeleri/pjäsförfattare, psykiatri och mentalsjukdomar, farväl, sår som inte läkt och försoning. 

Jag kan mycket varmt rekommendera den här föreställningen. Den har enligt uppgift spelats förr och dessutom visat på tv. Jag tyckte om hela ensemblen och tycker att de var väldigt samspelade. En annan sak som var intressant var färgerna på deras kläder och den symbolik som gick att läsa in där. Där vissa karaktärer hade en viss sorts färg och hur detta kom att avspegla vilken position de hade. Det finns en viktig detalj kring föreställningen som jag inte kan skriva ut för det skulle förstöra men jag kan säga så här mycket, det är briljant gjort och skapar en perfekt förvirring.

torsdag, april 18

Förortsvandring någon?

På måndag ska jag åka till stockholmsförorten Tensta för en bokrelease och förortsvandring. Det är författaren Johanna Langhorst som har skrivit boken Förortshat som kommer att både hålla en vandring i Tensta samt prata om sin bok och förlaget Ordfront som gett ut boken bjuder samtidigt in till bokrelease. Jag tänker åka dit och skulle hemskt gärna vilja ha sällskap. Så om någon mer än sugen på att följa med (det är ett publikt event så ingen anmälan behövs) är det bara att lämna en kommentar här eller mejla mig på sincerelyjohanna@gmail.com så kan vi slå följe.

För er som inte har möjlighet att närvara på måndag kan jag tipsa om ett inslag på P1 Morgon i måndags där Johanna pratar om sin bok och fördomarna gentemot förorten. Länk

Ooops, vad hände här?

Jag som verkligen inte får köpa några nya böcker. Något som konstaterades för någon vecka sedan, då den nya bokhyllan som köptes i februari för att rymma de böcker som travades på golv och lite varstans i lägenheten snabbt fylldes. Och så sent som för en vecka sedan fick jag offra det sista tomma hyllplanet. Där var alla mina smycken förvarade men de fick nu vackert maka på sig. Det där med köpstopp hindrade inte mig när det var bokrea heller inte när det var rea på rean heller. Så varför jag fick köpa med mig böckerna på bilden när jag var på secondhand-runda i Norrköping i helgen som var vet jag inte. Nu finns det ingen plats för dem och en ny fin liten hög har bildats. Nåväl böcker är bland det bäst jag vet och älskar att ha runt omkring mig.

onsdag, april 17

Kulturdag med mamma del 2

Bilden har jag lånat från riksteatern.se
På kvällen efter utställningsbesöket åkte familjen i samlad trupp till Dieselverkstaden i Nacka och gick på teater. Vi såg Jag ringer mina bröder. Det var Riksteatern som gjorde några dagars stopp i Stockholm på sin turné. Salongen var utsåld och förväntningarna sprakade i luften. Jag hade sett fram emot föreställningen sedan jag läste boken i december. Och vilken föreställning det var sen.

Skådespelarna gestaltade precis de karaktärer som jag hade i huvudet vid läsningen av boken som pjäsen bygger på. Samspelet i ensambeln och den kontakt de fick med publiken gjorde det hela väldigt berörande och gav en känsla av äkthet. Det var mer än en föreställning. Det kändes så levande och samtida. Det är inte nödvändigt att ha läst boken innan du ser föreställningen. Det hade inte mamma och min syster och de tyckte väldigt mycket om pjäsen ändå.

Jag tycker att scenen var så skickligt gjord, där en sorts bur står på mitten av rummet och där väggarna består av ljusstrålar. Jag levde med Amor och de andra karaktärerna hela föreställningen och pendlade mellan en känsla av hopplöshet och förtröstan. Om ni har möjlighet att se denna pjäs på en teater nära er tycker jag att ni ska se den ögonen böj.

Och nej vi är inte rädda!

tisdag, april 16

Klara Krantz x3

Idag vill jag tipsa om tre gånger Klara Krantz.

1. På fredag 19 april kl 18.00 är det en kväll där vi får träffa Klara Krantz och om ungdomsböcker, bloggande och Håkan Hellström på Sture bibliotek i Stockholms. (Se bilden). Jag tänker gå och hoppas att jag inte kommer vara äldst i gänget då det är Tonårsboken som ordnar och vem vet kanske vänder det sig främst till tonåringar.

2. För er som inte har möjlighet att närvara på fredag kan jag tipsa om podcasten Allt vi säger är sant och avsnitt 3 som bland annat behandlar Klara Krantz.

3. Läs min recension av Klara Krantz bok Ge mg arsenik.

Slut på meddelandet.

måndag, april 15

Kulturhelg med mamma del 1

För några helger sedan var min mamma upp i huvudstaden och besökte båda döttrarna i och med att min syster också bor här numera. Vi hade en riktig kulturhelg med en utställning och två föreställningar. Vi var alla tre helt slut på söndagen. I och med att jag jobbar 75 % på mitt jobb har jag valt att vara ledig på fredagar. Så medan min syster svettades på sitt jobb hade jag och mamma fredagen fram till kl 17 för oss själva. I solen promenerade vi till Moderna Museet och såg där utställningen med Hilma af Klint. Vilken utställning det var! Den bara måste jag gå och se igen. För det är garanterat en utställning som växer för varje gång den ses och där det hela tiden går att se nya saker.
Bilden är tagen av och tillhör mig Sincerely Johanna
Hilma af Klint var en pionjär inom den abstrakta konsten och det här är en stor retrospektiv utställning. Jag fullkomligt älskar de stora tavlorna, motiven och de fina färgerna som piggar upp vilket dåligt humör som helst. Dessutom är det alltid uppiggande när det görs en stor utställning om en framstående kvinna då de ofta drunknar i mängden män som lyfts fram i parti och minut.

Utställningen pågår till den 26 maj 2013 så gå och se den om ni är i närheten av Stockholm. Annars kan ni följa oss besökare och våra bilder tagna på utställningen via Instagram och taggen #hilmaafklink

Tack

Just nu är jag helt stum och förundrad. Jag undrar vad som händer med min lilla blogg. Men risk för hybris varnar jag här känsliga läsare för fortsatt läsning. Bloggstatistiken har gått upp den senaste tiden till nivåer jag inte är van vid. Vad då är det fler personer än min mamma och Mrs E som läser den här bloggen? Sen länkas det till min blogg och inlägg lite varstans, på andra bloggar, hos förlag och nu senast hos Kulturhuset i Stockholm (!!!).

Jag är så otroligt glad för alla läsare som hittar hit. Oavsett om du är här för första gången, ni som återkommer och ni som bara trillar in via en sökning på något på internet. Jag uppskattar er alla och hoppas att ni tycker det är läsvärt det ni finner här. Bloggen är det som ger mig mest energi just nu och det är otroligt roligt att skriva här. TACK!

söndag, april 14

Veckans skiva #4

Det har varit en händelserik vecka det här och än mer blir det nästa vecka. Så jag både varvar ner och laddar om med en liveinspelning med Emeli Sandé.

lördag, april 13

Bokbloggsjerka 12-15 april

Veckans bokbloggsjerka var både lätt och rolig. Jag får en anledning att puffa för mina fem favoritböcker.
Frågan den här veckan lyder som följer:

Kan du ge tips på en bok som man absolut inte kan lägga ifrån sig? Om du kan får du gärna ge förslag på en bok inom så många genrer som möjligt, men det är absolut inte ett krav för att vara med i jerkan. Förslag på en bok är lika välkommet som förslag på tio!

Det blir tre olika genrer för min del för jag kunde omöjligt bara välja en bok. Jag har valt två skönlitterära, en dystopi (om det nu är en egen genre?) och en samling erotiska noveller. Här kommer de utan inbördes ordning.
The Fault in Our Stars av John Green. Det går inte att lägga ifrån sig den här boken. Du bara måste få veta hur det går för Hazel och Augustus. Du skrattar och gråter om vartannat och när det är slut önskar du att du hade läst saktare. Det ska bli intressant och se om de stundande omläsningen på svenska har samma effekt.
Jellicoe Road av Melina Marchetta. När du väl har kommit förbi förvirringen efter ca 100 sidor är det helt omöjligt att inte plöja igenom boken tills den är slut. Jag tycker lika bra om den svenska översättningen som originalet. Och Jonah Griggs jag saknar dig.
Jag, En av David Levithan. Om du kan köpa premissen att En byter kropp varje dag har du en fantastisk läsning framför dig. Jag kunde fuska och läsa någon sida på jobbet för jag var bara tvungen att veta hur det skulle gå. 
The Hunger Games av Suzanne Colling. Jag hade hela julledigheten på mig att läsa den här boken men kom inte till skott fören dagen innan jag skulle börja jobba igen. Och då fanns inget annat än att läsa nätterna igenom för det här är en otroligt välskriven och spännande bok. 
Antologin med erotiska noveller, Het. Den första novellen är om den jämförs med några av de andra bidragen väldigt oskyldig. Så jag tänkte att det här blir säkert lite småmysigt. Men jag hade fel för de här bidragen är heta och högst beroendeframkallande läsning står för dörren.

fredag, april 12

Barnkultursymposiet dag 3

Så har vi nått det tredje och sista inlägget om det fantastiska Barnkultursymposiet. De två teman som gick att skönja denna dag var meningsskapande och teater för barn och unga. Men vi började dagen med att jag satt och storgrät. Gunilla Dahlberg pratade om att gå från kvalitet till meningsskapande. Hon är en väldigt framstående forskare inom förskolepedagogik och jag var på föreläsningar med henne på den tiden när jag läste på förskollärarprogrammet. Hon gick igenom de faser som förskolan och skolan har gått igenom och hur det idag sa mätas en salig massa saker och hur meningsskapandet lite får stryka på foten. När hon pratade om hur barn i en förort till Stockholm resonerade, agerade och försökte skapa mening i sin vardag och på sin förskola grät jag floder jag blev så berörd, glad och kände sådan ömhet. Jag upphör aldrig att förundras över hur kloka barn är och jag önskar att vuxenvärlden stannade upp och lyssnade oftare på dem.

Sedan gick vi över till ämnet kaniner i barnlitteraturen och föredragshållaren Boel Westin. Hon berättade att kaniner ofta används i barnböcker och att de kan ses som symboler för barn då de också är små. Det finns också många vita kaniner skildrare i litteraturen. Jag satt hela tiden och tänkte på en balett med karaktärer från Beatrix Potters böcker som vi såg varje år på tv när jag var liten. 
Karin Helander talade efter pausen om teater för barn och unga. Främst så handlar det om vuxnas perspektiv och tolkningsföreträde när det gäller kvalitet inom barnkultur. Och 1968 skedde ett paradigmskifte inom kritiken av barnkultur. Något som förvånade mig var att det ofta saknas starka känslor inom teater riktad till barn. Det barn enligt forskning som presenterades önskar sig mest av en föreställning är att det ska vara roligt och spännande. Ensamhet är något som många barn tänker på och ofta något som är ett tema i till exempel Stadsteatern Skärholmens föreställningar (som riktar sig till barn och unga). Och just den Stadsteatern Skärholmen kom det att handla om resterande tid av sympoiset.

Först pratade Ellinor Lidén om en studie hon gjort om besökare på scenen vid Skärholmen. Fokus för hennes studie var att titta på normalitet, hur det gestaltades och togs emot som tema hos den unga publiken. Vi fick ta del av en rad citat från barnen hon intervjuat och en rolig sak som kom upp då var liknelsen mellan teater och bio var att bio är som att skicka ett sms och teater snigelpost. Under Ellinors föredrag fick vi ett spontanbesök från två karaktärer från just Stadsteatern Skärholmen.
Det var Gullspira (Robert Fux) och Gudrun (Per Öhagen) som kom och hälsade på och de var en del av Stadsteatern Skärholmens konstnärliga ledare Carolina Frändes presentation om den scenen och om att gräva där en står. En presentation som var otroligt inspirerade och där jag ville gå och se allt de sätter upp. Just det här med normkritiska tänkande som genomsyrar deras pjäser kändes nytt och intressant.

Dagen avslutades med en varm och lång applåd där ett stort gäng nöjda besökare redan ser fram emot nästa års symposium. Jag är så glad att jag tog semester från mitt vanliga jobb och gick på detta. Jag kommer leva länge på det och när minnet börjar falna är det bara att komma tillbaka till de här inläggen.

torsdag, april 11

Litterär morgon och kväll

Idag ska jag på två mycket trevliga bokevents. Först börjar jag morgonen med en ungdomsboksfrukost på Rabén & Sjögren. Ni kan följa frukosten via mellan raderna Instagram och #ungdomsboksfrukost. Det var väldigt bra sist så jag hoppas på en trevlig start på morgonen även denna gång.
På kvällen ska jag till Mångkulturellt centrum i Fittja och lyssna på Patrik Lundberg då han ska prata om sin bok Gul utanpå. Det har jag längtat efter det hela våren och det ska bli så intressant att höra honom live och kanske får jag möjlighet att tacka honom personligen för läsupplevelsen.

onsdag, april 10

Barnkultursymposiet dag 2

Dag två kan ses ha två teman, hur når vi barn och unga och introducerar kultur till dem samt ett litteraturtema. Någorlunda utvilad anslöt jag mig till den fortsatt stora skaran besökare. Kvällen innan hade jag varit både på ett releaseevent hos Kalla Kulor och pocketkvällen hos Gilla böcker.

Dagen inleddes med ett föredrag av Johan Söderman och om hiphop och hur det kan vara vägen till unga i skolan. Jag blev så otroligt inspirerad hur det går att ta in andra element i undervisningen och locka unga till fortsatt lärande. Hur en lärare kan anknyta till sådant som är centralt och viktigt i de ungas liv och därigenom leda in dem på ämnen som måste tas upp i skolan. Nu är jag inte naiv och tror att hiphop är lösningen på krisen i skolan men det var en intressant tanke. Vi fick även se den här underbara killen som jag blev helt tagen av.

Det jag tyckte var väldigt intressant och hur det stämmer in på mina egna erfarenheter är hur den afroamerikanska kulturen och då främst hiphop fungerar som en samlingskultur i förorterna och hur det är något att känna gemenskap i och stolthet för. Om detta används i undervisningen kan det leda till en känsla av empowerment och frigörande pedagogik. Det är just detta jag tycker är så fantastiskt med kultur, hur jag i den har funnit en tillhörighet (då förhållandet till etnicitet, nationalitet där jag ständigt vacklar). Jag önskar att fler barn och unga kunde känna så och att vuxna satsar mer på kultur för just barn och unga och då främst i områden där det inte ses som självklart eller finns resurser att skicka sina barn på kostsamma kulturevenemang/aktiviteter. Vill du läsa mer i ämnet rekommenderar jag boken Planet hiphop.

Mina tankar kring vikten av att nå ut med kultur till alla barn avsett socio-ekonomisk status bekräftades av nästa föredrag. Det var Elisabeth Näsman som pratade om ekonomiskt utsatta barns möte med barns kultur och barnkultur- en fråga om kvalité. Hon gick igenom en studie hon gjort om barnfattigdom och hur barn upplever fattigdom och hur det påverkar dem. det var en hårresande föreläsning. Inget barn ska behöva känna och genomleva det som togs upp i studien. Elisabeth Näsman har skrivit en bok på temat: Barnfattigdom

Innan vi gick på lunch pratade Sylvia Liseling-Nilsson om översättningar av Astrid Lindgrens böcker. Bland annat tog hon upp vilka namn Pippi fått, att Emils småländska dialekt blivit att han läspar, omskrivningen av Pippis pappa var han är kung och över vilka. Astrid Lindgrens böcker har översatts till 95 olika språk.

När vi mätta och belåtna var tillbaka efter lunchen var det dags för dagens paneldebatt, som hade ett litteraturtema. De samtalade utifrån frågan Vad ska prinsessan (läs Estelle) läsa? I panelen deltog Karin Helander (moderator), Rose Lagercrantz (barnboksförfattare), Jan Hansson (chef på Svenska Barnboksinstittet), Behrang Miri (artist, föreläsare och grundare av Rörelsens Gatans röst och ansikte), Kristin Hallberg (barnlitteraturforskare) och Per Gustavsson, (barnboksförfattare och illustratör). De pratade bland annat om den bokhylla som prinsessan Estelle fick när hon döptes av svenska folken. De talade även om representation i barnböcker och vad barnböcker har för syften. Likt samtalet dagen innan hade paneldeltagarna olika syn på dessa ämnen och jag tycker att det finns ett viktigt syfte att tänka på representation när det gäller karaktärer i barnböcker. Det är viktigt att kunna se sig själv i en karaktär och jag vet själv hur svårt det var att hitta böcker med en mörk flicka. (Då kommer jag åter att tänka på hur mycket jag fortfarande älskar Pia Lindenbaums Alla älskar Manne). Efter ännu en innehållsrik dag med en massa insikter och inspiration begav jag mig till Bonnier Carlsen.

tisdag, april 9

Release me: Kamp och försoning

I onsdags förra veckan var jag om min kompis och tillika kulturkoftskompanjon Rebecca på Kulturhuset i Stockholms och deras nya satsning, Release me. Temat för kvällen var kamp och försoning. Det var en helt fantastisk kväll med intressanta samtal, otroliga författaruppläsningar, härlig stämning och ännu fler fina adjektiv. Vi satt kring små bord med levande ljus och till det tog Rebecca och jag ett glas vin och sedan var det bara att luta sig tillbaka och njuta.

Kvällen började med ett samtal mellan moderatorerna Jenny Lindh och Oscar Ekström och författarna Valle Wigers (God natt,oktober) och Sven Olov Karlsson (Porslinsfasaderna). De fick beskriva sina böcker och sedan handlade samtalet om hur de förhöll sig (böckerna alltså) till temat för kvällen kamp och försoning. Det som var intressant här var vad många beröringspunkter de båda författarnas böcker hade.

Efter pausen läste Karin Ström lite ur sin novell Stamtavla. Den läste jag som en del i min julkalender i december. 

Det sista samtalet var det mellan Jenny, Oskar och författarna Annakarin Thornburn (Jag biter i apelsiner) och Caroline Hainer (Inte helt hundra). Även här presenterades böckerna för att sedan övergå till ett samtal om att lämna och bli lämnad samt typen av bok som heter relationsroman och begreppet tvåsamhet och viken roll den spelade i böckerna.

+ Det som var bra med kvällen var variationerna i samtal och högläsning. En annan bra sak var att samtalen fick ta tid och det kändes inte stressat eller som om de klämt in för mycket i körschemat. Författarna fick tid att både tänka efter innan de svara på frågorna men även att de kunde utveckla sina resonemang.Att författarna själva fick läsa ur sina böcker gjorde att jag ville läsa alla de jag inte redan läst.

- Det som var mindre bra var att alla böcker som det pratades om avslöjades det viktiga detaljer ur (spoilers) vilket gjorde att både jag och Rebecca kände att det nästan var ett krav att ha läst böckerna innan för att inte få en förstörd framtida läsning.

Jag kommer garanterat att gå på vårens sista event i serien som går under namnet Release me: Död och liv den 2 maj kl 19.00-21.30. Om ni vill läsa mer om kvällen så har det bloggats om den på Besökarna-bloggen (en blogg av besökare till Kulturhuset). Extra kul var det att förlagen Gilla böcker, Novellix och X Publishing var på plats och att jag kunde hälsa på dem. (De andra förlagen som hade författare närvarande var också där men dem känner jag inte).

måndag, april 8

Barnkultursymposiet dag 1

Jag har dragit mig för att skriva om Barnkultursymposiet som jag var på i mitten av mars. Inte för att jag inte tyckte om det och inte vetat hur jag skulle skriva det utan för att det var helt fantastiskt och jag behövde tid att smälta det hela först. Jag var helt upplyft i flera veckor efteråt och det var sannerligen som att komma hem på sätt och vis. I tre hela dagar fick jag umgås med likasinnade, lära mig massor och fick otroligt mycket inspiration. Jag kommer att dela upp mina tankar och reflektioner från symposiet i tre inlägg, ett för varje dag. Jag hade kunnat fota mer men jag hade fullt upp att skriva och lyssna så det blir texttunga inlägg dessvärre. Okej nu kör vi.
Hela symposiet gick ut på att grotta ner oss i barns rätt till kultur och kvalité inom barnkultur. Karin Helander som är föreståndare hälsade oss alla välkomna följt av kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth som invigningstalade. Jag hade lite svårt att koncentrera mig då för jag satt bredvid min barndomsidol Clownen Manne. Det var fullt till bredden i hörsalen vi var i under hela dagen och en mördande konkurrens om en sittplats. Och det var många som ville ställa en fråga när det öppnades upp för frågestund efter kulturministerns tal. Det som diskuterades då var skolans betydelse för att introducera barn till kultur, dess resurser att göra just detta samt pedagogers insikt om vikten av kultur bland annat.

Efter detta talade Lars Strannegård om vad kvalitet kan vara för något. Det var väldigt intressant föredrag där han lyfte fram hur kvalitet idag har kommit att handla om siffror och det mätbara. Han pratade även om att kvalitet idag kan ses som synonymt med bra. Det var som jag förstod honom inget positivt. Om ni vill läsa mer om kvalitet och då skrivet av Lars Strannegård kan jag rekommendera hans bok Den omätbara kvalitén.

När pausen efter Strannegårds föredrag var över, matdepåerna påfyllda var det dags för ett pass med konstans gåshud och tårar i ögonen då författaren Ulf Stark pratade om Den goda författaren. Han gjorde det med sådan inlevelse att han trollband hela åhörarskaran. Han pratade om en barnboksförfattare måste vara god, om det är bra att barn läser dåliga böcker och om en barnbok har som primärt mål att göra barnen goda. Många barndomsminnen kom till liv när han berättade om hur det var att höra sin mamma läsa högt för honom och hur det har präglat både honom och hans relation till litteraturen. Därför betonade han högläsningsboken och vikten av att läsa högt för barn.

Sedan var det lunch och efter den fick vi lyssna till Björn Sjöblom och hur vi kan förstå kvalitet i datorspelande. Han lyfte fram att datorspelandet borde får en mer självklar plats inom barnkulturen i och med att barn och unga spelar mycket datorspel.

Sist den första dagen var det ett panelsamtal på temat Bra eller dåligt- vem bestämmer? I panelen deltog Karin Helander (moderator), Pia Huss, kritiker (läs hennes debattartikel), Malena Janson, barnkulturskribent (även hon har skrivit en bra artikel) och Margareta Rönnberg. De pratade bland annat om barnperspektiv och kritik av barnkultur på vilka premisser det sker och synen på hur kritik av barnkultur an se ut. Men det handlade om andra saker också, bland annat om bokbloggare (läs mer hos Boktjuven) samt Liten skär och de små brokiga där några deltagare blev väldigt upprörda och stormade ut väldigt upprörda.

Jag var helt slut första dagen och full av tankar. Det bästa var att det var två dagar kvar att inspireras av. Det var uppenbart att det fanns olika åsikter, både i det som kom fram under föredragen/paneldiskussionen och i pauser mellan deltagare. Jag tänkte på att begrepp som kvalitet och vad som är bra för barn och unga är högst subjektivt och att det förändras över tid.

Bokkalender

Bilden har jag lånat från svb.se
Jag bloggar ofta om tips på kulturella events och då främst bokrelaterade. Tyvärr är det i 99% av fallen ett event i Stockholm jag tipsar om. Det är inget jag ä nöjd med då detta inte bara ska vara en blogg som de som bor i huvudstaden med omnejd. Så nu vill jag försöka råda lite bot på detta. Idag vill jag tipsa om en grej som gör att ni kan hitta bokrelaterade evenemang i närheten av där ni bor, oavsett var i landet ni bor. På Svensk Bokhandel går det att i deras kalendarium se vad som är på gång i landet. Jag prenumererar på kalendern så jag får en gång i veckan kalendariet till min mejl.

söndag, april 7

Mer av Sara Ohlsson

Bilden har jag lånat från bokus.se
I höstas läste jag och älskade den erotiska novellsamlingen Het. I den skrev Sara Ohlsson en novell som hette Min pyttelilla nästanbrorsa. Jag tycker att den novellen är helt fantastisk och för mig räcker den inte som novell. Jag vill ha mer så pass mycket mer att hon gott kan skriva en hel roman kring karaktärerna. Det mejlade jag Sara Ohlsson och sa också när jag hade läst den. Novellen handlar om en huvudrollskaraktär som just kommit tillbaka till Sverige efter ett år i USA som utbytesstudent på gymnasiet. Väl hemma stöter hon på sin lillebrors kompis och hon blir helt till sig. Det är ju en erotisk novell så ni kan ju gissa vad som händer sen. Men för mig är det inte sexet som är det som lockar mig mest utan deras dragning till varandra och hur hon som äldre förhåller sig till att hon gillar en yngre kille. Dessutom verkar den pyttelilla nästanbrorsan vara så himla fin att jag vill läsa mer om honom. Så snälla Sara kan du inte skriva mer om dessa två?!

lördag, april 6

Bokbloggsjerka 5-8 april

Den här veckan i bokbloggsjerkan fick vi frågan:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Det beror lite på årstiden. När det är höst/vinter/kallt ute trivs jag bäst i ett varmt bad läsandes tills vattnet kallnat och bytts ut ett antal gånger. Annars funkar en mysig hörna drickandes te/saft (beroende på årstid) i sängen eller på en balkong. Jag vill gärna vara själv för det kan lätt kännas utestängande för mitt sällskap när jag läser för jag uppgår ofta helt i det och hör inte ens när jag blir tilltalad (fråga min familj det är inte alltid populärt att jag läser när jag hälsar på dem).

Påsk på museet

När jag var hemma hos mamma i påskas var vi en sväng på Eskilstuna konstmuseum. Jag ville så gärna se utställningen med Cajsa von Zeipel. Jag blev helt tagen av von Zeipels konstnärskap efter besöket Göteborgs konstmuseum i somras och efter att ha sett skulpturen som står utanför gallerian Mood i Stockholm. Jag missade när hon ställdes ut på Galleri Andréhn-Schiptjenko och såg verkligen fram emot att få en andra chans. Men jag blev riktigt besviken på utställningen. Det var så få skulpturer. Jag hade velat ha åtminstone dubbelt så många (nu var det fyra skulpturer/grupper av flera skulpturer). Det fanns mer utrymme i utställningshallen så det hade inte varit tångt om de haft fler verk. Men men det var i alla fall kul att få se några för mig nya verk av henne.

På vägen in till stora utställningshallen passerade vi en utställning av Johan Svensson. Och där var bland annat de gjutna mobiltelefoner som ni ser på bilden ovan mest fascinerande. Men i övrigt var jag inte så på hugget då mitt sikte var inställt på den del av museet som var vigt till von Zeipel. Det är alltid trevligt att besöka museet och jag tycker det är fantastiskt att de har fritt inträde. Hoppas jag inte blir lika besviken vid nästa besök för innan detta besök har jag alltid tyckt att det varit väldigt bra utställningar.

fredag, april 5

Bokmånad: mars

Mars var bättre än februari men det är med nöd och näppe. Jag hade som en läsförlamning under början av mars som gjorde att bara en bok blev läst. Sedan var det så mycket event att jag inte hann eller orkade läsa mer. Det var först när påskledigheten kom som jag fick upp lässuget.

Totalt antal lästa böcker: 3st 
Antal böcker lästa på engelska: 0st
Antal böcker lästa på svenska:
3st

Ge mig arsenik av Klara Krantz
Det går bara inte av Camilla Jönsson
Marcelo i den verkliga världen av Francisco X. Stork

Marcelo i den verkliga världen

Bilden har jag lånat från bokus.se
Efter att läslusten hade väckts till liv igen genom Det går bara inte tog jag mig raskt vidare till Marcelo i den verkliga världen av Francisco X. Stork. Och om jag var något svalt inställd till Det går bara inte tyckte jag betydligt bättre om den här boken. Det var på sätt och vis en ny läsupplevelse för mig som var både lärorik, insiktsfull och värmande.

Boken handlar om sjuttonåriga Marcelo. Han går på en specialskola, men nu inför sista året ställer hans far ett ultimatum. Marcelo ska enligt fadern lära sig att vara i den riktiga världen som pappan kallar det och det genom att sommarjobba på hans advokatfirma istället för i stallet som Marcelo vill. Om han inte gör det riskerar Marcelo att tvingas sluta på sin älskade skola.
Nu börjar utmaningarna för den unge herrn och vi får följa med på en resa som kantas av svek, försoning, kärlek, vänskap och viljestyrka att ta sig förbi hinder både reella och de imaginära.

Det ska sägas att det är något speciellt med Marcelo och det insiktsfulla den här läsningen gav med sig är just förståelsen för personer i Marcelos situation. Jag lärde mig mycket om hjärnan, perception men även om familjer, föräldrars vilja att deras barn ska bli något visst och hur vänskaper kan se ut.
Jag kände på en och samma gång en viss ömhet inför Marcelo samtidigt som jag kunde bli frustrerad av hans beteende. Jag blev arg på vissa bitkaraktärer som utnyttjar, missbrukar makt och inte ser till andra än sig själva.

Vissa saker som jag tog för givet kom att ses i ett nytt ljus och en sak är säker kärlek kan komma i fler än en form. Den här boken kan läsas av många och i flera sammanhang och det tycker jag är bokens styrka. Det är svårt att skriva om boken och göra det på ett inspirerande sätt utan att avslöja för mycket. Men en sak kan jag säga, en läsning av den här boken kan ge både nycklar, förståelse och empati. Och den skulle passa perfekt som samtalsbok i skolan för ungdomar på högstadiet/gymnasiet. Jag hade några fina timmar när jag läste den och den gav en känsla av hopp.

Tack till B. Wahlström för recensionsexemplaret.